Millers förbannelse.

Namn: Millers förbannelse.
Rating: PG är inte riktigt säker om hur det kommer gå men ni får räkna med att det finns risk att den blir ganska blodig.
Beskrivning: Elsa Miller är inte som dom andra. Hon har en speciell gåva, eller snarare förbannelse. En förbannelse släckten Miller burigt på i urminnes tider. Elsa kan se döda, andar, och varelser från den andra sidan.
När dom i hennes skola fick reda på att hon påstod att hon kunde se spöken blev hon genast mobbad och retad.
Elsa är det ända barnet och hennes mamma är död. Hennes pappa vill inte att hon tar kontakt med den andra sidan då hennes mamma dog pågrund av det. Men den andra siden är hennes ända vän, så hon fortsätter att kontakta dom döda i hemlighet.
Men när Elsa börjar se en spök flicka börjar allt gå över styr och hon förstår varför hon var förbjuden att kontakta andra sidan.

Kommer troligtvis skriva nya kapitel ganska ofta.

Oj! Låter spännande, och läskig

*bevakar helt klart*

Mer!!!!

Kapitel 1.

Elsa står med ryggen mot sitt skåp. Sofia står bara några decimeter ifrån henne med ett hånleende på läpparna.
-"Patetiska missfoster!" Säger Sofia.
-"Lilla Elsa är så ensam att hon måste hitta på en lögn som ingen ens tror på för att få uppmärksamhet".
-"Stick hem till mamma, eller juste, hon är ju död". Det sista säger Sofia med en hånfull röst och tittar Elsa rakt i ögonen på ett sätt som får Elsa att förstår att Sofia verkligen inte har något hjärta.
Dom 4 andra som står runt Sofia skrattar. Elsa försöker tränga sig bort från skåpen och Sofia, men Sofia knuffar bara in henne i skåpen igen.
-"Låt mig vara Sofia." Ber Elsa.
-"Låt mig vara Sofia." Imiterar Sofia med ynklig röst och dom andra skrattar.
Elsa lyckas ändå ta sig undan från Sofia och börjar springa.
-"Spring och lek med dina spöken du!" Hör hon Sofia ropa efter henne.

(Förlåt för att det blev ett så kort kapitel)

Stackars Elsa!!!! :'(
Bra kapitel

Tack Molly Evans!

Kapitel 2.

Elsa sitter på sängen. Klockan är 5 på kvällen och det är mörkt ute.
Några snöflingor faller långsamt ner mot vägen utanför fönstret. Hon tänker på när hon var liten och brukade bli överlycklig då den första snön kom. Det var länge sen, nu var Elsa 15 år.
Tiden går fort men ändå så otroligt långsamt. Tänker Elsa och tittar upp i taket.
Helt plötsligt hörs en telefonsignal genom det mörka rummet och Elsa blir så överraskad att hon hoppar till.
-" Elsa Miller". Svarar Elsa i telefonen.
-" Hej!"
Elsa känner genast igen sin pappas röst.
-"Hej!" Svarar hon glatt.
-"Jag kommer hem sent ikväll. Och försök inte kontakta någon, du vet vad jag menar."
-"Okej och ja."
-"Bra, hej då."
-"Hej d..." Elsa hinner inte ens avsluta meningen helt innan det hörs ett klick och hennes pappa har lagt på.
Elsa visste att hon hade ljugit, hon tänkte visst kontakta den andra sidan, som hon brukade göra. Hon struntade i vad han sa! Han kunde ju inte ens låta henne avsluta en mening.

Elsa satt sig vid bordet i köket och tog fram ett stearinljus som hon tände med en tändsticka.
Hon tittade koncentrerat in i den klara lågan som tycktes ta upp hela hennes synfält.
När hon hade suttit där ett tag började en röst viska i henne. Det var inte hennes egna tankar, utan något främmande som vars röst tagit sig in i hennes huvud.
Rösten blev starkare och tillslut kunde man höra vad den viskade klart och tydligt. Hjälp mig!
Med vadå? Tänkte eller snart frågade Elsa rösten i hennes huvud.
Hjälp mig! Upprepade rösten.
Hjälp mig! Hjälp mig! Hjälp mig! Hjälp mig! Hjälp mig! Hjälp mig!
Rösten bombarderade hennes huvud med sin klara stämma, något sånt här hade aldrig hänt förut!
Ett blod isande skrik hördes i Elsas huvud och hindrade henne från att tänka. Det enda som fanns i hennes huvud var skriket.
Hon kände hur det började bli svart för ögonen och hennes syn blev mörkare och mörkare tills det endast fanns ett ändlöst mörker.

Shit! Jag älskar denna berättelse :3

Jättebra! Bevakar

Några saker bara, när någon pratar ska du använda citattecken (" eller talstreck (-) inte båda.
Och i andra delen av kapitel 2 (efter telefonsamtalet) byter du tidsform.

I övrigt var det jättebra och spännande! ♥

EDIT: YES

Var lite osäker på det, så tack ska börja med att bara använda talstreck.
Och förlåt att jag bytte tidsform, läste inte igenom kapitlet så noga efter jag skrivit det.

MERA!