Välkommen till eEn gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Konstruktiv kritik på text!..

Forum > Kreativitet > Konstruktiv kritik på text!..

Bevaka tråden
Användare Inlägg
Borttagen

Avatar


Då väldigt många andra här på mugglarportalen har lagt upp små stycken ur sina berättelser för att få lite feedback, så skulle jag gärna vilja haka på den trenden - mest för att jag vill veta om språket jag använder är något att ha eller inte.
- Så jag skulle bli väldigt glad och ytterst tacksam för synpunkter, bra som dåliga, så att jag kan utvecklas mer i mitt skrivande.

Jag jobbar väldigt hårt på en roman som utspelar sig på 1700-talet med lätta inslag av steampunk. Texten jag har är ett kort, kort utdrag ur det tredje kapitlet och utspelar sig på ett linjeskepp. Eftersom det är taget ur det tredje kapitlet så kommer man också direkt in i historien så det kanske är lite svårt att hänga med, men som sagt är det mest mitt sätt att skriva som jag skulle vilja ha synpunkter på.
(Blir ni alltför förvirrade så får ni säga ifrån, så får jag hellre ge en slags tillbakablick i form av text.)

(För er som inte vet vad ett linjeskepp är, så kan ett linjeskepp se ut såhär) :
https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Ffc02.deviantart.net%2Ffs19%2Ff%2F2007%2F256%2Fe%2F1%2FLa_Rochelle_by_Radojavor.jpg


Spoiler:
Tryck här för att visa!Efter att de följt kapten Bonhomme ned under däck och en efter en blivit tilldelade sina hytter, fann Levithan sig nu i sitt rum där han packade upp sina tillhörigheter. Han hade varit den sista att få sitt logi och kapten Bonhomme hade blivit väldigt tafatt och börjat snubbla på orden när det bara var Levithan kvar. Det var ingenting han tänkte närmare på, men av någon anledning kunde han ändå inte lyckas slå kaptenen ur tankarna helt. Det var något speciellt med honom, men Levithan kunde inte förstå vad.
Han satte sin koffert på sängen och packade upp det sista utav sin packning som bestod av journaler och den lilla stump som var kvar av hans brutna gåspenna. Han drog en suck och funderade på om han skulle hinna göra en snabbvisit i staden innan de gav sig av, så att han kunde införskaffa det sista av vad han behövde.
Han tog på sig sin svarta rock och såg sig i den sirliga guldspegeln innan han gick ut. Den bleka hyn hade aldrig stört honom förut, men av någon anledning störde det honom nu. Han drog handen genom sitt svarta hår, gick ut ur sin hytt och följde gången upp mot huvuddäcket där Varg stod och smågrälade med Silas.

"Men du kan väl ändå inte förneka det, Varg. Herregud, se på honom. En mer fåfäng kapten får man leta efter. Guldknapparna på rocken glittrar ju mer än Jungfrudiamanten för tusan!"
Silas gjorde förnedrande gester mot kapten Bonhomme som stod och talade med Lucien utom hörhåll och inte hade någon som helst aning om hur Silas gjorde sig lustig över honom.
"Han har säkert inte ens en käpp." tillade han, "Men det har jag!"
"..Vilket får dig att förefalla ännu mer flärdfull, Silas." sade Varg. "Allvarligt talat, tror du inte jag känner igen avundsjuka när jag ser det så klart framför mig? Vi vet allihop att du egentligen inte ens behöver använda käppen, att du bara bär den med dig för vad du ser i reflektionen i den spegelblanka ytan på den där löjliga lilla guldknoppen. Kapten Bonhomme är allt annat än fåfäng, han kommer från en fin familj och är van vid att röra sig i sådana kretsar, det är allt. Så visa lite respekt eller håll truten!"
Silas rynkade pannan av frustration över vad Varg just sagt, vände sig om och stegade trumpet bort mot fören. Kvar stod Varg och himlade med ögonen efter honom.
"Han är som han är" flinade Varg och vände sig mot Levithan.
"Vad handlade det där om egentligen?" frågade Levithan nyfiket.
"Äsch.. Den exceptionella Silas Sonti vill alltid vara den mest överdådiga personen var han än befinner sig. Därför gör situationer som den här honom nervös, situationer då det finns någon som är både yngre och mer stilig än vad han själv är. Se det som en gammal tupp som känner sig undanskuffad av den nya ungtuppen som förefaller större med ståtligare fjädrar och renare galande. Vilken tupp tror du hönsen samlas runt?"
Levithan flinade och vände diskret blicken över axeln, där han lite längre bort såg en tjurig Silas som muttrande slätade till sin apelsinfärgade kappa. De mötte varandras blickar, men Silas svarade med ett fnys och vände högfärdigt bort huvudet i ren protest.
"Det verkar som att kapten Bonhomme är en väldigt respekterad person." sade Levithan.
"Respekterad, älskad, inflytelserik.. Ja. Han är en väldigt stor person." sade Varg och nickade mot Sheerborough.
"Vem du än frågar, så vet alla vem Dominique Bonhomme är. Det skulle inte förvåna mig om ni kände till honom i din hemby också. Alla kvinnor vill vara med honom, alla män vill vara som honom. Nog har du hört talas om honom, åtminstone hos kvinnorna?"
"Ja, eller.. Inte till namnet. Men å andra sidan så spenderade jag mer tid med min far och dr.Quercus än med kvinnor" sade Levithan samtidigt som han försökte undvika Vargs något nyfikna blick.
"Men du spenderade ändå en del tid med kvinnor?" frågade Varg med säkerhet i rösten. Levithan ryckte på axlarna och såg ned i det klara vattnet medan han lutade sig mot relingen.
"Det fanns en hel del kvinnor som turades om med att försöka få mig på fall och när ensamheten slog till som värst lät jag mig fällas, så att jag har legat hos några kvinnor är ingenting jag sticker under stolen med."
Varg log brett och skrockade.
"Så du är en kvinnokarl, Levithan? Då har du och kapten Bonhomme en hel del gemensamt! Kvinnorna svärmar runt honom som bin runt en burk honung."
Det sista yttrandet fick Levithan att känna sig något förlägen, så han spände käkarna och började skruva på sig. Visst hade han hört talas om kapten Bonhommes erövringar vad gäller kvinnor, men till sin förvåning upptäckte han att informationen besvärade honom. Han valde att inte svara.
"Är du lite avundsjuk, kanske?" frågade Varg. Levithan skrattade lätt och skakade på huvudet.
"Det kan jag inte direkt påstå.." sade han, "Visst har det hänt att kvinnorna gett mig nöje för stunden, ibland, men personkemin har aldrig stämt och jag har aldrig träffat den rätta. Och ärligt talat har jag ändå inte tid för sånt strunt."
"Strunt, var det ja.." flinade Varg och lutade sig, även han, mot relingen.

24 jun, 2013 20:44

Detta inlägg ändrades senast 2013-06-27 kl. 19:37
Antal ändringar: 4

Evreka
Elev

Avatar


Du skriver bra och engagerande. Jag blir nyfiken på berättelsen i stort.

Jag har läst några intervjuer med författare som skriver historiska romaner och de lär ha tänkt en del på hur man får dialogen att vara tidstypisk. Det kan eventuellt vara något du ska fundera över om du seriöst skriver på en roman. Inte för att jag reagerade på något otidsenligt, men jag är inte så insatt i 1700-talet heller. Så jag kan alltså inte bedöma hur 1700-talsmässigt det "låter" när de pratar.

Du skriver bra!

Roa er med HP Puzzles på: Try & Trix (Engelska)

24 jun, 2013 21:46

Borttagen

Avatar


Skrivet av Evreka:
Du skriver bra och engagerande. Jag blir nyfiken på berättelsen i stort.

Jag har läst några intervjuer med författare som skriver historiska romaner och de lär ha tänkt en del på hur man får dialogen att vara tidstypisk. Det kan eventuellt vara något du ska fundera över om du seriöst skriver på en roman. Inte för att jag reagerade på något otidsenligt, men jag är inte så insatt i 1700-talet heller. Så jag kan alltså inte bedöma hur 1700-talsmässigt det "låter" när de pratar.

Du skriver bra!


Tack så väldigt mycket!
Det är faktiskt det jag jobbar hårdast med, att försöka få det att låta tidstypiskt när de pratar. Har läst en del av Jane Austens romaner som utspelar sig under 1700-talet, så språket är ofta väldigt formellt (åtminstone hos de människor som har högre klass). Däremot är språket ett helt annat hos vanligt folk.
Det är en utmaning, det här.. Och jag uppskattar verkligen att du tog dig tid att läsa.

Tack!

24 jun, 2013 22:54

Borttagen

Avatar



Jag vill ju gärna skriva något bra och konstruktivt nu men suger verkligen på sådant. Det ger liksom inte så mycket att skriva, "jag hade slängt om den meningen si och den meningen så", för alla har sina unika sätt att skriva på.

Fick lite smått sug efter serien "Hornblower" när jag läste och dialogen kändes väldigt levande. Å sen när man upprepar karaktärernas namn med både för och efternamn gör att man minns dem bättre tycker jag.

27 jun, 2013 19:11

Borttagen

Avatar


Skrivet av Borttagen:

Jag vill ju gärna skriva något bra och konstruktivt nu men suger verkligen på sådant. Det ger liksom inte så mycket att skriva, "jag hade slängt om den meningen si och den meningen så", för alla har sina unika sätt att skriva på.

Fick lite smått sug efter serien "Hornblower" när jag läste och dialogen kändes väldigt levande. Å sen när man upprepar karaktärernas namn med både för och efternamn gör att man minns dem bättre tycker jag.


Konstruktiv kritik behöver egentligen inte vara så märkvärdigt, bara man får ett ungefärligt "hum" om man bör fortsätta som man gör eller ej. ^^

(Hornblower, vad är det för något? Har faktiskt aldrig hört talas om det.)

Har egentligen en smärre tendens att använda mig väldigt mycket av namn, det har jag alltid gjort. Tycker det kan bli lite blurrigt att använda pronomen för ofta (även om man naturligtvis måste göra det också för att det inte ska bli alltför tjatigt) - men ofta faller man ju i fällan att man tillslut inte vet vilken i sällskapet man syftar på med "han".

27 jun, 2013 21:50

Borttagen

Avatar




Kattuggla Det är en brittisk tv-serie i åtta längre avsnitt. Man får följa en ung sjöman som kommer in i engelska flottan under Napoleonkriget och deras äventyr till sjöss. Du borde checka ett par avsnitt

Lycka till med bokskrivandet.

27 jun, 2013 21:57

Borttagen

Avatar


Fick mail från ett par personer som var nyfikna på miljön och ville läsa mer, så jag lägger ut ett kort utdrag till..
(Vill även påpeka att anledningen till att jag inte lägger ut hela kapitel, är för att jag råkade ut för plagiat för några månader sedan. Det var en tjej på internet som erbjöd sig att korrekturläsa, men sedan visade det sig att hon hade deltagit i en novelltävling med min text, och vunnit. Det blev en hiskelig cirkus av det hela där jag fick bevisa att texten var min, och till slut blev hon diskvalificerad och första pris gick med all rätt till den som kommit tvåa istället.)


Spoiler:
Tryck här för att visa!De tre männen väntade länge och tålmodigt utanför bageriet Babineaux. Ismael hade hunnit införskaffa Valdermars solgula apelsiner och hade nu satt sig tillrätta på en av caféstolarna bredvid Levithan och Dominique. Han tände en cigarr och såg lite nervöst på när berget av Evangelines packning blev större och större.
När hon kom ut för sista gången hade de tre räknat till fjorton resväskor och sex hattaskar. De såg lite diskret på varandra och sedan åter tillbaka på väskorna.
"Evangeline min prinsessa," sade Dominique med road röst, "behöver du verkligen ha allt detta med dig på vår färd? Vi har ju tvätteri ombord."
Ismael drog ett djupt bloss på sin cigarr och himlade nervöst med ögonen när han såg Evangelines lätt irriterade ansiktsuttryck.
"Behöver du verkligen fråga mig det, min vän?" frågade Evangeline med självsäkerhet, "En kvinnas kläder visar vem hon är, och särskilt nu är det av yttersta vikt att jag visar mitt rätta jag."
Levithan kunde inte undvika att känna sig något handfallen när Evangeline sakta vände blicken mot honom och synade hans gestalt från topp till tå med sina djupa, gröna ögon och rodnande kinder. Ett blygt leende letade sig fram på hennes läppar. Dominique betraktade dem och harklade sig.
"Ja, det förstås.. självklart!" sade han, "Nåväl, det var tur att jag tog med mig dessa två starka herrar."
Han och Levithan började packa på sig så mycket av Evangelines packning som möjligt, medan Ismael blåste ut den sista röken av cigarren och vände sig diskret mot Levithans högra öra.
"Plötsligt känns Armeriás packning inte fullt så extrem längre.."

Att gå tillbaka till Merveilles gick inte fullt lika snabbt och enkelt som förut, men till skillnad från Armeriás väskor, som innehöll både verktyg, metaller och annat material, så bestod Evangelines bagage till större delen bara utav kläder, skönhetsmedel och badtvålar. Därför var packningen inte särskilt tung, snarare bara otymplig. Medan hon bar ett elfenbensvitt spetsparasoll i ena handen och en vinröd liten väska i den andra, bar de tre männen det resterande av hennes färgglada resgods.
"Jag kan knappt bärga mig tills jag ska få träffa resten av dina vänner, Dominique, mon ami. De jag precis fått träffa har redan överskridit mina förväntningar.."
Evangeline blickade återigen försiktigt mot Levithan. Hennes bleka kinder skiftade lätt över till en nyans som påminde om sommarens första persikor. Att hon var en vacker och karismatisk ung kvinna var ett glasklart faktum och det var något både Levithan och Ismael omedelbart konstaterat.
"Monsieur Drake, ska du vara med oss ombord på Merveilles en längre tid?"
Hennes ljusa röst dansade genom den friska stadsluften när hon elegant rörde sig fram över kullerstenarna. Turnyren hon bar under den vaniljgula krinoletten var något som lockade till sig ett stort antal mäns blickar, trots att det var en vanlig syn hos kvinnorna i Sheerborough.
Levithan vände tillbaka blicken mot henne.
"Det kan jag tyvärr inte svara på, fröken Babineaux, då jag inte har den ringaste aning om hur länge vi kommer att stanna."
"Jag förstår.." sade Evangeline blygt, "men vi ska nog finna tid att lära känna varandra under tiden vi fått."
Levithan log nervöst och nickade stelt mot henne, utan att lägga märke till Dominiques något besvärade ansiktsuttryck.

1 jul, 2013 22:30

Detta inlägg ändrades senast 2013-07- 2 kl. 16:26
Antal ändringar: 4

flyttnyckeln.
Elev

Avatar


Du skriver fantastiskt bra, wow. Jag önskar jag kunde skriva som du gör .. jag är mållös.

Hola, Mishamigos!

2 jul, 2013 14:34

Borttagen

Avatar


Skrivet av flyttnyckeln.:
Du skriver fantastiskt bra, wow. Jag önskar jag kunde skriva som du gör .. jag är mållös.


Tack så väldigt mycket!.. ♥

2 jul, 2013 16:27

Bevaka tråden

Forum > Kreativitet > Konstruktiv kritik på text!..

Du får inte svara på den här tråden.