~År 4036 då mitt liv tog slut~

Framtiden.
Men världen full av flygande bilar, dyra telefoner och mycket avgaser har lämnats.
Världen är som den var på 1900-talet, men med nyare kläder.
Flickan som det handlar om i den här berättelsen är 10 år. Hennes personligheter får ni reda på när jag skriver.
Ja.
Kanske inte låter så bra nu men blev ganska nöjd med den själv c:
Har inte skrivit klart hela nu, men inte långt i från.

Nån som vill läsa? c:

Kanske, det låter väl lite sådär.

Det låter jättebra! ^^

Här kommer första delen:

Jag kunde inte förstå det innan det var försent.
Innan allt var slut.
Innan den tid jag inte var ensam kvar.
Innan den tid allt hopp var ute…

Det var på väg hem från skolan jag fick höra det första gången. Det var den 21 Maj men ingen hade sett solen på två år. Bara blåst och regn och dimma. Jag var knappt 10 år då. Bara en liten, liten flicka som knappt kunde hela alfabetet. Mitt kastanjbruna hår blåste i vinden. Mina blåa ögon var röda.
Jag traskade hem på den korta, slingriga vägen då jag hörde en röst. En sammetsmjuk röst i mitt öra. Det var då jag fick reda på det. Men då jag inte trodde det.
Vi skulle dö.

Skriv lite längre kapitel

Okej c;

Omg, this is awesomeness *Bevakar*

(Jag älskar framtidsteorier och stuffs like that )

Fortsätt skriv! Du är jätteduktig

Tack c:

Jag vill läsa!
*bevakar*

Awesome!!!!!