Ante tempus absumitur [PRL] Lupe - Medi

Hon log och satte sig på cykeln.
"Då får jag tacka. Vi får se hur lång tid det tar. Kanske måste sova på ett hotell."

" Det var så lite så. " Log han varmt och såg på henne. Dörren stängdes efter dem och han gick lugnt till restaurangen de skulle äta på och kände Charles hårda slag mot bakhuvudet. " Varför bjöd du inte med henne?" Frågade han irriterat. Xaden svalde hårt och stirrade på honom. " Små steg?" Sa han ärligt.

"Fast hörde du inte hennes mage? Den skrek av hunger. Jag såg hennes lunch. Den var inte stor." Han såg på honom och skakade sedan på huvudet.
"Hur ska vi få henne till oss om hon slutar?"

Han svalde hårt. " Ni kunde ju också bjuda in henne. Men med tanke på att jag gett henne en check på 30 tusen tror jag inte direkt hon kommer vara glad över att bli bjuden på middag. Och jag tror inte hon ska sluta. Sist snackade hon ju om att färga håret för att inte störa sina klasskamrater." Sa han lågt och ilsket.

"Det är väl DIN tur att förföra nästa? Vincent gjorde det sist." Caleb såg på honom och suckade.
"Kom nu jag är vrålhungrig." Sa han och öppnade dörren för dem.

Han morrade ilsket och såg på Charles. " Och jag tycker jag gör ett strålande jobb. Hon har varit här i en dag. Det är fyra månader tills det behöver vara gjort. " Fräste han och ryckte upp dörren och begärde ett bord åt dem och snart satt de alla i ett bås långt bort från människor.

"Fyra? Är det inte redan nästa månad? Varje fullmåne?" Sa han och backade undan.
"Var inte så bitter. Hon kommer säkert att komma imorgon."

Han stirrade ilsket på honom och skakade på huvudet. " Inte hon. Hon ska vara i en blodmåne. " Muttrade han.

"Jasså?" Sa han och satte sig ned.
"Då vet vi det." Han suckade.
"Förlåt." Sa han sedan och skakade på huvudet.

"Kan vi tala om något annat nu? Charles berätta vad vår läxa är. " Sa han stilla och Charles såg på honom, väl medveten om varför han sa så och började att berätta för honom om det som stod i allt de skulle läsa.