Religion

Helt ärligt talat, min religion är trevor

Nu tänker jag dela med mig av mina åsikter i den här tråden igen!
Harry Potter is my fucking religion and I love it!! ♥

Ja, för mig handlar det till stor del om tröst. Men ja, alla tänker olika.

Ja! Jag tänkte till på det ordentligt efter att jag läste "Vi är fundamentalister" av Fredrik Lindström.

I believe in MAGIC!

pandan Jo visst, men tänk på att det är Sverige vi lever i.
Det finns så många ställen i världen där läget inte alls är att det är tillåtet att vara fritänkande kring religion. Tänk vilka hot som riktades mot Danmark från extremistgrupper efter att Vilks ritade en version av Allah i tidningen. Nu är extremistgrupperna inte en majoritet, men tänk er USA. Hur mycket olika sekter och grupperingar som avskiljer sig från samhället och som tvingar in barn i deras tro.

Milanima : Precis, det håller jag absolut med om. Om det kan vara en tröst för någon så är det i sig någonting positivt.

Jag är nog en typ av ateist. Min familj är nog lite åt det stuket också, tror det iaf, de brukar inte dela med sig av sådant.
Vi firar dock de flesta högtider, mest för gemenskap och tradition inom släkten.

Jag är döpt, det är något jag är glad över, trots att jag inte är troende överhuvudtaget. Jag är glad över att mina föräldrar gav mig chansen att välja själv sedan i framtiden, då det skulle bli problematiskt om jag inte var döpt och ville konfirmera mig. Jag skadas ju inte direkt av att vara döpt.

Nu är det snart dags för konfirmation i min ålder, jag har valt bort det, eftersom att jag inte har någon lust att engagera mig kring religionen. Jag lär mig helt enkelt det jag behöver veta i skolan istället.

Den boken är bra!


Till er alla nu: Jag har funderat mycket på religionsbegreppet sedan jag skrev min kandidatuppsats i arkeologi om kristnandet för ca ett år sen. Jag skrev ovan att jag kallar mig själv agnostiker. Inte för att jag anser att man vare sig kan bevisa eller motbevisa att det finns en gud utan helt enkelt eftersom jag är uppvuxen och lever i Sverige. Det svenska samhället är uppbyggt av kristna värderingar. Den genomsyrar våra traditioner (i den svenska almanackan idag finns bara 2 helgdagar som inte anses kristna - 1 maj och 6 juni - Ja, idag är de kristna en hel del av dem var högtider som kristendomen övertog från tidigare ), vår lagstiftning och de flesta andra aspekter av samhället även om vi inte alltid är medvetna om det. Kristendomen är helt enkelt en del av vår kultur och därför tycker jag det är svårt att avsäga sig den helt och hållet bara för att man inte tror på den kristna guden, Jesus och den heliga anden.

Gud , vilken intressant tråd !


Men själv är jag troende muslim.

Jag ser inget fel att föräldrar uppfostrar sina barn till en religion. Dem vill bara till barnets bästa.

Om man ser så här som t.ex: Om du är religiös troende i en religion. Du gifter dig och får barn så kommer du vilja AUTOMATISKT vilja dina barn ska också tro på den regionen.
För den barnet egen bästa. Om t.ex: om man tror på helvete och paradisen så vill man inte sitt barn ska hamna där , eller hur?

Själv skulle jag vara otroligt besviken om mitt barn inte väljer tro på min religion som t.ex.

Milanima
Men... om man inte anser sig troende, varför då bara acceptera att samhället ser ut så 'för att det alltid har gjort det'? Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, varför då hålla sig kvar med gamla kristna värderingar? Bara för att det har varit en stor del av vårat samhälle betyder inte det att man måste behålla det. Jul exempelvis; det finns inte många kvar i Sverige som firar Jesus födelse den här dagen, eller hur? Det är en tradition som för samman släkt och vänner och vissa firar med presenter och god mat. Det betyder väl inte att man måste behålla kristendomen, då kommer man ju ingen vart i ett utvecklat samhälle. Jag tror att religion är viktigt för många och att kyrkor, moskéer ska få finnas tillgängliga, absolut. Men någonting som det inte finns bevis för ska inte behöva styra samhället. Det är det jag vill komma bort ifrån.

Blaire
Ja, men det här är någonting DU är uppfostrad att tro på, någonting du inte vet finns. Varför inte låta en egen individ växa upp, få ta del av ALLTING som finns och skapa en egen uppfattning om vad som är rätt och fel? Tänk på alla religioner i världen, hur kan du vara övertygad om att din är ''rätt''? Det är just så alla tänker: ''MIN religion är rätt!'' etc. Att uppfostra sina barn med en skev verklighetsbild tycker jag inte är någonting som har med barnens bästa att göra.