SweWolf
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av SweWolf: Spoiler:Tryck här för att visa!Skrivet av Borttagen: Skrivet av SweWolf: Jag ska berätta en för mig sann historia.
Detta hände mitt på ljusa dagen. Jag kommer inte ihåg om jag gick i 8.an eller 9.an, men det var på högstadiet. Jag hade idrott och denna dagen skulle jag, min klass kompis och min assistent gå ut och gå. Då jag aldrig hade med mig kläder och när jag gick själv satte jag mig i ett hörn för mig själv. Men i alla fall gick vi på gatan jag brukade gå på när jag skulle ta mig hem och från skolan. Vi svängde av ungefär halvvägs. Vi gick på vänster sida av gatan. Jag längst ut mot vägen. Lite längre fram, mot nästa sväng, vid en affär såg jag en varulvs liknande gestalt, som jag tror tuggade i sig någon annan varelse. Det var slafsigt och blodigt. Jag sänkte min hastighet, stirrade mot varelsen. Den upptäckte mig rätt snabbt. Släppte vad den tuggade i sig och snabbt rusade fram mot mig. Snabbt som blixten tog jag skydd bakom min assistent samtidigt som jag flåsade till. Varelsen missade mig precis. Jag kände dess kalla, illaluktande närhet och vinden drog till på mig när den var förbi. Jag stod som förstelnad och stirrade rätt ut.
Verken min assistent eller min klass kompis hade sätt något. De kollade skumt på mig och frågade vad som var fel. Jag skakade på huvudet och låtsades som om jag bara drivit med dem. Då jag fått skäll samma dag för att jag "skrämt upp de andra" när jag såg en kille som ingen annan såg.
sånt är jag också med om ibland 
det är ofta läskigt, men faktiskt roligt ibland. för en gång såg jag (på himlen alltså) THE DARK MARK
sen en vecka senare tyckte jag mej se en varulv och så vidare. min kompis säger att jag hallucinerar
men jag vet inte
förlåt om jag gör dej sur eller någonting sådant nu men jag känner igen symtomen från någonting jag läst i en bok om hjärnan
Har du någon psykisk sjukdom?
Klart jag inte bli sur. Jag har pratat med min syster om detta, enligt henne har jag någon form av psykisk sjukdom. Men alla psykologer och skit jag gått till har bara skrattat åt mig och sagt att jag hittar på eller bara har "hjärn-spöken" men har varit lite för mycket för att det bara skulle vara min hjärna som spökar för mig. Men aldrig kul när man ser saker, som ingen annan ser
nepp det är extremt jobbigt
jag tyckte nämligen att det lät lite som schizofreni
jag har en lite hyperaktiv hjärna som är bra på att registrera
men det finns många sjukdomar med samma symtomer så jag kan ha fel
Schizofreni var precis vad min syster sa. Hon hade tagit upp detta med hennes egen psykolog. Då hon också kan behöva avlasta sig. Syrran sa att hennes psykolog hade sagt det samma. Men jag tar inte upp detta ämnet så ofta längre, speciellt inte efter min familjehems vistelse. Men ja, extremt jobbigt är vad det är :O
SweWolf the one and only! - www.CimTheKing.com
11 nov, 2011 21:26
|
Borttagen
|
Spoiler:Tryck här för att visa!Skrivet av SweWolf: Skrivet av Borttagen: Skrivet av SweWolf: Spoiler:Tryck här för att visa!Skrivet av Borttagen: Skrivet av SweWolf: Jag ska berätta en för mig sann historia.
Detta hände mitt på ljusa dagen. Jag kommer inte ihåg om jag gick i 8.an eller 9.an, men det var på högstadiet. Jag hade idrott och denna dagen skulle jag, min klass kompis och min assistent gå ut och gå. Då jag aldrig hade med mig kläder och när jag gick själv satte jag mig i ett hörn för mig själv. Men i alla fall gick vi på gatan jag brukade gå på när jag skulle ta mig hem och från skolan. Vi svängde av ungefär halvvägs. Vi gick på vänster sida av gatan. Jag längst ut mot vägen. Lite längre fram, mot nästa sväng, vid en affär såg jag en varulvs liknande gestalt, som jag tror tuggade i sig någon annan varelse. Det var slafsigt och blodigt. Jag sänkte min hastighet, stirrade mot varelsen. Den upptäckte mig rätt snabbt. Släppte vad den tuggade i sig och snabbt rusade fram mot mig. Snabbt som blixten tog jag skydd bakom min assistent samtidigt som jag flåsade till. Varelsen missade mig precis. Jag kände dess kalla, illaluktande närhet och vinden drog till på mig när den var förbi. Jag stod som förstelnad och stirrade rätt ut.
Verken min assistent eller min klass kompis hade sätt något. De kollade skumt på mig och frågade vad som var fel. Jag skakade på huvudet och låtsades som om jag bara drivit med dem. Då jag fått skäll samma dag för att jag "skrämt upp de andra" när jag såg en kille som ingen annan såg.
sånt är jag också med om ibland
det är ofta läskigt, men faktiskt roligt ibland. för en gång såg jag (på himlen alltså) THE DARK MARK
sen en vecka senare tyckte jag mej se en varulv och så vidare. min kompis säger att jag hallucinerar
men jag vet inte
förlåt om jag gör dej sur eller någonting sådant nu men jag känner igen symtomen från någonting jag läst i en bok om hjärnan
Har du någon psykisk sjukdom?
Klart jag inte bli sur. Jag har pratat med min syster om detta, enligt henne har jag någon form av psykisk sjukdom. Men alla psykologer och skit jag gått till har bara skrattat åt mig och sagt att jag hittar på eller bara har "hjärn-spöken" men har varit lite för mycket för att det bara skulle vara min hjärna som spökar för mig. Men aldrig kul när man ser saker, som ingen annan ser
nepp det är extremt jobbigt
jag tyckte nämligen att det lät lite som schizofreni
jag har en lite hyperaktiv hjärna som är bra på att registrera
men det finns många sjukdomar med samma symtomer så jag kan ha fel
Schizofreni var precis vad min syster sa. Hon hade tagit upp detta med hennes egen psykolog. Då hon också kan behöva avlasta sig. Syrran sa att hennes psykolog hade sagt det samma. Men jag tar inte upp detta ämnet så ofta längre, speciellt inte efter min familjehems vistelse. Men ja, extremt jobbigt är vad det är :O
du borde försöka ta reda på vad det är för om det är Schizofreni finns dämpnings medicin och då slipper du se mycket av det men du slipper kanske inte allt
borde kanske inte läsas
Spoiler:
Tryck här för att visa!man kan tro att jag tar droger (vilket jag inte gör)
men jag vet så mycket som jag vet om Schizofreni för att jag kan en del om cannabis
11 nov, 2011 21:35
|
SweWolf
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Spoiler:Tryck här för att visa!Skrivet av SweWolf: Skrivet av Borttagen: Skrivet av SweWolf: Spoiler:Tryck här för att visa!Skrivet av Borttagen: Skrivet av SweWolf: Jag ska berätta en för mig sann historia.
Detta hände mitt på ljusa dagen. Jag kommer inte ihåg om jag gick i 8.an eller 9.an, men det var på högstadiet. Jag hade idrott och denna dagen skulle jag, min klass kompis och min assistent gå ut och gå. Då jag aldrig hade med mig kläder och när jag gick själv satte jag mig i ett hörn för mig själv. Men i alla fall gick vi på gatan jag brukade gå på när jag skulle ta mig hem och från skolan. Vi svängde av ungefär halvvägs. Vi gick på vänster sida av gatan. Jag längst ut mot vägen. Lite längre fram, mot nästa sväng, vid en affär såg jag en varulvs liknande gestalt, som jag tror tuggade i sig någon annan varelse. Det var slafsigt och blodigt. Jag sänkte min hastighet, stirrade mot varelsen. Den upptäckte mig rätt snabbt. Släppte vad den tuggade i sig och snabbt rusade fram mot mig. Snabbt som blixten tog jag skydd bakom min assistent samtidigt som jag flåsade till. Varelsen missade mig precis. Jag kände dess kalla, illaluktande närhet och vinden drog till på mig när den var förbi. Jag stod som förstelnad och stirrade rätt ut.
Verken min assistent eller min klass kompis hade sätt något. De kollade skumt på mig och frågade vad som var fel. Jag skakade på huvudet och låtsades som om jag bara drivit med dem. Då jag fått skäll samma dag för att jag "skrämt upp de andra" när jag såg en kille som ingen annan såg.
sånt är jag också med om ibland
det är ofta läskigt, men faktiskt roligt ibland. för en gång såg jag (på himlen alltså) THE DARK MARK
sen en vecka senare tyckte jag mej se en varulv och så vidare. min kompis säger att jag hallucinerar
men jag vet inte
förlåt om jag gör dej sur eller någonting sådant nu men jag känner igen symtomen från någonting jag läst i en bok om hjärnan
Har du någon psykisk sjukdom?
Klart jag inte bli sur. Jag har pratat med min syster om detta, enligt henne har jag någon form av psykisk sjukdom. Men alla psykologer och skit jag gått till har bara skrattat åt mig och sagt att jag hittar på eller bara har "hjärn-spöken" men har varit lite för mycket för att det bara skulle vara min hjärna som spökar för mig. Men aldrig kul när man ser saker, som ingen annan ser
nepp det är extremt jobbigt
jag tyckte nämligen att det lät lite som schizofreni
jag har en lite hyperaktiv hjärna som är bra på att registrera
men det finns många sjukdomar med samma symtomer så jag kan ha fel
Schizofreni var precis vad min syster sa. Hon hade tagit upp detta med hennes egen psykolog. Då hon också kan behöva avlasta sig. Syrran sa att hennes psykolog hade sagt det samma. Men jag tar inte upp detta ämnet så ofta längre, speciellt inte efter min familjehems vistelse. Men ja, extremt jobbigt är vad det är :O
du borde försöka ta reda på vad det är för om det är Schizofreni finns dämpnings medicin och då slipper du se mycket av det men du slipper kanske inte allt
borde kanske inte läsas
Spoiler:
Tryck här för att visa!man kan tro att jag tar droger (vilket jag inte gör)
men jag vet så mycket som jag vet om Schizofreni för att jag kan en del om cannabis
Man går inte på droger bara för att man kan om det. Jo, jag vet borde ta reda på det. Men inte världslätt. Jag vill ha en psykolog som tror på mig. Men hittills av alla psykologer jag träffat har alla bara snackat "bull" och det har gjort att jag inte har förtroende för dem. De kan inte hjälpa mig, om de inte tror mig.
SweWolf the one and only! - www.CimTheKing.com
11 nov, 2011 21:40
|
Borttagen
|
Skrivet av SweWolf: Skrivet av Borttagen: Spoiler:Tryck här för att visa!Skrivet av SweWolf: Skrivet av Borttagen: Skrivet av SweWolf: Spoiler:Tryck här för att visa!Skrivet av Borttagen: Skrivet av SweWolf: Jag ska berätta en för mig sann historia.
Detta hände mitt på ljusa dagen. Jag kommer inte ihåg om jag gick i 8.an eller 9.an, men det var på högstadiet. Jag hade idrott och denna dagen skulle jag, min klass kompis och min assistent gå ut och gå. Då jag aldrig hade med mig kläder och när jag gick själv satte jag mig i ett hörn för mig själv. Men i alla fall gick vi på gatan jag brukade gå på när jag skulle ta mig hem och från skolan. Vi svängde av ungefär halvvägs. Vi gick på vänster sida av gatan. Jag längst ut mot vägen. Lite längre fram, mot nästa sväng, vid en affär såg jag en varulvs liknande gestalt, som jag tror tuggade i sig någon annan varelse. Det var slafsigt och blodigt. Jag sänkte min hastighet, stirrade mot varelsen. Den upptäckte mig rätt snabbt. Släppte vad den tuggade i sig och snabbt rusade fram mot mig. Snabbt som blixten tog jag skydd bakom min assistent samtidigt som jag flåsade till. Varelsen missade mig precis. Jag kände dess kalla, illaluktande närhet och vinden drog till på mig när den var förbi. Jag stod som förstelnad och stirrade rätt ut.
Verken min assistent eller min klass kompis hade sätt något. De kollade skumt på mig och frågade vad som var fel. Jag skakade på huvudet och låtsades som om jag bara drivit med dem. Då jag fått skäll samma dag för att jag "skrämt upp de andra" när jag såg en kille som ingen annan såg.
sånt är jag också med om ibland
det är ofta läskigt, men faktiskt roligt ibland. för en gång såg jag (på himlen alltså) THE DARK MARK
sen en vecka senare tyckte jag mej se en varulv och så vidare. min kompis säger att jag hallucinerar
men jag vet inte
förlåt om jag gör dej sur eller någonting sådant nu men jag känner igen symtomen från någonting jag läst i en bok om hjärnan
Har du någon psykisk sjukdom?
Klart jag inte bli sur. Jag har pratat med min syster om detta, enligt henne har jag någon form av psykisk sjukdom. Men alla psykologer och skit jag gått till har bara skrattat åt mig och sagt att jag hittar på eller bara har "hjärn-spöken" men har varit lite för mycket för att det bara skulle vara min hjärna som spökar för mig. Men aldrig kul när man ser saker, som ingen annan ser
nepp det är extremt jobbigt
jag tyckte nämligen att det lät lite som schizofreni
jag har en lite hyperaktiv hjärna som är bra på att registrera
men det finns många sjukdomar med samma symtomer så jag kan ha fel
Schizofreni var precis vad min syster sa. Hon hade tagit upp detta med hennes egen psykolog. Då hon också kan behöva avlasta sig. Syrran sa att hennes psykolog hade sagt det samma. Men jag tar inte upp detta ämnet så ofta längre, speciellt inte efter min familjehems vistelse. Men ja, extremt jobbigt är vad det är :O
du borde försöka ta reda på vad det är för om det är Schizofreni finns dämpnings medicin och då slipper du se mycket av det men du slipper kanske inte allt
borde kanske inte läsas
Spoiler:
Tryck här för att visa!man kan tro att jag tar droger (vilket jag inte gör)
men jag vet så mycket som jag vet om Schizofreni för att jag kan en del om cannabis
Man går inte på droger bara för att man kan om det. Jo, jag vet borde ta reda på det. Men inte världslätt. Jag vill ha en psykolog som tror på mig. Men hittills av alla psykologer jag träffat har alla bara snackat "bull" och det har gjort att jag inte har förtroende för dem. De kan inte hjälpa mig, om de inte tror mig. jobbigt
det viktigaste en psykolog ska göra är att tro på den man behandlar annars kommer man ingen vart
vilket gör att dom blir onödiga
vänner är dom bästa psykologer man kan ha
11 nov, 2011 21:44
|
SweWolf
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av SweWolf: Skrivet av Borttagen: Spoiler:Tryck här för att visa!Skrivet av SweWolf: Skrivet av Borttagen: Skrivet av SweWolf: Spoiler:Tryck här för att visa!Skrivet av Borttagen: Skrivet av SweWolf: Jag ska berätta en för mig sann historia.
Detta hände mitt på ljusa dagen. Jag kommer inte ihåg om jag gick i 8.an eller 9.an, men det var på högstadiet. Jag hade idrott och denna dagen skulle jag, min klass kompis och min assistent gå ut och gå. Då jag aldrig hade med mig kläder och när jag gick själv satte jag mig i ett hörn för mig själv. Men i alla fall gick vi på gatan jag brukade gå på när jag skulle ta mig hem och från skolan. Vi svängde av ungefär halvvägs. Vi gick på vänster sida av gatan. Jag längst ut mot vägen. Lite längre fram, mot nästa sväng, vid en affär såg jag en varulvs liknande gestalt, som jag tror tuggade i sig någon annan varelse. Det var slafsigt och blodigt. Jag sänkte min hastighet, stirrade mot varelsen. Den upptäckte mig rätt snabbt. Släppte vad den tuggade i sig och snabbt rusade fram mot mig. Snabbt som blixten tog jag skydd bakom min assistent samtidigt som jag flåsade till. Varelsen missade mig precis. Jag kände dess kalla, illaluktande närhet och vinden drog till på mig när den var förbi. Jag stod som förstelnad och stirrade rätt ut.
Verken min assistent eller min klass kompis hade sätt något. De kollade skumt på mig och frågade vad som var fel. Jag skakade på huvudet och låtsades som om jag bara drivit med dem. Då jag fått skäll samma dag för att jag "skrämt upp de andra" när jag såg en kille som ingen annan såg.
sånt är jag också med om ibland
det är ofta läskigt, men faktiskt roligt ibland. för en gång såg jag (på himlen alltså) THE DARK MARK
sen en vecka senare tyckte jag mej se en varulv och så vidare. min kompis säger att jag hallucinerar
men jag vet inte
förlåt om jag gör dej sur eller någonting sådant nu men jag känner igen symtomen från någonting jag läst i en bok om hjärnan
Har du någon psykisk sjukdom?
Klart jag inte bli sur. Jag har pratat med min syster om detta, enligt henne har jag någon form av psykisk sjukdom. Men alla psykologer och skit jag gått till har bara skrattat åt mig och sagt att jag hittar på eller bara har "hjärn-spöken" men har varit lite för mycket för att det bara skulle vara min hjärna som spökar för mig. Men aldrig kul när man ser saker, som ingen annan ser
nepp det är extremt jobbigt
jag tyckte nämligen att det lät lite som schizofreni
jag har en lite hyperaktiv hjärna som är bra på att registrera
men det finns många sjukdomar med samma symtomer så jag kan ha fel
Schizofreni var precis vad min syster sa. Hon hade tagit upp detta med hennes egen psykolog. Då hon också kan behöva avlasta sig. Syrran sa att hennes psykolog hade sagt det samma. Men jag tar inte upp detta ämnet så ofta längre, speciellt inte efter min familjehems vistelse. Men ja, extremt jobbigt är vad det är :O
du borde försöka ta reda på vad det är för om det är Schizofreni finns dämpnings medicin och då slipper du se mycket av det men du slipper kanske inte allt
borde kanske inte läsas
Spoiler:
Tryck här för att visa!man kan tro att jag tar droger (vilket jag inte gör)
men jag vet så mycket som jag vet om Schizofreni för att jag kan en del om cannabis
Man går inte på droger bara för att man kan om det. Jo, jag vet borde ta reda på det. Men inte världslätt. Jag vill ha en psykolog som tror på mig. Men hittills av alla psykologer jag träffat har alla bara snackat "bull" och det har gjort att jag inte har förtroende för dem. De kan inte hjälpa mig, om de inte tror mig. jobbigt
det viktigaste en psykolog ska göra är att tro på den man behandlar annars kommer man ingen vart
vilket gör att dom blir onödiga
vänner är dom bästa psykologer man kan ha
Jag menar då det. Har gått till psykologer sen jag var precis fyllda 13 år. I början var det andra saker dock. Men under de 5 åren jag gått har jag insett att ska man prata ska man göra det med någon man litar på, som litar på en tillbaka. Men i stort sett, har man problem ska man lösa dem själv och komma på egna strategier.
SweWolf the one and only! - www.CimTheKing.com
11 nov, 2011 21:52
|
Borttagen
|
Spoiler:Tryck här för att visa!Skrivet av SweWolf: Skrivet av Borttagen: Skrivet av SweWolf: Skrivet av Borttagen: Spoiler:Tryck här för att visa!Skrivet av SweWolf: Skrivet av Borttagen: Skrivet av SweWolf: Spoiler:Tryck här för att visa!Skrivet av Borttagen: Skrivet av SweWolf: Jag ska berätta en för mig sann historia.
Detta hände mitt på ljusa dagen. Jag kommer inte ihåg om jag gick i 8.an eller 9.an, men det var på högstadiet. Jag hade idrott och denna dagen skulle jag, min klass kompis och min assistent gå ut och gå. Då jag aldrig hade med mig kläder och när jag gick själv satte jag mig i ett hörn för mig själv. Men i alla fall gick vi på gatan jag brukade gå på när jag skulle ta mig hem och från skolan. Vi svängde av ungefär halvvägs. Vi gick på vänster sida av gatan. Jag längst ut mot vägen. Lite längre fram, mot nästa sväng, vid en affär såg jag en varulvs liknande gestalt, som jag tror tuggade i sig någon annan varelse. Det var slafsigt och blodigt. Jag sänkte min hastighet, stirrade mot varelsen. Den upptäckte mig rätt snabbt. Släppte vad den tuggade i sig och snabbt rusade fram mot mig. Snabbt som blixten tog jag skydd bakom min assistent samtidigt som jag flåsade till. Varelsen missade mig precis. Jag kände dess kalla, illaluktande närhet och vinden drog till på mig när den var förbi. Jag stod som förstelnad och stirrade rätt ut.
Verken min assistent eller min klass kompis hade sätt något. De kollade skumt på mig och frågade vad som var fel. Jag skakade på huvudet och låtsades som om jag bara drivit med dem. Då jag fått skäll samma dag för att jag "skrämt upp de andra" när jag såg en kille som ingen annan såg.
sånt är jag också med om ibland
det är ofta läskigt, men faktiskt roligt ibland. för en gång såg jag (på himlen alltså) THE DARK MARK
sen en vecka senare tyckte jag mej se en varulv och så vidare. min kompis säger att jag hallucinerar
men jag vet inte
förlåt om jag gör dej sur eller någonting sådant nu men jag känner igen symtomen från någonting jag läst i en bok om hjärnan
Har du någon psykisk sjukdom?
Klart jag inte bli sur. Jag har pratat med min syster om detta, enligt henne har jag någon form av psykisk sjukdom. Men alla psykologer och skit jag gått till har bara skrattat åt mig och sagt att jag hittar på eller bara har "hjärn-spöken" men har varit lite för mycket för att det bara skulle vara min hjärna som spökar för mig. Men aldrig kul när man ser saker, som ingen annan ser
nepp det är extremt jobbigt
jag tyckte nämligen att det lät lite som schizofreni
jag har en lite hyperaktiv hjärna som är bra på att registrera
men det finns många sjukdomar med samma symtomer så jag kan ha fel
Schizofreni var precis vad min syster sa. Hon hade tagit upp detta med hennes egen psykolog. Då hon också kan behöva avlasta sig. Syrran sa att hennes psykolog hade sagt det samma. Men jag tar inte upp detta ämnet så ofta längre, speciellt inte efter min familjehems vistelse. Men ja, extremt jobbigt är vad det är :O
du borde försöka ta reda på vad det är för om det är Schizofreni finns dämpnings medicin och då slipper du se mycket av det men du slipper kanske inte allt
borde kanske inte läsas
Spoiler:
Tryck här för att visa!man kan tro att jag tar droger (vilket jag inte gör)
men jag vet så mycket som jag vet om Schizofreni för att jag kan en del om cannabis
Man går inte på droger bara för att man kan om det. Jo, jag vet borde ta reda på det. Men inte världslätt. Jag vill ha en psykolog som tror på mig. Men hittills av alla psykologer jag träffat har alla bara snackat "bull" och det har gjort att jag inte har förtroende för dem. De kan inte hjälpa mig, om de inte tror mig. jobbigt
det viktigaste en psykolog ska göra är att tro på den man behandlar annars kommer man ingen vart
vilket gör att dom blir onödiga
vänner är dom bästa psykologer man kan ha
Jag menar då det. Har gått till psykologer sen jag var precis fyllda 13 år. I början var det andra saker dock. Men under de 5 åren jag gått har jag insett att ska man prata ska man göra det med någon man litar på, som litar på en tillbaka. Men i stort sett, har man problem ska man lösa dem själv och komma på egna strategier.
det är ett vanligt beteende överallt
man vill oftast inte blanda in andra för att man vill göra det så enkelt som möjligt
men oftast blir det tvärtom
det är det som är jobbigast med den delen
det börjar nog bli lite långt i den här stakars tråden med tanke på att vi inte diskuterar vad den handlar om
skicka en uggla om du vill fortsätta prata om detta problem (jag tycker inte om att vara den förste som skickar)
jag menar inte att vara elak eller någonting sådant
11 nov, 2011 22:01
|
Buddha
Elev
|
Skrivet av SweWolf: Jag ska berätta en för mig sann historia.
Detta hände mitt på ljusa dagen. Jag kommer inte ihåg om jag gick i 8.an eller 9.an, men det var på högstadiet. Jag hade idrott och denna dagen skulle jag, min klass kompis och min assistent gå ut och gå. Då jag aldrig hade med mig kläder och när jag gick själv satte jag mig i ett hörn för mig själv. Men i alla fall gick vi på gatan jag brukade gå på när jag skulle ta mig hem och från skolan. Vi svängde av ungefär halvvägs. Vi gick på vänster sida av gatan. Jag längst ut mot vägen. Lite längre fram, mot nästa sväng, vid en affär såg jag en varulvs liknande gestalt, som jag tror tuggade i sig någon annan varelse. Det var slafsigt och blodigt. Jag sänkte min hastighet, stirrade mot varelsen. Den upptäckte mig rätt snabbt. Släppte vad den tuggade i sig och snabbt rusade fram mot mig. Snabbt som blixten tog jag skydd bakom min assistent samtidigt som jag flåsade till. Varelsen missade mig precis. Jag kände dess kalla, illaluktande närhet och vinden drog till på mig när den var förbi. Jag stod som förstelnad och stirrade rätt ut.
Verken min assistent eller min klass kompis hade sätt något. De kollade skumt på mig och frågade vad som var fel. Jag skakade på huvudet och låtsades som om jag bara drivit med dem. Då jag fått skäll samma dag för att jag "skrämt upp de andra" när jag såg en kille som ingen annan såg.
Gick du fram och kollade på vad det var varulven hade tuggat på. Det skulle kunna vara ett bra bevis för att det fanns nånting där.
12 nov, 2011 10:19
|
SweWolf
Elev
|
Spoiler:Tryck här för att visa!Skrivet av Buddha: Skrivet av SweWolf: Jag ska berätta en för mig sann historia.
Detta hände mitt på ljusa dagen. Jag kommer inte ihåg om jag gick i 8.an eller 9.an, men det var på högstadiet. Jag hade idrott och denna dagen skulle jag, min klass kompis och min assistent gå ut och gå. Då jag aldrig hade med mig kläder och när jag gick själv satte jag mig i ett hörn för mig själv. Men i alla fall gick vi på gatan jag brukade gå på när jag skulle ta mig hem och från skolan. Vi svängde av ungefär halvvägs. Vi gick på vänster sida av gatan. Jag längst ut mot vägen. Lite längre fram, mot nästa sväng, vid en affär såg jag en varulvs liknande gestalt, som jag tror tuggade i sig någon annan varelse. Det var slafsigt och blodigt. Jag sänkte min hastighet, stirrade mot varelsen. Den upptäckte mig rätt snabbt. Släppte vad den tuggade i sig och snabbt rusade fram mot mig. Snabbt som blixten tog jag skydd bakom min assistent samtidigt som jag flåsade till. Varelsen missade mig precis. Jag kände dess kalla, illaluktande närhet och vinden drog till på mig när den var förbi. Jag stod som förstelnad och stirrade rätt ut.
Verken min assistent eller min klass kompis hade sätt något. De kollade skumt på mig och frågade vad som var fel. Jag skakade på huvudet och låtsades som om jag bara drivit med dem. Då jag fått skäll samma dag för att jag "skrämt upp de andra" när jag såg en kille som ingen annan såg.
Gick du fram och kollade på vad det var varulven hade tuggat på. Det skulle kunna vara ett bra bevis för att det fanns nånting där.
Nä. Det var sönder slafsat och den enda som såg någonting var jag. Gick förbi platsen när jag var på väg hem, men då fanns inte längre någonting där. Lite blod stänk var allt jag såg efteråt.
SweWolf the one and only! - www.CimTheKing.com
12 nov, 2011 11:02
|
Borttagen
|
Jag ska berätta om lite spökiga saker som hänt mig och min familj under åren, och alla är sanna, om de inte ljuger förstås, vilket jag inte tror att de gör eftersom vi tar det lite seriöst då vi var tvungna att flytta pågrund av det.
Jag var i mitt rum och skulle ta ner posters. Postern jag höll på med satt fast i alla fyra hörnen, det var en stor Hannah Montana poster som satt över min säng. Jag tror jag var runt åtta år.
Jag satt i min säng och precis när jag tagit ner de övre hörnen, jag höll fortfarande i dem, hörde jag ett klickande ljud, som om man kastar en sten mot ett papper.
Jag tittade ner på mina händer, jag höll i postern, så att det låg ganska plant, och jag såg att det var en sten vid mitt knä.
Någon hade kastat en sten, och jag kommer ihåg att jag hade min stensamling på min bokhylla tvärs över rummet, och jag kunde inte låta bli att undra Skulle de igentligen träffat mig?
Jag blev lite rädd, som tur vad var jag inte hemma själv och jag sa till mamma.
Ingen förutom jag var i mitt rum, och jag hade utsikt till "hallkorridoren" och en liten hall därimellan.
En annan sak som hände, var hos min mormor.
Mamma och hon var på bilbingo, och jag och en kompis satt i soffan hos mormor och tittade på Mumien- filmen, då en skåplucka smälldes igen. Vi hade varit i köket tidigare, och alla skåp vad stängda.
Vi tittade på varandra och skyndade dit, men inget var där.
Sedan gick vi till vardagsrummet igen, och jag såg lite snabbt en svart skugga som såg ut som min morfar (han lever inte längre, han hade varit borta i 6 år då jag "såg" honom) i den andra soffan, i sin militärdräkt, eller hur jag ska förklara det.
Jag vet inte riktigt om det var morfar.
Mamma har berättat om någon i släkten som var med i militären i Finland, och förlorade ett ben, och jag blandar ihop honom och morfar, men jag är inte säker på att det var han. Dock så tror jag inte att han dog i ett krig.
En annan sak som hände i vår gamla lägenhet, var att mamma tog en bild på sig själv i badrummet. Hon höll mobilen utsträckt (en gammal Nokia) mot spegeln och hon tog bild på sig själv. Senare på kvällen så tittade hon på den, och hon såg ett ansikte i sitt hår. Mitt ansikte!
Fast alltså det var i hennes hår, och jag hade inte ens varit hemma när hon tagit den, och inte en chans att hon redigerat den (hon kan inte ens gå in på inställningar på sin mobil...) på den gamla Nokian.
Ansiktet såg exakt ut som jag.
Jag blev ganska rädd efter att jag sett den bilden.
Några dagar efter att vi flyttat hit (bara till en annan lägenhet i samma kvarther, fast inte samma hus) så kom min gamla granne som vi hade då, Jan till oss och fikade.
Han bodde då över oss, så vårt tak var hans golv, ni fattar. Han hade då två katter, som han haft länge.
Han berättade då att han skulle hämta något från sin garderob, och han har lådor i botten av den.
Garderoben var inte stor, så några lådor låg staplade på varandra och sedan hände kläderna över.
När han öppnade garderoben så såg han två ben, och knän hänga över lådorna, ni vet, som om man sitter på en stol.
Resten av kroppen var gömt bakom kläderna.
Han stängde garderoben och gick sedan ut på balkongen, och nästa gång han öppnade sin garderob var benen inte där.
Mamma trodde att flickan som varit nere hos oss flyttat upp till honom, efter det där med bilden.
Och för några dagar sedan så var jag hemma själv, här i den nya runt 5-6, och jag kom från köket.
Teven i vardagsrummet står så att den speglas i fönstren när man kommer in i själva rummet.
Så jag hade varit i köket, och jag tittade mot fönstret, när jag precis gick genom den icke befintliga dörren till vardagsrummet, som jag alltid gör, och vad ser jag? Jo, Phineas och Ferb (tror jag det var) är på tv, och en svart oval från mitten av skärmen till golvet rör sig åt höger över skärmen, mot dörren där jag står.
Det såg jag i fönstret, men när jag kollade mot teven så var det en klar bild på Phineas och Ferb.
Och så har saker ramlat ner från hyllor, lampor som var släckta tänts, och jag sett skuggor i hallen när jag sov i mammas rum och så vidare.
Allt är sant, som sagt.
12 nov, 2011 12:51
|
Tonkss
Elev
|
Nu blev jag lite mycket rädd..  Du borde sätta varningar.... O______O Kommer typ inte våga sova själv inatt.. (( ;-)
 
13 nov, 2011 00:56
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen