Om Bellatrix föddes 29 år senare. [SV]

Här kommer ett nytt kapitel! Detta är, som förra, lite kortare, men det ger mig en möjlighet att uppdatera oftare! Hoppas ni står ut med detta.
Precis som alltid får ni mer än gärna rätta eventuella stavfel, och om ni har ideér eller synpunkter är det bara att skicka iväg en uggla!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 7 – Bella is in big trouble dude.

Bellatrix gick därifrån, med ett rått, men stolt, leende på läpparna. Loreen, Crabbe och Goyle kom snabbt efter henne. ”Bella..vart har du egentligen lärt dig den där besvärjelsen?”. frågade Loreen med uppspärrade ögon. Bellatrix ryckte ointresserat på axlarna. ”Här i slottet”, sade hon snabbt, och nickade mot Hogwarts, som nu inte var långt ifrån dom. ”Av vem då?!”, frågade Crabbe hetsigt. Bellatrix skakade på huvudet och klev in genom den öppna porten. ”Jag kan inte säga det”, sade hon långsamt. ”Jag har...liksom lovat”. Hon såg ner i marken för att slippa möta sina vänners besvikna blickar. Crabbe öppnade munnen för att säga något, men Bellatrix slängde snabbt ur sig ”Ska vi gå och titta till Draco?”, varpå de andra nickade, för att slippa höra vad han skulle säga.

De gick upp till sjukhusflygeln under tystnad. Bellatrix sneglade på Loreen, som såg ner i golvet. Det högg till i Bellatrix när hon såg Loreens ledsna blick. För Loreen kunde hon väl berätta? Eller? Bellatrix var tvungen att avbryta sina funderingar, och få tillbaka huvudet till verkligheten, för du var de framme. Hon skakade på huvudet, som att bildligt bevisa att hon skakade av sig sina skuldkänslor. De andra såg snett på henne, men sade inget, vilket hon var tacksam för. Hon sökte med blicken över rummet, och fick syn på Draco, han satt i en annan säng än förut, blek, med ena armen i bandage. Hon fick en impuls att springa fram och kasta sig om halsen på honom, men övertygade sig själv att det var bäst att låta bli. Istället gick hon fram och ställde sig i fotändan av hans säng. Loreen följde med henne, medans Crabbe och Goyle nöjde sig med att stanna en bit ifrån. ”Hur mår du..?”, började Bellatrix lite trevande. Draco log snett. ”Bättre nu när du kom”. Loreen stötte till Bellatrix i sidan och fnissade.

Då kom Crabbe fram och började berätta om vad Bellatrix gjorde mot Harry. Han berättade det med sådan inlevelse att det lät mycket mer dramatiskt än var det var, även om det var rätt dramatiskt. Loreen flikade in med saker här och där, vilket gjorde saken ännu större. När de var färdiga vände sig Draco mot Bellatrix. Han höjde förvånat på ögonbrynen. ”Gjorde du allt det där..bara för mig?”. Bellatrix rodnade lätt över de höga kindbenen och nickade. Draco log stort. ”Briljant Bella!...Men varför?”. Bellatrix började lite trevande ”Jo...ja..alltså”, och han inte komma längre, då dörren slogs upp. ”Miss Black”, Snapes entoniga stämma ekade högt. ”Kom med mig, vi har en del att tala om”. Bellatrix, som verkligen inte ville följa med Snape, rörde sig inte ur fläcken och såg förtvivlat mer i golvet. Hon var mycket medveten om vad hon gjort, och också, att Snape visste precis vad som hänt. ”Jag sa NU!”. I några raska steg var Snape framme och tog Bellatrix hårt i armen. ”Ska du komma självmant, eller behöver jag släpa ut dig?”. Bellatrix svalde. ”Jag...jag kommer”. Snapes hårda grepp avtog och han vände på klacken. Hans svarta mantel flaxade runt fötterna, och det var ett under att han inte snubblade. Bellatrix vinkade snabbt till Draco och de andra, och var sedan inte sen att följa efter Snape genom Hogwarts proppfulla korridorer.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Åhåhåhå, spännade? :O
Puss på er alla som läser, ni är (Ursäkta mitt språk) helt jävla håll käften bra!
Tack!

Åh så spännade ♥

Awesome!!!

Spännande!

Spännande, man vill bara läsa nästa kapitel!!!!

AWESOOME! Längtar ihjäl till nästa del, helt klart.

håller med i allt.

oooh du skriiiver så jädrans bra kvinnna!
super spännande

Meer jätte bra del

Draken Norbert: Neeej dö inte! Det blir så tråkig stämning då! ;__;

Bombarda: Tack!