Albus första skolår

Bara det kommer mer♥

jag ska skriva mer i dag, lite senare, men det här är det jag har på lager nu:

Kapitel 4
Hösten verkade komma fortare det här året. Morgonen den första September var frisk och guldgul som ett äpple. Albus låg utsträckt i våningssängen och funderade, han var fortfarande rädd att han skulle hamna i Slytherins elevhem, särskilt efter en fanatisk dröm som handlade om att sorteringshatten inte ville ha honom på Hogwarts och att den planerade att göra uppror om inte Albus gick med på att han placerades i Slytherin.
När han kom ner till köket satt alla medlemmar i familjen utom James vid köksbordet, James flängde omkring och packade, det borde Albus också göra påpekade Harry. Idag var det nämligen den dag då Albus skulle åka till Hogwarts.
När familjen potter kom till King´s Cross station var klockan 15 minuter i elva. Två stora burar skramlade ovanpå de stora bagage vagnarna som föreldrarna sköt på, ugglorna innuti dem hoade upprört och den rödhåriga flickan som klängde sig fast vid sin pappas arm traskade tårdrängt bakom sina bröder. – Du får också åka snart, sa Harry till henne. –Två år, snörvlade Lilly, jag vill åka nu! Pendlarna stirrade nyfiket på ugglorna när den lilla familjen kryssade fram mot spärren mellan perrong ni och tio. Albus röst kom svävande tillbaka över bullret omkring dem, han och hans bröder hade återgått till diskutionen de påbörjat i bilen. – Jag kommer inte att göra det! Jag kommer inte att hamna i Slytherin! – James lägg av nu! Sa Ginny. – Jag sa bara att han kanske skulle göra det, James flinade mot sin yngre bror. – Det är inget fel med det, han kanske hamnar i Slyth… Men nu uppfattade James sin mammas blick och tystnade. De fem medlemmarna i familjen Potter närmade sig spärren. Med en lätt kaxig blick över axeln mot sin yngre bror tog James bagage vagnen från sin mamma och började springa. Ett ögonblick senare var han borta. – Ni skriver väl till mig? Frågade Albus genast och passade på att utnytja tillfället. – Varenda dag om du vill, sa Ginny. – Inte varenda dag, sa Albus hastigt, James säjer att de flesta bara får brev så där en gång i månaden. – Vi skrev till James tre gånger i veckan förra året, sa Ginny. – Och tro inte på allt han berättar om Hogwarts, insköt Harry, Han gillar att skoja, din bror. Sida vid sita sköt de den andra bagage vagnen frammåt och ökade farten allt eftersom. Familjen dök upp på perrong nio och tre kvart, som skymdes av tjock, vi ånga som strömade ut från den mörkröda Hogwartsexpressen. Otydliga figurer myllrade omkring i dimman som James redan försvunnit i. – Var är dem? Frågade Albus oroligt och kikade på de disiga skepnaderna de gick förbi.

som sagt, kommer mer lite senare, hoppas jag.

Jättebra MER

Mer ska jag dricka )

Amen kom igen!

godi godi
+

jag ska skriva mer, men jag håller på på den andra datorn fortfarande, den ville inte samarbeta med mitt USB så jag kan inte ladda över det nu
men jag tror nog att resten av kapitlet kommer imorgon, håller på att skriva ut det till en bok

Coolt!

jag håller på och skriver nu, än så länge har jag inte kommit så långt, men här är det som hittils har kommit. Kommer mer imorgon

– Kan det där vara dem? Frågade Ginny. En grupp på fyra personer hade just dykt upp ur dimman. Ron, Hermione, Rose och Hugo kom till synes. – Hej! Sa Albus som kände sig oerhört lättad. Rose, som var iförd en splitter ny Hogwartsklädnad, flinade glatt mot honom. – Gick det bra för dig att parkera? Frågade Ron Harry. – Hermione trodde aldrig att jag skulle kunna ta ett muggar körkort, hon trodde att jag skulle bli tvungen att kasta en Confundusbesvärjelse över körkorts inspektören. – Nej, det gjorde jag inte. Jag hade fullt förtroende för dig. Sa Hermione. Men när hon vände sig bort för att hälsa på Lilly hörde han att Ron viskade till Harry – Faktum är att jag faktiskt kastade en Confundusbesvärjelse över honom, jag glömde att titta i backspegeln. Och jag måste medge att man skulle kunna använda en Super-sensorisk besvärjelse till det.

Jättebra