En äkta Malfoy [SV]

Super snygg!

Taack! :3

Jag ska försöka rita en HP bild...
Den kan nog inte bli så snygg men jag ska försöka...

gud den är så bra hur kan du?

10.

De hittade inget meddelande alls. Fred kom också upp efter ett tag och hjälpte dem att leta. De vände hans koffert upp och ner över hans säng och letade igenom varenda strumpa. Till sist hittade Al något som såg intressant ut, som hade legat i ett hörn av kofferten. När han tog upp den såg de att det var någon sorts mantel, och när de insåg att den gjorde en osynlig drog de alla efter andan.
– Det är den! sa Fred. James berättade att han hade tagit din pappas osynlighetsmantel, Al, det måste vara den!
Albus såg på manteln och verkade sedan komma på en idé.
– Underbart, sa han och svängde den om sig så att bara hans huvud syntes. Alldeles underbart, nu tänker jag gå till McGonagalls kontor och tjyvlyssna.
– Gud vad du är lik James, sa Fred. Men vi måste få följa med, eller hur Scorpius?
Scorpius nickade snabbt.
– Det är klart att vi följer med!
– Ni får inte plats här under, sa Al. Det är bäst att jag går själv, så att ni inte råkar i trubbel.
– Äh, storleken är inget problem. Engorgio! sa Fred.
Manteln blev med ens mycket större och det verkade inte vara något problem för dem att rymmas under den. Al suckade.
– Okej, ni får väl följa med då. Jag tror inte att det blir så svårt att ta sig in till McGonagalls kontor, det går Aurorer upp dit hela tiden.
De gick ner till sällskapsrummet och berättade om sin plan för de andra som såg imponerade ut. De lovade att stanna där de var och hålla koll på kartan.
Al tog osynlighetsmanteln och gick före Fred och Scorpius ut. De behövde inte ha den på sig nu, utan de tänkte ta på sig den när de närmade sig McGonagalls kontor. På vägen dit mötte de fler Aurorer än elever. De tittade alla på ett beklagande sätt på Al och skyndade vidare.
– Det kommer bara fler och fler Aurorer, sa Scorpius. Något allvarligt kanske har hänt?
Detta fick dem att börja springa och snart kom de fram till rätt korridor. De kröp under osynlighetsmanteln och mycket riktigt verkade det inte vara ett särskilt stort problem att komma upp till rektorn, för var och varannan minut ställde sig en Auror där och mumlade ”Animagus”, som måste vara lösenordet.
Scorpius, Fred och Al smög efter en brunhårig, lång, manlig Auror med ett bekymrat uttryck i ansiktet och åkte med honom på trappan upp till kontoret. Auroren gick direkt in, för dörren var inte ens stängd.
De följde efter. Inne i kontoret stod säkert tio Aurorer runt McGonagalls skrivbord. Själv satt rektorn vid sitt skrivbord och tittade upp.
– Vad bra att du kom, Lewis. Nu när vi har er alla duktiga Aurorer här måste jag meddela… Hrm… Vad som hänt. Vi fick ett brev precis, om var James Potter är. Harry, har du… Har du det? sa hon och vände sig mot Harry som stod en liten bit ifrån. Han nickade och svalde.
– För bara en halvtimme sedan fick vi ett brev från Antonin Dolohov, dödsätaren.
Alla Aurorer drog efter andan och Scorpius kunde känna hur Al ryckte till bredvid honom. Harry fortsatte:
– Han skrev att han och andra dödsätare som är kvar efter Voldemorts fall, samt några barn till tidigare dödsätare, har slagit sig ihop och bildat en grupp mot Hogwarts och det som är kvar av Fenixorden. De… Vill ha tag på mig, och kidnappade James.
Al skakade bredvid Scorpius, och Fred sträckte ut en hand för att hålla honom stadig. Alla Aurorer i rummet stod tysta.
– Så nu är frågan, sa professor McGonagall, vad vi ska göra för att han ska förbli oskadd.
Alla i rummet nickade, men alla verkade vara tomma på idéer. Inte ens de allra skickligaste Aurorerna hade kunnat föreställa sig att de någonsin skulle bli satta i en sådan här situation.

super bra!!!! *bevakar*

Jättebra!

Jättebra!!

Jättebra, igen!

O.O braa!
MMMEEERRR!!!