Tidens blomma.

Tack! ska ändra!

Nu kommer ett till! Hoppas ni gillar den LunaLovegood123,LinneaPotter,Marina Granger,HermioneHäst och Lolly!!

-30-
En eld. Vad skulle det här betyda? Jag hade ju mina misstankar och de var inte precis positiva. Men varför? Vad hade jag egentligen gjort som var så farligt?
Värmen från den minst tre meter höga och minst fem meter breda brasa strömmade emot mig. Jag blev inte precis mindre rädd av det. Värmen bevisade bara att jag skulle brinna upp på fläcken om jag stod där uppe. Fast det var ju klart, jag kanske inte skulle brännas. Liksom hur skulle dom få upp mig på bålet utan att dom själva skulle bli brända?
Kvinnan som verkade vara ledare för alla gröna figurer klev nu upp på en höjd en bit bort. När hon kommit upp satte hon sig ner i splitt och började med sitt väldigt jobbiga vrål.
-OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOAAAAAAAaaaaaAAAAAAAgooooooooolooooomotaluuuuuuuuuuNatooooo! När hon skrikit klart skrek hon något annat obegripligt till dom gröna gubbarna. Dom lydde det hon sa och bar i väg Freddy en bit längre bort bakom brasan. Där på andra sidan fick Freddy en chock, en glad men ändå lite bekymrad chock.
För där satt nämligen James,Rose och Droldartz(Kentauren). Deras blickar var riktade ner mot marken och dom hade ledsna miner där dom satt på marken bundna i tjocka rep runt en stor hög sten. Deras ansikten var fulla med blodiga sår och rivmärken. Deras huvuden vreds långsamt åt sidan när dom hörde Freddy och dom gröna idioterna som höll ett stenhårt grepp om Freddy.
-Freddy! sa dom alla tre på samma gång. Dom var svårt sårade men försökte i alla fall att se glada ut. Dom var väldigt tacksamma över att deras vän klarat sig men det var svårt att värka glad när man visste att man skulle dö snart.
Freddys hjärta slog en volt när hon fick höra deras röster och en liten bit av klumpen av rädsla i magen lättade lite. Nu var hon med sina allra bästa vänner i alla fall. Även om det skulle bli slutet fick hon i alla fall avsluta det på bästa sätt, Med Droldartz, James och Rose.
Dom gröna gubbarna lyfte ner Freddy på den torra marken och band henne bredvid sina vänner.
-Hur länge har ni varit här? Frågade Freddy dom.
-En timme säkert, svarade Droldartz och verkade lugn. Titta bara månen är orange nu, det var den inte förut då var den vit. Det är inte bra..
-V..varför? Viskade Rose osäkert.
Droldartz satt tyst en stund innan han svarade med en djup suck.
-Det betyder död du monobarn, död.....

Braa!

Awesome!!!

Awsome!!

TOPPEN!

Jättebra som vanligt
Jag har inte loggat in på mugglis på ett tag men nu är jag tillbaka och läser igen!

Taaaaaaaaack världens snällaste läsare! Och välkommen "tillbaka" då <Stina>!!!
Nu tänkte jag nog komma med en del till som jag hoppas blir bra! Varsågoda <Stina>,LunaLovegood123, Lolly!!, Marina Granger, LinneaPotter,HermioneHäst och....det var alla!

-31-
De gröna gubbarna slängde på mer och mer gräs och kvistar. Elden blev större och varmare på samma gång. Det var obehagligt att sitta där och känna den stekheta värmen mot huden och veta att man snart skulle dit själv. Dom satt där en lång stund och glodde rakt ner i marken. De var rädda och ledsna. Skulle detta bli deras slut? Allt hade ju börjat den där helt vanliga dagen då dom fått straffkommendering hos Snape och hittat rummet med blomman som kunde få folk till den tid de önskade att komma. Vem hade kunnat trott att dom skulle komma 5000 år tillbaka i tiden och sen tio år tillbaka. Vem hade kunnat trott att deras slut skulle bli här i den tid då dom föddes, i den förbjudna skogen hos några gröna idioter och en skrikande tjärring. Vilka straffkommenderingar slutar så egentligen?
Nu började den gapiga tjärringen att vråla en en gång, men den här gången skulle nog bli det sista som dom hörde. Ja, så var det nog. Dom gröna gubbarna knöt loss dom starka repen som band fast Freddy,Rose,James och Droldartz samtidigt som några andra gröna gubbar höll fasta grepp om dom. Det var ingen ide att försöka slita sig, dels för att dom gröna var starkare än dom och dels för att alla hade fruktansvärt ont.
Det blev bara varmare och varmare runt dom. De gick precis i kanten av elden och fick passa sig för att inte trilla i och dö i förväg. De stannade. Den gapiga tjärringen med basttjol ställde sig upp(utan att vråla den här gången)och pekade rakt på elden med ena fingret. Det öppnades en en öppning och en trappa gjort av något okänt material i elden. Gröna gubbarna rättade till sina basttjolar och föste fram dom fyra fångarna som skulle brännas. Det föll tårar ner för deras kinder när dom gick där i elden och visste att nu, nu skulle dom aldrig mer att se solen aldrig mer att se månens fantastiska sken lysa över deras huvuden, aldrig mer, aldrig mer skulle dom se någonting. Allt skulle bara vara svart, helt svart och åter igen bara mörker framför deras livlösa ögonlock. Det var hemska tankar som for genom deras hjärnor i natt.
Tillslut kom dit dom helst av allt inte ville komma just nu, dom kom upp högst upp på brasan av stekhet, varm eld som kittlade deras fötter. Dom gröna gubbarna som föst upp dom gick ner igen och trappan och öppningen försvann. Nu återstod bara dom fyra och elden. En hemsk blandning var det. Freddy kände hur hennes gummisulor sakta smälte och droppade ner i havet av äkta, flammande eld.....

Superduper megagrymt kapitel!!!!!

Jaaaaaaaaaa!!!! taaaaaaaack! Jag Är Glad!!!!!!

Jag med!!!