Religion

Jag döptes i Svenska Kyrkan när jag var plutt, men är någon slags blandning av agnostiker och ateist, och har valt att inte konfirmera mig. Jag vill dock inte gå ur kyrkan, eftersom jag tycker att de gör ett bra välgörenhets-jobb-sak-blablabla. Respekterar andras tro osvosvosv.

Jag är döpt i Svenska Kyrkan men tror inte på gud. Jag tror att det finns någonting, men jag tror inte på den islamiska, judiska eller kristna guden.

Jag har en egen syn på det hela, man skulle kunna kalla det för min egna religion faktiskt, och det är ganska svårt att förklara. Men jag är döpt och ska konfermeras.

Alla 3 är abrahamitiska, dvs dom har samma gud. Men jag förstår dig.

Jag är kristen! : ) Döpt och konfirmarad, firar svenska traditioner osv. Dock ber jag inte till Gud var och varannan timme, men ibland när jag verkligen behöver hjälp. Jag tror inte att Gud hjälper en med handlingar, t.ex. "Gud, jag ber om att jag får en choklad av mamma när hon kommer hem från ICA", utan mer, "Gud, var med mig på hemresan till Stockholm så att ingen råkar ut för något illa".
Ang. konfirmation håller jag med om att det är respektlöst att konfirmera sig för t.ex. presenters skull, dock tycker jag det är ett ganska bra sätt att lära sig mer om Gud, vad man tror eller inte tror på och helt enkelt klargöra saker och ting. Min konfirmationsledare sa att om tror på Gud bara lite, lite, lite - då älskar han dig och är med dig.

Var på konfirmationsläger förra veckan vilket har stärkt min tro väldigt mycket. Jag trivs som kristen! : )

Åh, det här kommer bli en riktig wall of text känner jag...

Jag är väldigt intresserad av religion, trots att jag inte är speciellt troende själv. Jag tycker det är riktigt fascinerande att se hur kristna människor älskar Gud - hur de lever ut sin tro. Jag går i kyrkans ungdomsgrupp och tjejgrupp och trivs där hur bra som helst ändå - människorna där är verkligen jättetrevliga och alla bryr sig om varandra.

Samtidigt som jag ser den fina sidan av kristendomen: gemenskap, kärlek och hopp så klara jag inte av att tro själv. Ibland när jag är i kyrkan så känner jag att jag verkligen vill tro på Gud, jag vill vara en av Guds barn, men det finns så många tvivel. Jag har svårt att tro på något som jag inte har sett bevis för. Dessutom känner jag att jag behöver mer fakta - jag vill veta vad det verkligen innebär att vara kristen. Vad tror man på egentligen? Är det fel att jag är bisexuell? Får jag vara mig själv fullt ut, eller kommer jag vara en annan om jag "föds på nytt"? Många gånger har jag funderat på att ta steget och bli kristen, men jag vet inte om jag vill. Jag förstår helt enkelt inte vad det innebär att vara Guds barn, VARFÖR alla människor skulle längta till att bli älskade av Gud. Varför älskar han mig av alla människor? Varför just jag, när det finns hur många människor som helst?

Jag har så himla många frågor och så få svar.

Jo, jag vet. Jag tänkte inte så mycket på vad jag skrev, jag menar snarare de olika religionerna än själva guden.

njaa jag är döpt och jag konfirmerades och allt sånt men jag tror ändå inte på gud. Men jag har inget imot andra religioner jag respekterar dem.


I Belive in Magic!!!!

http://themetapicture.com/media/funny-religion-imaginary-friend.jpg

Ungefär så jag känner!

Är jag inte en god kristen då min favorit högtid är Halloween