Olivia Stewarts kärlek

näe >.<

nehepp:] vilken tuuur du haar ♥

kap 14: får jag äntligen veta?

- Olivia finns det något du vill berätta? undrade Fred när vi satt i en soffa framför den sprakande brasan under får håltimme.

- Nej, svarade jag honom och skakade på huvudet. Jag kan inte berätta för honom, tänk om han blir sur.

- Du vet att du kan säga allt till mig, sa han och böjde sig fram och kysste mig på pannan.

- Amen hallå där! ropade George som precis kommit in i rummet. Ska vi spela en omgång knallkort?

- Visst jag e på, sa jag snabbt för att byta samtalsämne.


Vi spelade kanske 5 omgångar innan det var dags att gå till nästa lektion som var förvandlingskonst med Professor Mcgonagall.

- Först vill jag bara säga ett par ord innan vi börjar dagens lektion. Det är angående julbalen som kommer att hållas på lördag om 14 dagar. Den kommer hållas i stora salen klockan 19:00. Jag vill att alla ska vara fest klädda och det kommer att finnas ett tillfälle att köpa, det som ni behöver. Fredagen innan balen kommer det att vara en utflykt till Hogsmead, sa Mcgonagall.

Alla tjejer började viska till varandra. Det var verkligen jätte kul att det skulle hållas en bal men det fanns ett problem. Jag hade ingen klänning, mitt leende som jag hade på läpparna försvann. Jag fick ju inte besöka Hogsmead.

Resten av lektionen gick trögt och när det äntligen var tid för att sluta bad hon mig att stanna ett tag. Jag kramade om Fred och han började gå ut ur rummet och jag gick fram till katedern.

- Så Mrs Stewart. Vad är det? Jag såg att du inte blev så glad när jag berättade om balen.

- Mm, jag har ingen balklänning och får inte besöka Hogsmead, sa jag dystert.

- Det ska vi ordna, svarade hon och log ett varmt leende mot mig. Det ska jag fixa, torsdagen innan balen. Du har inget planerat då?

- Nej, svarade jag. Och tack så mycket Professorn, för att du hjälper mig.

- Inga problem, jag vill inte att du ska missa en så stor upplevelse och om du vill prata om det andra så är det bara att komma till mitt kontor.

- Det ska jag göra, sa jag innan jag lämnade rummet och utanför väntade George och Fred.

- Vad var det där om undrade Fred nyfiket.

- Jag ska till Hogsmead med på torsdagen innan balen sa jag och log brett.

- Jaså? varför inte på fredagen när vi också ska dit?

- För att hon antagligen inte vill att folk ska veta att hon gör undantag till utflykten (Fast egentligen var det ju också för att folk inte skulle lägga märke till min mage) Så snälla säg ingenting till dem andra.

-Nejdå, svarade dem och vi började gå upp till sällskapsrummet.


Under kvällen satt jag i Freds knä medan vi pratade med Harry, Ron, Hermione, George, Ginny och Lee. Plötsligt började tårarna rinna ner för mina kinder. Jag kände verkligen att jag behövde prata med någon om det, men jag kunde ju inte säga det till Fred tänk om han skulle bli så arg så han lämnade mig?

- Hermione, Ginny jag måste prata med er sa jag och for upp ur Freds knä, tog tag i Hermiones och Ginnys hand och drog iväg dem upp till min sovsal.

- Vad är det som har hänt Olivia? Frågade Ginny förfånat.

- Sätt er sa jag till svar och båda satte sig på min säng.

- Olivia vad är det? Frågade Hermione omtänksamt.

Mina tårar bara forsade och snart omslöts jag av en varm kram, det var Ginny som rest sig upp ur sängen. När hon släppte taget om mig, andades jag ut och drog av mig Hogwarts kappan, höll mig för magen och sa:

- Jag är gravid.

- VA?! utbrast både Hermione och Ginny.

- Mm... men jag har inte berättat för Fred än.

- Varför inte ? undrade Ginny förvånat.

- Ja' g är r'ädd stammade jag fram. Och nu var det Hermiones tur att krama om mig.

- Olivia du ska inte vara rädd för att säga det, vi stöttar dig. Han kommer ju inte slå ihjäl dig, sa hon i mitt öra. Jag var tvungen att små skratta lite.

- Vill du att vi ska hämta honom? undrade Ginny.
Jag nickade till svar och hon började gå ut ur rummet och bara en minut efter så knackade det på dörren och in kom Fred och Ginny.

- Vill du att vi ska stanna? undrade Hermione.

- Jag vill att Ginny stannar, sa jag och hon nickade och gick ut.

Ginny satte sig bredvid mig och Fred på sängen framför.

-Vad är det du vill säga Olivia? undrade Fred och jag hörde att han var orolig. Får jag äntligen veta varför du är så konstig?

Jag nickade men kunde inte säga det. Gi' inny ka'an du sä'äga deet, snyftade jag i hennes öra och hon log mot mig och sa sedan.

- Fred, Olivia är Gravid.

åååh min misstanke stämde
nyfiken på Fred's reaktion

AWESOME min misstanke stämde oxå
meeer ♥

hahahaha

Ojj :O
Hade inte en tanke på det:p
Superbra iallafall, meer!

ojojoj jag hade inte en enda tanke på att det skulle hända jag heller:O♥

här kommer ett kapitel till bara för att ni är så underbara

kap 15: Hur kan jag vara så dum?

- Fred, Olivia är gravid

- VA?! VAFAN ÄR DET DU SÄGER?! utbrast han, jag hoppade till av hans utbrott och tårarna började rinna ännu mer, Ginny började torka bort mina tårar och försökte trösta mig, men det hjälpte inte. Dörren smällde igen. Det var Fred som gått ut.

-Såja Olivia, ta det lugnt, han är bara chockad, det kommer bli bra sa hon och kramade om mig.

Efter säkert en halvtimmes gråtande och försök att trösta mig blev jag så trött så jag la mig ner i sängen och försökte sova, Ginny satt vid min sida och klappade mig på ryggen och tillslut somnade jag.

( Ginnys perspektiv )

Jag satt där bredvid henne och klappade henne på ryggen och försökte trösta henne. Tillslut somnade hon och jag reste mig upp och gick ner till uppehållsrummet. Där satt mina två äldre bröder och pratade, Fred såg upprörd ut.

- Ginny, hur mår hon? undrade Fred.

- Inte så bra..... svarade jag. Hon blev ganska rädd när du skrek på henne. Fast hon sover nu. svarade jag.

- Helvete! utbrast han och hans ögon blev tårfylld och snart började tårarna rinna nerför hans kinder. George klappade han på ryggen och jag gick fram till honom och gav honom en tröstande kram för att bevisa att det kommer bli bra.

- Fred det kommer bli bra, prata med henne imorgon.

- Mm, svarade han och torkade bort tårarna från sina kinder..

Nästa dag vaknade jag vid sju tiden, drog på mig min Hogwarts kappa och borstade igenom håret och satte upp det i en hög hästsvans. Gick ner till uppehållsrummet där Olivia satt och stirrade in i den sprakande brasan.
Jag satte mig ner bredvid henne och gav henne en kram.

-Hur mår du, Olivia? frågade jag henne.

- Bra, var det ända jag fick till svar.

- Vill du prata om det? Hon skakade på huvudet som svar.

- Jag är hungrig, kan vi äta? frågade hon och jag nickade. Jag tog hennes hand och gick ner till stora salen.

( Olivias perspektiv )

Jag och Ginny gick ner till stora salen för att äta frukost, mina ögon var röda och glansiga, gråten satt i halsen.
Vi satte oss vid Gryffindor bordet och jag började ta för mig av maten, efter kanske tio minuter kom Professor Mcgonagall fram till mig.

- Olivia jag vill att du kommer till mitt kontor när du ätit klart.

- Men, jag kommer att missa min första lektion då?

- Jag har pratat med Binns och berättat att du blir sen.

- Okej, sa jag och åter gick till frukosten.

När jag tog sista tuggan av min smörgås kom Fred och George in i rummet, jag reste mig upp och gick ut ur salen för att sedan bege mig till Macgonagalls kontor.

Jag knackade försiktigt på den bruna dörren.

- Kom in, hördes en röst inifrån som tillhörde Mcgonagall.

Jag öppnade försiktigt dörren och klev in.

- Ni ville prata med mig.

- Ja, jo sätt dig ner sa hon och gjorde en gest med sin hade mot stolen.

Jag satte mig ner på den röda stolen framför hennes skrivbord.


- Jo, hur e det med dig och Fred? Jag hörde att du berättat.

- Det är väll sådär, har inte pratat med honom än sen jag berättade.

- Olivia, du vet om att du kan berätta för mig och om du är rädd eller så, så det bara att säga till. Jag hjälper mer än gärna till.

- Tack, sa jag och jag började berätta allt för henne. Det var skönt att berätta det, det var som en tung sten lyfts bort från hjärtat. Tårarna hade börjat rinna och Macgonagall kom fram till mig och tröstade mig.


( Freds perspektiv )

Jag och min tvillingbror kom in i stora salen för att äta frukost, där satt hon och åt frukost. Plötsligt reste hon sig och gick ut ur salen. Allas blickar for åt mitt håll.

Jag satte mig ner för att äta, men det var jobbigt. Var hade Olivia stuckit?.

Första lektionen var Trollkonsthistoria med Professor Binns. Men Olivia var inte på den lektionen.
Jag började bli riktigt orolig för henne. Vafan hade jag gjort mot henne? hur kan jag vara så dum? Varför hade jag bara gått ifrån henne när hon behövde mig som mest?

Nästa lektion skulle vara Förvandlingskonst med Professor Mcgonagall.

Jag kom gick in i klassrummet där nästa lektion skulle hållas.
Mcgonagall satt bakom katedern och en tjej med brunt, halvlockigt hår vid ett skrivbord långt fram.

- Olivia, sa jag och gick fram till henne. Var har du varit? Jag har varit så orolig för dig.
Jag fick inget svar utan hon bara satt och kollade ner i skrivbordet.

- Hon har varit på mitt kontor, sa Mcgonagall.

- Aha okej. Du Olivia förlåt för det igår, det var fel av mig, jag blev bara så chockade. Hon tittade upp på mig och jag såg att tårarna hade börjat fall nerför hennes kinder. Jag kramade om henne och hon besvarade kramen. Vi höll om varandra i evigheter, det var skönt att äntligen få känna hennes närhet.

- Kan vi prata om det efter lektionen undrade hon och jag nickade och gav henne en puss på kinden och satte mig på stolen bredvid henne.

Lektionen gick extra långsamt, men äntligen var det dags att sluta.
Nu hade vi håltimme så jag och Olivia gick upp till uppehållsrummet för att prata.

- Jag tror inte jag ska behålla barnet, sa hon.

- VA? e du galen? varför inte?

- Det verkar som om du inte vill, svarade hon.

- Det är klart att jag vill Olivia. Hon sken upp i ett brett leende och omfamnade mig i en bamsekram.

Jag kysste henne lätt på munnen och sedan sa jag:

- Hur länge har du vetat att du var gravid? frågade jag henne.

- Ungefär i tre veckor svarade hon. Jag är i första månaden.

- Får jag lov att känna på den? undrade jag nyfiket och hon nickade till svar.

Nu var det min tur att le stort, det var verkligen en härlig känsla. Det var mitt barn där inne, jag skulle bli pappa.

- Fred?

- Ja, vad är det? undrade jag.

- Du kommer bli en bra pappa sa hon och kysste mig.

- Du kommer bli en bra mamma svarade jag och log.

Jättebra! En sak bara:

Ginny började torka bort mina tårar och försökte trösta mig, men det hjälpte inte.

Längtar efter ett till kapitel!