Albus första skolår

vart köpte du dem? skoja bara. Jag kanske över drev lite grann, men bara lite.

Jag har ingen aning, en VISS kompis som gillar Luna Lovegood och RAVENCLAW gav mig den..

jaha, ok.

Det kanske vra jag...?

Asså , det är Luna1 , min granne

det var det nog

Mmm kanske det?

Fortsättning

– Kan det där vara dem? Frågade Ginny. En grupp på fyra personer hade just dykt upp ur dimman. Ron, Hermione, Rose och Hugo kom till synes. – Hej! Sa Albus som kände sig oerhört lättad. Rose, som var iförd en splitter ny Hogwartsklädnad, flinade glatt mot honom. – Gick det bra för dig att parkera? Frågade Ron Harry. – Hermione trodde aldrig att jag skulle kunna ta ett muggar körkort, hon trodde att jag skulle bli tvungen att kasta en Confundusbesvärjelse över körkorts inspektören. – Nej, det gjorde jag inte. Jag hade fullt förtroende för dig. Sa Hermione. Men när hon vände sig bort för att hälsa på Lilly hörde han att Ron viskade till Harry – Faktum är att jag faktiskt kastade en Confundusbesvärjelse över honom, jag glömde att titta i backspegeln. Och jag måste medge att man skulle kunna använda en Super-sensorisk besvärjelse till det. – ser du vem det där är? Frågade Ron Harry. Draco Malfoy stod där tillsamman med sin hustru och sin son, iförd en svart rock som var knäppt ända upp i halsen. Den nya pojken liknade Draco lika mycket som Albus liknade Harry. Draco upptäckte att Harry, Ron, Hermione, Ginny och Albus stirrade på honom, han nickade kort och vände sig bort. – jaså det där är lille Scorpius, se till att du slår honom på vart enda prov, Rosie. – Ron, försök att inte vända dem mot varandra innan dem ens har börjat skolan. Sa Hermione. – du har rätt, förlåt mig. Sa Ron. Men när Hermione hade vänt sig bort hörde Albus honom återigen viska, men den här gången till Rose. – men bli inte för god vän med honom, Rosie. Farfar Weasley skulle aldrig förlåta dig om du gifte dig med en renblodig. – hallå där! James hade dykt upp igen, han hade gjort sig av med sin koffert, uggla och bagage vagn. Och var tydligen sprickfärdig av nyheter. – Teddy är där borta. Sa han och pekade med tummen över axeln. – jag så honom just, och gissa vad han håller på med! Han står och pussas med Victorarie! James tittade upp på de vuxna, tydligen besviken på bristen på reaktion. – vår Teddy, Teddy Lupin, som pussas med vår Victoaire. Vår kusin! Och jag frågade Teddy vad han sysslade med... – avbröt du dem? Sa Ginny. – du är sååå lik Ron... – … och han sa att han hade kommit för att vinka av henne, och sen sa han åt mig att sticka. Han pussas med henne! Tillade James som om han var orolig att han inte uttryckt sig klart nog. – Klockan är nästa elva, bäst att ni kliver på tåget, och glöm inte att hälsa Neville och ge honom en kram från oss. Sa Ginny till dem. – mamma! Jag kan inte ge en lärare en kram!
– men du känner ju Neville...James himlade med ögonen. – utanför skolan ja, men på Hogwarts är han Professor Longbottom, jag kan inte komma in på lektionen i örtlära och ge honom en kram! James skakade på huvudet åt sin mammas dumhet och gav luft åt sina känslor genom att rikta en spark mot Albus. – vi ses Al. Håll utkik efter testralerna. Sa han över axeln. – jag trodde de var osynliga? Du sa att de var osynliga! Men James bara skrattade, tog på nåder emot sin mammas kyss, gav sin pappa en hastig kram, och klev på tåget. – Vi ses till jul. Sa Ginny och kramade honom. – Hej då Al. Sa Harry och kramade honom han också. Och glöm inte att Hagrid har bjudit dig på te på fredag. Bråka inte med Peeves, duellera inte med nån förens du har lärt dig hur man gör. Och låt inte James retas med dig. – men tänk om jag hamnar i slytherin?! Sa Albus förtvivlat. – Albus Severus. Sa hans pappa till honom. – du har fått namn efter två rektorer på Hogwarts. En av dem tillhörde Slytherin, och han var nog den modigaste man jag nånsin känt.. – men bara ifall. Försökte Albus. .. – då har slytherins elevhem fått en utmärkt elev, eller hur? Det spelar ingen roll, Al. Men om det spelar roll för dig, så kommer du att kunna välja Gryffindor framför slytherin, sorteringshatten tar hänsyn till ditt val. – är det sant? Frågade Albus upphetsat. – det gjorde den för min del. Sa Harry. Albus hoppade på tåget och gick och satte sig i kupén där Rose och Hugo hade slagit sig ner. Tåget satte sig i rörelse och Albus, Rose och Hugo hängde ut genom fönstret och vinkade till Harry, Ron, Hermione och Ginny som vinkade tillbaka från perrongen. – varför stirrar alla människor? Ville Albus veta innan tåget ökade farten. – bekymra dig inte för det. Sa ron. – det är mig alla stirrar på, jag är kolossalt berömd. Albus, Rose, Hugo och Lilly skrattade. Sedan ökade tåget farten och perrong 9 ¾ försvann bakom dem.

har mer i den andra datorn, men USB et vill fortfarande inte sammarbeta med mig

NOO

öh..NOO?