Lara Dolder [SV] [G]

Jaa, ett kapitel till!!!!!

Kapitel♥

Kommer snart, håller på att skriva....

Kom igen, du har hållt på i en timme nu!

Jag vet, har försökt att hinna, skulle varit färdigt innan, men var tvungen att ringa några samtal. Men här kommer det!:
__________________________________________

Lara gillade Leo jättemycket. Han var rolig, smart och hade mycket gemensamt med Lara. De pratade jätte länge i sin kupé. Hon hade hittat sin själsfrände. I alla fall trodde hon det. Det verkade så. När godisvagnen kom blev Lara sugen. Men hon hade inga pengar. Hon hade inte så mycket på Gringotts. Hon behövde resten av hennes pengar till de andra åren på Hogwarts. Typiskt mig, pank igen, tänkte Lara.
– Lara, vill du ha något? Jag kan betala. Frågade plötsligt Leo.
– Menar du det? Oj, tack, gärna! Svarade Lara och log. Leo log tillbaka och gick fram och betalade för de två bönpaketen han skulle ha. Lara gick fram och tog ett chokladgrode-paket och en låda med Bertie Botts bönor.
– Tack Leo. Sa Lara sedan.
– Varsågod. Men du, Lara… Vi måste hålla ihop, oavsett vilket elevhem vi kommer i. Du är den enda jag känner här.
– Det tycker jag också, jag gillar d… ehm, jag menar, liksom, du är min vän.
Lara log generat och Leo sa inget, han log generat tillbaka.
Lara bestämde sig för att öppna chokladgrode-paketet. Hon hade bara tagit något från vagnen. Hon visste inte vad det var för något. Bara hon fick äta. Men paketet innehöll inte mat, utan en groda och ett kort i bottnen. Lara hoppade till när grodan hoppade upp i taket. Leo skrattade åt hennes min. Hon gjorde en grimas mot honom. Var han tvungen?
Lara slutade att grimasera och tog kortet. Det föreställde en bild på en trollkarl verkade det som. Han var vit i ansiktet, och hade ingen näsa. Bara två hål där näsan skulle ha suttit. Han såg läskig ut, som ett riktigt spöke. Men det här var inget spöke. Det var en trollkarl. Mannen höll i två trollstavar. Då märkte Lara något konstigt, han hade samma ögon som henne. Var de kanske släkt. Hon tittade på namnet under.
Tom Dolder.
Herregud, tänkte Lara. Det här var hennes mammas halvbror! Det var han som blivit ond, han som hennes låtsas-mamma berättat om. Lara fick skuldkänslor i den stunden. Hennes låtsas-mamma och pappa hade faktiskt tagit hand om henne ända sen hon var bebis! Inte kunde hon säga så! Hennes riktiga mamma och pappa hade inte tagit hand om henne. Bara lämnat över henne till några mugglare. Lara suckade och Leo tittade konstigt på henne.
– Vem fick du? Någon du inte ville, eller?
– Nja, jag fick min mammas halvbror.
– Coolt, din mammas halvbror är en känd trollkarl! Låt mig se!
Lara räckte över kortet till Leo. Hon visste nog hur han skulle reagera.
– Herregud! Sa Leo när han fick kortet.
– Ja, jag heter Dolder i mitt riktiga efternamn.
– Du din morbror, han var verkligen ond! Du förstår väl det?
– Hoppas det, Alaror skulle berätta om honom när jag anländer till Hogwarts.
Plötsligt började Lara gråta. Tårarna bara rusade nerför kinderna. Leo satte sig bredvid henne och la armen över henne.
– Såja, kom ihåg vad vi sa, vi måste hålla ihop. Jag tror det är viktigt att du får veta mer.
– Jag vet. Sa Lara medans tårarna gled ner till hakan.
Men egentligen ville hon inte det. Hon ville bara vara Lara Nilsson, inte Lara Dolder.

Jättebra!!!!!!!!!

SUPER, Moldy!!

Superduperbra! Allvarligt, vi menar det!

meeeeeeeer !!