Lily Evans 1-7 åren[SV]

Mer!

Mer!

På morgonen vaknade jag av att Charlus stog i dörren och pratade.
" Dorea håller på att få en hjärtattack. Hon tror ni kommer att missa Hogwarts Expressen. Vi är så sena så ni får äta på tåget! Snälla Lily skynda dig?"
Jag flög upp ur sängen och klädde snabbt på mig. Sen rusade vi ner för trappan med kofferten bakom oss. ( med hjälp av magi )
Sen rusade vi ut till bilen och 10 minuter senare satt vi på tåget.
" Mary hur tror du att detta året kommer att bli?" Frågade jag osäkert.
Mary kollade på mig.
" Jag vet faktigst inte. Det kan bli hur som helst"
Jag nickade och lutade mig tillbaka.
TÅget rullade och rullade i flera timmar innan det äntligen stannade.
Vi hoppade snabbt ut och satt oss i en vagn som dras av dom osynliga testralerna och åkte upp till slottet. Jag var glad att vi slapp gå för det hade börjat regna.
Efter sorteringen var det mat och efter det sängen.
Jag somnade så fort jag la huvudet på kudden.
Dagen efter började lektionerna igen.
" Mary har du allt?" Hon nickade.
Vi gick ner för trappan och ut genom poträttet.
" Vad har vi först?" frågade Mary.
Jag kollade på schemat vi hade fått igår vid maten av Professor McGonagoll.
" FÖrvandlingskonst!"Vi började gå mot klassrummet då vi hörde ett barn skrika. En första årselev.
Jag och Mary rusade dit.
En liten Gryffindorelev satt på golvet och kramade ett brev i handen medans tårarna rann nedför kinderna. Det hade samlats massa elever runt henne.
" Mary få bort dom!" Jag satt mig ner brevid flickan.
" Hej jag heter Lily Evans. Vad heter du?" Flickan svarade inte utan satt bara och tittade rakt fram. Jag suckade occh skulle precis resa mig upp då flickan viskade:
" Jag heter Tatianna Andersoon!"
" Vad är det som har hänt Tatianna?"
" Mamma har dött!" Viskade hon tyst och skakade av snyftningar.
" Jag vet hur du har det!" Tatianna flög upp.
" Det säger alla. det vet ni inte alls. Ni ljuger bara för att försöka trösta mig. Din mamma sitter säkert hemma och har det jätte bra!" Skrek flickan till mig.
Jag tittade sårat på henne innan jag sakta reste mig ifrån golvet.
" Min mamma är död!" Skrek jag och sprang ifrån henne och Mary.
Då började jag gråta. Att hon kunde säga så utan att tänka sig för. Min mamma har det inte bra. Hon ligger begravd i en kista i jorden!!

mera?

Ja, jättebra, mer!

jättebra!! meer!!

Mer!!!

Jättebra! Mer!

Jag satt nere vid mitt favoritställe. Bryggan vid sjön som knappt några kände till eftersom den var gömd bakom buskar och träd.
" Lily Evans?"
Jag vände mig blicksnabbt om och såg en kille stå där.
" Ja?" Frågade jag lika osäkert som killen.
" Mitt namn är Sebastian Hugé. 2 års elev Gryffindor."
Jag nickade.
" FÅr jag sätta mig?" Jag nickade igen och han satt sig ner brevid mig.
" Jag hörde om din mamma! Jag vet hur du har det."
" Va?"
Han log ett sorgset leende.
" Min mamma dog 1 vecka innan vi började första året!"
Jag kollade sorgset på honom.
" Förlåt."
" Detsamma!"
Jag log.
" Det är lugnt."
Vi satt och snackade i flera timmar och upptäckte att vi hade mycket gemensamt.
" Ska vi gå tillbaka till slottet?"
Jag nickade och reste mig med hjälp av Sebastian.
" Får man kalla dig Sebbe?" Han nickade.
" Du kan kalla mig Lils!" Sa jag och log. Han log tillbaka och vi började gå mot slottet.
" Trolldryckskonsten börjar om 10 minuter. Kom så går vi och berättar för McGonagoll varför vi inte var på lektionen!" Sa Sebbe och vi gick dit.
" Var var ni under lektionen Miss Evans och Mr Hugé?"
" En flicka skrek åt mig om min mamma så jag var ledsen." Svarade jag och tittade ner i golvet.
" Jag blev förhäxad påväg så ni kan fråga Poppy så får ni reda på att jag var där!" Sa Sebbe och la armen om mina axlar för att visa att han fanns där.
" Okej skynda er nu till trolldryckskonsten!"
Vi nickade och började i rask takt gå ner till fängelsehållorna. Utanför klassrummet stog Potter och hans gäng.
Jag och Sebbe ställde oss en bit ifrån och fortsatt att snacka.
" SKa vi sitta tillsammans?" Frågade jag när dörren öppnades och vi gick in.
Sebbe nickade och styrde mig till ett bord i mitten.
Vi satt oss ner och lektionen började och slutade.
" Har vi lunch nu?" Frågade jag Sebbe glatt.
Han nickade lika glatt. Vi började gå upp för trapporna skrattandes och skojandes.
Äntligen har jag hittat någon som fattar hur jag har det!!
'
Mera?

Ja, superb!!! Meeeeer!