Förändrad värld Lupple & Medi

Han bar lugnt upp henne i famnen och skrattade lågt. "Rhiannon, prata inte med mig om snälla och stygga flickor just nu. Det kommer inte gå som du önskar." Viskade han leendes och la varsamt ned henne i sängen. "Klart du kan få varm choklad." lovade han.

Hon såg upp på honom och lade huvudet mot hans arm. Slöt sedan ögonen.
"Kommer det att göra ont?" Frågade hon och kved.
"Kommer jag må illa?"

Han satte sig bredvid henne i sängen och svalde hårt. "Jag har ingen aning. För en person, som aldrig upplevt detta tidigare så märker de ingenting. Om inte den som gör det vill plåga den personen." Förklarade han. "Jag är inte den första att rota i ditt huvud. Jag har ingen aning om vad jag kommer hitta. Om detta ens är möjligt." Viskade han.

Hon öppnade ögonen och blickade på honom. Munnen föll ifär och hon såg förtvivlad ut.
"Vad är det du säger? Är jag förstörd ? Att inte minnas"

Han svalde hårt. "Jag skulle inte säga förstörd. Du har levt ett ohyggligt liv och jag tror att vissa har blockerat minnen för dig för att hjälpa dig, medan andra inte har gjort det. "Sa han ärligt. "Jag har aldrig rotat som sagt, men jag kan känna det på dig. På dina frågor. "Viskade han och la försiktigt sina fingrar under hennes haka och stängde hennes mun. "Men Rhiannon, jag vill göra detta för att hjälpa dig. Men du måste vara medveten om att jag kanske inte kan." Sa han stilla.

Hon blickade på honom och nickade.
"Men jag vill inte minnas. Om du ser så får du välja om du vill berätta eller ej." Sa hon och svalde.
"Vad händer om du inte kan?"

Han nickade sakta. " Jag förstår. " Viskade han. " Tro mig jag förstår. " Andades han. " Då får jag se vad jag kan göra. " Viskade han.

Hon nickade och lade sig till rätta.
"Kommer det göra ont?" Frågade hon och svalde

Han såg på henne. " Jag vet inte, beror på hur det ser ut där inne. " Svarade han återigen.

"Där inne?" Hon såg nu på honom och såg bort.
"Okej.. får jag skrika om det gör ont?"