Samantha Cooper; ett äventyr med marodörerna

Soooooo true... ♥

Kapitel 14

Samantha vaknade med ett ryck, snabbt satte hon sig upp i sängen och tittade sig omkring. Det var ljust i salen, med massvis av likadana sängar sida vid sida om varandra. En sval hand lade på hennes panna och hon vände sig snabbt mot höger. Madam Pomfrey knuffade ner henne mot dynorna igen innan hon antecknade något på ett papper.
”Din feber är borta.”sade hon och log mot Samantha innan hon försvann in till sitt kontor. Direkt kom en annan person upp vid hennes sida som hade luggigt i en säng på andra sidan salen.
”Vad hände?”kraxade Samantha och tittade in i Sirius underbara ögon. Han satte sig ner på hennes sängkant och drog bort hennes hår ur ögonen med ena handen medan han berättade om alla hemska händelser som hade hänt dagen innan.

”G-gjode jag verkligen det där?”frågade hon oroligt. ”Jag släppte in Voldemort i slottet?” Sirius nickade dystert.
”Ja, lärarna hotar med relegering.”sade han och Samantha slöt ögonen. Såklart förstod hon, men hon hade ju inte gjort det där med vilje, hon hade ju gjort det för att hon hade blivit tvingad. ”Du kommer inte att bli relegerad!”
Sirius log mot henne, men det blev mer som en grimas.
”Är Remus okej?”frågade hon och Sirius nickade och pekade sedan mot bädden bredvid hennes. Remus sov djupt med ögonen fast, han såg verkligen fridfull ut.

”Han ser ut att må bra.”svarade Sirius med ett axelryck innan han vände sitt ansikte mot henne igen. ”Du ser ledsen ut.”sade Samantha sorgset.
”Jag vill inte att du ska bli utkastad.”svarade han och lade sin svala hand på hennes kind. Samantha stängde ögonen och njöt av beröringen.
”Det blir jag inte.”sade hon övertygande men blev ändå allt mer orolig. Såklart så ville hon inte bli relegerad och för det hon hade gjort så hade ju inte varit helt och hållet hennes fel. Men hon hade ändå skuldkänslor, hon önskade med hela sitt hjärta att hon skulle få stanna kvar.

”Mr. Black i säng med er!”ropade madam Pomfrey ilsket och Sirius hoppade över till sin säng så snabbt han kunde. Madam Pomfrey kom fram till Samantha och gjorde en snabb kontroll på henne innan Pomfrey sade att Sam fick gå direkt till rektorn.
Med fjärilar flygande i magen gick Samantha stelt mot rektorns kontor, hon kände de andra elevernas blickar i sin rygg och ignorerade dem. Hon kunde inte bli relegerad, hon fick inte!

”Samantha!”ropade Lily långt bortifrån. Sam tog upp huvudet och bemötte sin vän med en mild lång kram. ”Är du okej?”
”Jag har mått bättre.”svarade Samantha med ett axelryck. ”Hur mår du?”
”Riktigt okej faktiskt, men James fortsätter att gnälla om att vi måste ha en fest eller något.” svarade Lily och himlade med ögonen. Sam log svagt, det var bra att Lily försökte muntra upp henne men det fungerade inte just nu.
”Kan inte du följa med till rektorn?”frågade Samantha efter ett tag. Lily nickade nedlåtet och gjorde armkrok med sin bästis.

”Jag lovar dig, om du blir relegerad så slutar jag.”skojade hon och Samantha fnyste. De kom fram till rektorn kontor och gick upp för trapporna. Den mörka dörren av trä såg mer dyster ut än vad den någonsin hade sett ut förut. Så stor, mystisk och skrämmande på något sätt.
Lily gav Samantha en snabb blick innan hon knackade hårt på dörren och hörde en mörk röst som ropade in dem. Samantha tog ett djupt andetag, stängde ögonen och steg in i kontoret.

YEYY! meeeer, det var superbra!!

Jättebra!

Wow, superbra. Man får fjärilar i magen xD

Superbra! =D

Supermegafoxyawsome

Detta var det bästa jag har läst idag!

JÄTTE BRA!!!!!! OMG!!!! HON FÅR INTE BLI RELEGERAD!!!!!!!!!!!! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

JÄÄÄÄÄTTEBRA!