Samantha Cooper; ett äventyr med marodörerna

ÅÅÅÅÅÅÅÅZUUUUUUUUUUUUUM !

Ny läsare!! *Bevakar*! Du är jätteduktig!!!

*Bevakar*

jättebra

^^ Japp, det är en av de bästa ffen på Mugglis!

Dobby15- Kommer det mer snart?! Vi längtar verkligen!

Kapitel 15

”Där är du ju, mår du bättre?”frågade Dumbledore vänligt då Samantha steg in. Hon nickade stumt och tittade på alla nya ansikten i rummet. Hon kände endast igen McGonagall, de andra var helt och hållet okända.
”Bra, då kanske vi kan komma igång med det här mötet. Sätt dig där Samantha.” beordade Dumbledore lugnt och Samantha satte sig stelt ner, Lily hade stannat utanför dörren och skulle förmodligen vänta där tills hon kom ut igen. ”Som ni alla vet, så tog sig Voldemort och hans dödsätare in i slottet.” flera personer ryggade tillbaka vid mörkrets herres namn, Samantha gjorde inte det. Hon hade vant sig vid namnet.

”Hon släppte in honom!”anklagade en lång man med en spetsig hatt på huvudet henne. Samantha kände hur hon krympte ihop, hon kunde inte säga något. ”Hon måste bort från skolan, hon är ett farligt moment för alla elever!”
”Ta det lugnt, Smith, Samantha vet mycket väl vad hon gjort.”sade Dumbledore med sin lugnande röst innan han lade en beskyddande hand på en av hennes axlar. ”Men hon gjorde det inte med vilje.”
”Hon blev förtrollad av någon annan på slottet.”sade McGonagall utan att ta bort ögonen från Samantha, hon kände sig förvirrad. I en del av rummet ville de hårt att hon skulle packa sina saker och gå direkt medan andra hjälpte henne. Hon som trott att hon skulle bli relegerad direkt.

”Det gör inget bättre, hon släppte in Du-Vet-Vem i slottet!”spottade samme långe man vid namn Smith fram. ”Vem vet ifall hon kan bli förtrollad igen, hon är ett för lätt offer!”
”Nej, det är hon inte.”sade Dumbledore. ”Eftersom jag vet vem som förtrollade henne.”
Viskningar och chockerade blickar fyllde rummet, sammanlagt var där ungefär tio människor samt Samantha, McGonagall och rektorn. Samantha var den enda i studerande ålder, de andra verkade vara något på trettio och de flesta jobbade säkert på ministeriet.

”Vem är det?”frågade Smith hårt och Samantha kände hatet som var runtom honom, han hade något med saken att göra. Annars skulle han inte hata henne så starkt. ”Någon lärare?”
”Nej, inte någon lärare.”sade Dumbledore lugnt och höjde handen för tystnad då viskningarna hade uppenbarats igen. ”Det var en elev, i samma årskurs som Samantha.”
Genast började hon tänka igenom hela den dagen, innan det hade blivit svart. Men hon kunde inte komma ihåg att hon hade vistats med någon den dagen. Förutom Lily och hon skulle definitivt inte ha gjort något sådant. Samantha kände Lily, de var bästisar.

”En elev säger du?”sade Smith misstänksamt. ”Skulle inte förvåna mig om det var hennes bästa vän eller något.”
”Men det var inte någon av Samanthas inre krets, man kan till och med säga att de är ovänner och han går i Slytherin.”berättade Dumbledore.
”Får man fråga hur du vet vem det är?”viskade Samantha försiktigt, allas blickar vändes åter mot henne och hon krympte ihop igen.
”Han kom och erkände.”svarade Dumbledore lugnt och Samantha rynkade pannan. Ingen av hennes vänner kunde det vara, det berättade Dumbledore. Det betydde att det var någon från Slytherin, eftersom alla hennes ovänner var där.

”Så miss Cooper kommer inte att bli relegerad?”frågade Smith nedlåtet. Samantha kände hur hjärtat började bulta vilt i bröstet, hon korsade fingrarna och bad om att få stanna kvar.
”Nej, det kommer hon inte.”sade McGonagall och log mot Samantha som slappnade av och pustade lättat ut. Äntligen behövde hon inte känna skuldkänslor längre, Lily och de andra skulle bli överlyckliga. Hon skulle inte relegeras! ”Samantha, du kan gå nu så att vi kan fortsätta mötet privat.” Samantha nickade, och skyndade sig ut ur kontoret. Hon var skuldfri!

Jättebra!!!!

Superbra!!!!

Zuberbra! Skriv mer snart!!

Superduper!

Super