Boken utan namn

Tack, Freddie lo (en ny läsare?),Privet Driveoch Elsa Gryffindor. Vill ni ha ett till kapitel?

Taggar Wilma.

Hugo lever!!!! Han dog inte!!! *gråter glädjetårar* Jättebra kapitel, Jag vill ha mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmerrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Klart att vi vill ha ett nytt kapitel!!!

Jaaaaa!!!!!!!!!!

Hejsan! Här kommer ett ganska långt kapitel och jag hoppas att ni ska tycka om det. Tagga gärna folk som kan tänkas läsa

Kapitel 16

James kom gående emot mig. Jag kollade ner i marken och fortsatte gå.
“E du, Saturna!”, sa han och gick närmare mig. Jag suckade och kollade upp.
“Vad är det James?” Frågade jag.
“Varför kom du inte på lektionen igår?” Jag tänkte snabbt ut en trovärdig förklaring och sa:
“Dumbledore, behövde hjälp med en sak och jag hjälpte honom.” På sätt och vis var det ju sant fast det var Dumbledore som hjälpte mig men ja… James kollade tveksamt på mig och drog en hand genom det spretiga röda håret.
“Jaha okej”, sa han. “Vi ses!” Han vände sig om och gick iväg mot det håll han kom ifrån. Jag gick vidare och tänkte inte mer på det, jag hade större problem än James just nu.

Jag sjönk ihop på min säng senare den dagen. Dumbledore hade sänt ut en patrull som sökte efter Rose men utan resultat. Vad skulle jag göra? Dumbledore hade sagt att jag absolut inte fick fortsätta leta men att han skulle meddela när de hittade något. Jag suckade, OM de hittade något. Ett litet surrande ljud hördes men det blev svagare och svagare för varje sekund som gick. Efter några minuter sov jag djupt.

Jag pressade huvudet mot gallret. En vit hand tog tag i min handled och ett par kolsvarta ögon stirrade på mig. Det var en flicka, hon hade rött hår som var tovigt och trasligt. Hennes ansikte var vitt, men runt ögonen lyste starka, mörka spår efter en sömnlösnatt. Jag kände hur hennes hand drog hårdare hårt om min handled samtidigt som hennes spröda läppar röde sig långsamt. Hon hade en svart klädnad på sig och i ansiktet syntes röda spår efter vassa föremål och hårda slag. Flickan sjönk ner på golvet och tog tag i mitt ben. En viskning hördes från hennes läppar, den var så tyst att jag knappt hörde den. Jag kände en iskall kåre löpa genom ryggen. Flickan på golvet var Rose.

Jag vaknade upp. Svetten rann längs pannan och hjärtat slog i hundraåttio. Jag måste rädda Rose! Jag tog fram mina långa jeans och en mörkgrön collageströja sedan smög jag försiktigt ut ur sovsalen och in i duschrummet där jag tog en snabb dusch och klädde på mig kläderna. Jag kände en stickande känsla av rädsla sprida sig genom kroppen. Var det här så smart? Borde jag ta med Hugo? Jag skakade bort mina tankar, Hugo var sjuk och det vore egoistiskt att ta med honom när han var skadad.

Jag tog på mig mina jacka och begav mig ut från Hogwarts. Det var som om jag visste vart jag skulle, som om bena gick av sig själva och jag lät kroppen följa med. Efter en lång stunds promenad kom jag fram till en kyrkogård. Det var en speciell kyrkogård för gravstenarna var placerade mot mitten där en stor gravsten stod.

Jag tog fram min trollstav som Dumbledore hade lyckats få tillbaka när han kom och rädda oss. Jag satte mig på huk och undersökte gravstenen som stod i mitten. “Lumos”, mumlade jag tyst. Ett svagt ljus sken tändes i mörkret. Jag kände med handen längs stenenen, den var mossig men under mossan kände jag en liten inskription av något. Jag pillade ivrigt pilla bort mossan och bokstav för bokstav visade sig långsamt.

Tribus Roswelld
1798 - 1830
Hyacinthum Wiresi

Mina händer darrade och jag drog med fingret i inskriptionen. Vad var Hyacinthum Wiresi? En trollformel kanske. Jag drog handen samtidigt som jag sa:
“Hyacinthum Wiresi”, tyst för mig själv. Ett svagt rasslande ljud hördes och plötsligt rörde sig marken under mina fötter. Jag ställde mig upp och grep hårdare om trollstaven och blundade. Plötsligt slutade det skaka och en smal passage hade bildats två centimeter ifrån mina fötter. Jag såg en lång trappa som aldrig tycktes ta slut. Skulle jag ta chansen eller var det en fälla? Frågorna var många i mitt huvud och jag bestämde mig för att fortsätta ner för gången. Jag kunde inte ge upp nu, jag skulle göra det för Rose skull.

Jag gick ner för trappan och höll trollstaven hårt. Den var mitt enda hopp att klara mig, utan ljus var det helt omöjligt att hitta. Jag hade gått i några minuter men trappans slut kom inte närmare, trappan blev bara längre och längre. Jag kände hur magen kurrade, jag hade inte fått i mig något ordentligt mål på riktigt länge men jag bet i hop och fortsatte.

Jag försökte räkna trappstegen jag gick på men jag tappade bort mig på någonting omkring femhundra. När jag var nära på att ge upp såg jag ett ljus framför mig. Jag sprang framåt mot det håll där ljuset kom ifrån. Plötsligt kände jag hur marken under mina fötter försvann och jag föll handlöst ner i en svart dimma.

“Levicorpus”, sa en svag röst. Jag hade slutat falla och befann mig några meter över marken. Jag såg en lång man under mig, han hade mörkt hår som föll ner över ansiktet. Han studerade mig noggrant och gned sig förvirrat om hakan.
“Saturna, är det verkligen du?” Jag rynkar pannan.
“Vem är du och hur kan du veta mitt namn? Och snälla kan du släppa ner mig!” skriker jag argt. Han ser på mig med sorgsna ögon och mumlar något. Jag slår sakta i marken och reser mig upp. Han kommer emot mig och jag backar snabbt.
“Saturna… Jag är din far.”

Jättebraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag vill ha meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Allvarligt, är hennes pappa typ den där Tribus Roswelld elr vad??????? Vad är en "Wiresi"?

Tack, jag ska skriva mer idag om jag hinner Som svar på dina frågor:

MEN ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! JAG VILL VETA NUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

JÄTTEBRAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!
JAG ÄLSKAR DET!
DU MÅSTE SKRIVA MER NUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!

JAG VILL VETA VAD SOM HÄNDER!

Superbra, det är ju jättespännande!