Om Bellatrix föddes 29 år senare. [SV]

Förlåt att det inte kommit mer på ett tag nu, men jag ska försöka skriva så snart jag kan!
Men jag har mycket i skolan, och olika fritidsaktiviteter, men när jag ska skriva nytt kapitel ska jag skriva extra långt för att ni har fått vänta så länge!

Jättebra!!

toppen länktar!!!

håller med

toppen ff du skriver jätte bra *bevakar*

Länktar tills det kommer mer!
http://www.e-reading.org.ua/illustrations/78/78813-_18.jpg

FÖRLÅÅÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖR ATT JAG INTE SKRIVIT!

Jag har fullt upp med olika saker hit och dit, men ska försöka skriva så snart jag kan!
Puss på er som väntar så tålmodigt. ♥

^

det är lungt. skriv när du har tid

Tack, vad ni är fina! Här kommer nästa del!
Med risk för att verka tjatig...Hjälp mig att bli bättre genom att rätta eventuella stavfel och skicka en uggla om ni har synpunkter på något! ♥
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kapitel 9 – Reglerad!?!

Snape blängde på henne genom sina svarta hårgardiner och sade med släpig röst ”Bellatrix, vart lärde du dig den besvärjelsen?”, Bellatrix blängde tillbaka men flinade sedan. ”I boken jag fick av dig, sir”, sade hon roat. Hon trodde inte att Snapes ögon kunde bli mörkare, men hon hade fel. Hans mörkbruna blick blev svarta och han sade han rakt ”Bellatrix, ge mig den boken är du snäll”. Bellatrix rotade fram ett gammal exemplar sjätteårselevernas trolldryckslärabok och slängde den på bordet framför Snape. ”Varsågod, Jag kan den i princip utantill”, hon log snett. Snape stirrade länge på boken. Den var nött i kanterna, och sidorna, som var fulla av klotter, hölls kvar mellan bokens pärmar på magisk väg.

Snape ryckte till i en hastig rörelse och snappade åt sig boken. I några raska steg var han framme vid dörren till det lilla rummet som han stängt dörren till förut. Han öppnade dörren och klev in. Bellatrix sträckte på sig i stolen för att se vad han höll på med, men det var omöjligt att se något. Snape stod med ryggen mot henne och fumlade med olika burkar, men hon gissade att han gömde boken längst bak på någon hylla. Han kom snart ut igen, och stände dörren efter sig. Han snärtade till med trollstaven och den låstes med ett ljudligt klick. Bellatrix sjönk besviket ner i stolen igen. Snape såg på henne, med en blick som signalerade ”Höhö, nu du”, men istället sade han ”Bella, när jag bad dig att hämta en bok från en högre årskurs, var syftet att du skulle lära dig mer avancerad trolldryckslära, eftersom du visade dig duktig inom det ämnet, och inte skadande besvärjelser”.

Bellatrix flinade ännu en gång. ”Så kanske fallet var professorn, men nu är ju skadan redan skedd eller hur?”, Snape vände ryggen mot henne, och såg ännu en gång ut genom fönstret. Bellatrix fortsatte ”Och professorn måste ju vetat om att boken fanns där? Och att någon förr eller senare skulle andvända det som stod i den?”. Hade Bellarix stått utanför Snapes fönster hade hon sett att han bet sig i läppen, men hon såg hur hans knogar vitnade runt trolltaven han höll i händerna, och hon log snett. Hon älskade att triggs igång folk, och fortsatte ”Har professorn själv andvänt Sectumsempra-besvärjelsen?”. Hon satt tyst en stund, funderade på vad hon skulle säga härnäst, men behövde inte komma på något, för nästa gång någonöppnade munnen var det Snape. ”Bella, detta är grovt. Du borde bli reglerad”. Bellatrix hann inte ägna någon tid till att tänka på varför Snape börjat kalla henne Bella, utan slog ut med händerna och utbrast ”Va?! Reglerad? Men sir, jag har ju previs börjat här!”.

Bellatrix kände pulsen sitga, för en gångs skull trivdes hon, hon hade vänner och en potenciell pojkvän. Snape vände sig långsamt om, och tog två långa steg mot henne. ”Du hörde mig. Du BORDE bli reglerad”, sade han och drog ut på ordet borde. Bellatrix pustade ut. ”Så jag blir inte reglerad?”, sade hon lättat och sjönk tillbaka ner i den obekväma stolen. Snape krökte sina läppar till ett litet, ytterst litet leénde som var borta så fort att Bellatrix nästan trodde att hon inbillat sig, och sade ”Som du nog förstår Bella, så tycker jag inte om att skicka iväg folk från mitt eget elvevhem”. ”Så jag får gå nu?”, frågade Bellatrix och ställde sig upp. Snape hejdade henne genom att lägga en hand på hennnes axel. Han var ganska mycket längre än Bellatrix, som faktiskt var en av de kortaste i sin årskurs, ”Inte så fort”. Han halvt puttade ner henne i stolen igen. ”Jag tycker heller inte om att dra av poäng från mitt eget elevhem, men nu är det tyvärr ett måste”, fortatte han. Bellatrix stönade, och mumlade något ohörbart och Snape gav henne en blick som direkt fick henne att sluta, hon ville inte mucka med någon som precis hotat med reglering, och sade långsamt ”Tvåhundrafemtio poäng kommer att dras från Slytherin”. Bellatrix kved till, ”TVÅHUNDRAFEMTIO?!”. ”Det eller reglering”, svarade Snape.

Dörren till Snapes kontor, och in störtade ingen midre än en ursinnig professor McGonagall med den spetsiga hatten på sned. ”Professor Snape! Detta är oacceptabelt!” ”En femteårselev!”. Snape nickade kort mot Bellatrix, som gjorde en liten vink mot McGonagall. McGonagall fnös och vände sig åter mot Snape, utan att vinka tillbaka, och utbrast ”Varför är hon fortfarande kvar?!”. Snape såg allvarligt på McGonagall, ”Miss Black stannar”. Han vände sig mot Bellatrix. ”Du kan gå”, sade han och Bellatrix var inte sen på fötterna. Hon nappade åt sig sin skolväska, mumlade tack till Snape och småsprang ut genom dörren.
Därutanför stod Loreen med uppspärrade ögon. ”Nå?”.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Förlåt ännu en gång för att det tog sån tid!
Ni kommer få räkna med att det inte kommer att komma kapitel varje dag, men det kommer definitivt oftare än denna gången!
Glöm inte att ni är bäst! ♥