(PM) Inte som det verkar

Snälla säg att det kommer mer snart!!!

Det kommer mer nu!

Kapitel 14 (Lola)
Lola gick mot biblioteket med raska steg. Det var så typiskt att hon skulle få straffkommendering just idag. Hon hade ju tänkt att gå till Hogsmeade. Alla andra skulle titta på quidditchmatchen så det skulle inte vara lika fullpackat i butikerna. Men bara för att Lola råkade bränna upp en stol i Stora Salen var hon tvungen att damma böcker i biblioteket. Visserligen var det inte så farligt men man visste ju aldrig vad Filch kunde hitta på. Lärarna hade blivit så stränga. Det gick rykten om att en tredjeårselev hade fått en veckas kvarsittning för att han sov på lektionen. Lola suckade. Hon hoppades att deras beteende bara berodde på att de var nervösa. Med allt som hade hänt under året var det ju svårt att inte vara det.

"Hallå Lola!" ropade någon bakom henne. Det var Lily. Hon gick tillsammans med Rose och båda bar varsinhalsduk i rött och gult.
"Hej Lily! Hej Rose!", sa Lola.
"Ska du följa med till quidditchplanen?" frågade Rose. "matchen börjar snart."
Lola kollade ledset på dem.
"Tyvärr. Jag ska ha straffkommendering i biblioteket", sa hon.
"Åh", sa Lily, och det var inte ett sånt "åh" som man säger om något inte är viktigt eller intressant. Det här betydde ungefär "Oj va synd."
Hon gav Lola en medlidande blick.
"Fin medaljong du har där", sa Lola och pekade mot Lilys hals.
"Tack", sa Lily. "Hej då!" De fortsatte mot quiddtchplanen och Lola började gå mot biblioteket igen.

"Du ska damma varenda bok i den Avskilda Bokavdelningen", sa Filch när Lola kom.
"Men det är ju jättemånga böcker!" utbrast Lola. Avskilda Bokavdelningen uppfyllde lite mer än en fjärdedel av biblioteket. Och det var inte lite.
"Då föreslår jag att du börjar damma nu", sa Filch med ett slugt leende.

När han hade lämnat henne tog hon dammvippan (hon skulle "såklart" inte använda magi!) och började.
Efter att ha dammat av ca 40 böcker började hon läsa titlarna på dem.
"500 komplicerade brygder och motgift", "Hur du föder upp testraler", "De mest berömda trollkarlarna och häxorna i historien". När hon dammade av den 74:e boken slutade hn tvärt. Framsidan föreställde en medaljong som var helt identisk med den som Lily hade kring halsen. Efter att ha försäkrat sig om att Filch inte var i närheten satte hon sig ner vid ett bord och började bläddra i boken. Snart hittade hon medaljongen från framsidan och började läsa.

Niomimedaljongen är kraftig och mycket farlig. Den röda stenen är gjord av det sällsynta materialet fritt som bara fins på en enda plats i världen och den platsen är näst intill omöjlig att ta sig till. Medaljongen har magiska krafter. Den kan bland annat förvandla allt levande till sten och det sägs att den kan ge Lord Voldemort sin fulla styrka.

Lola stängde snabbt igen boken och ställde tillbaka den i bokhyllan med darrande händer. Varför hade Lily en Niomimedaljong? Fast hon visste kanske inte vad den kunde göra! Den första tanken som kom till Lolas huvud var Lilys pappa. Han var tydligen skadad och låg inne på sjukhusflygeln. Hon småsprang dit men vid tredje våningen sprang hon in i en man med svart hår och runda glasögon.
"Förlåt så hemskt mycket", sa hon, i tron om att det var en lärare. Men sen såg hon vem det var.
"Harry?! utbrast Lola. Jag trodde att du var ipå sjukhusflygeln!"
"Ja, men madam Pomfrey lät mig gå igår kväll", sa Harry. "Har du sett Lily?"
"ja hon är vid quidditchplanen, men det är en sak du måste veta först." Och så berättade hon om Niomimedaljongen, om stenen av fritt och vad den kunde göra. Harry lyssnade utan att avbryta en enda gång. När hon var klar tittade han chockat på henne.
"Herregud! Jag gav Lily den. Voldemort vet säkert att hon har den och om hon dör är det mitt fel!" sa han.
"Då får vi hoppas att han inte vet det", sa Lola. "Kom igen, vi måste skynda oss att berätta det för henne!"

De sprang nerför trapporna, ut genom entrédörren ner till quidditchplanen. Matchen höll fortfarande på men det såg ut som den snart var slut. Gryffindors sökare, Caroline Whitford, var bara någon meter ifrån kvicken och Gryffindors jagare gjorde mål vart tredje minut. Från läktaren hördes både hejarop och saker som "Se upp!" eller "Andra hållet!". Visselpipan ringde över hela planen när Caroline tills lut fångade kvicken. Men den lät inte lika starkt som de från Gryffindor, som jublade så högt de kunde. Lilys bror, Albus, gick stolt över planen med sin kvast över axeln. han hade träffat både en jagare och en slagman från Slytherin med dunkarna. Albus visste dock inte att slagmannen hade tappat sitt slagträ och därmed var helt försvarslös, men det var det ingen som sa. Lola försökte se Lily på läktaren när Harry plötsligt sa:
"Kolla! Där är hon! Han pekade på en rödhårig figur som gick bort bakom läktaren.

Sådär! Nu har jag skrivkramp så jag kan inte skriva så mycket mer idag. Men nästa kapitel kommer i alla fall under nästa vecka!!!

Jättebra!

Ja! Gryffindor vann!!!!

Nä! Jag ville ju att Slytherin skulle vinna...

Heja Gryffindor!!!!!

Vad ska Lily göra bakom läktaren...?

Vad bra kapitel! Kul att Gryffindor vann, men det skulle varit roligare om det inte skulle varit lika överlägset xD

Superbra!!!!!!!

Undrar jag också. Vad ska hon göra där?

Super!!!