En äkta Malfoy [SV]

Bra!!!

Taaaaack!

Det är du värd!

Jättebra, längtar till fortsättningen!

Jättebra!!

Jättebra.

Woho! Skriv Mer om Teddy Lupin! ♥

14.

När Scorpius, Marwin, Chloe, Al, Rose och till och med Fred och Dominique lärt sig en massa nya förhäxningar knackade det på dörren. Hagrid reste sig och släppte in professor Longbottom, Teddy Lupin, Dominiques storasyster Victoire som gick sitt sjunde år i Ravenclaw, Molly Weasley (inte Als mormor utan hans kusin, dotter till Percy och som gick sitt femte år i Hufflepuff), Luna Scamander Lovegood, hennes man Rolf Scamander och deras söner Lorcan och Lysander som var tvillingar och gick sitt sjätte år i Hufflepuff. Alltså var Hagrids stuga så gott som full, Scorpius räknade alla och fick det till att de var sexton personer sammanlagt, hopträngda.
– Nej, det här fungerar inte, sa professor Longbottom som stor tätt intill en vägg.
– Definitivt inte, sa Al som satt under bordet med Rose.
– Vi skulle nog behöva gå upp till slottet, sa Teddy och så bar det av igen.
Väl uppe i slottet såg de inte en enda kotte. Och av någon anledning så fick de smyga.
– Varför smyger vi, professor Longbottom? frågade Scorpius.
– För att… Vi kan stöta på en Auror och i ärlighetens namn har jag inte sagt till rektorn vad det är vi ska göra. Jag tänkte att det är bäst att hålla det hemligt än så länge, sa professor Longbottom och när de kom fram till en lite smalare korridor stannade han plötsligt. Alla som gick bakom honom stannade också och tittade sig omkring.
– Vad gör vi här? undrade en av Lunas söner (det gick inte att se skillnad på dem).
– Vi letar efter Vid-behov-rummet! utbrast Luna glatt.
– Det stämmer, sa professor Longbottom. Stanna där ni är, så går jag fram och tillbaka här och så får vi se om det dyker upp.
Alla utom Luna tittade på professor Longbottom när han började gå fram och tillbaka som om han vore galen, och Rose viskade till Scorpius:
– Vi kanske ska… Tala om för honom att det här inte fungerar…
Men i samma ögonblick gick professor Longbottom fram till en dörr som inte hade funnits där innan, och öppnade den. Hans ögon tårades vid åsynen av rummet som dykt upp. Alla rusade fram för att se vad det var för slags rum. Det var fullt med kuddar på golvet och böcker längs väggarna, det såg perfekt ut.
– Det ser precis ut som på vår tid! sa Luna och steg in i rummet.
Alla följde efter henne och satte sig på kuddarna som var utspridda.
– Professor Longbottom och Mrs Scamander, är ni… Vill ni vara ledare av Dumbledores Armé? sa Teddy med en bedjande blick som inte kunde få professor Longbottom att säga nej.
– Ja, jo, jag antar det, sa han och sträckte stolt på sig.
– Javisst, men kalla mig gärna Luna, sa Luna och svängde runt där hon stod.
De började öva lamslagningsbesvärjelser på varandra. Lorcan, Lysander, Victoire, Teddy och Molly, som var lite äldre, började öva på Protego, som visade sig vara allt annat än lätt. Rose och Scorpius började sedan avväpna varandra med Expelliarmus, och det gick som en dans för nu var båda stridslystna och kunde inte vänta med att slåss mot dödsätarna. De kände inte James särskilt bra, men de visste hur mycket Al tyckte om honom.
Al och professor Longbottom gick och hämtade Als osynlighetsmantel för att kunna spionera på Aurorerna och försöka få reda på var dödsätarna befann sig med James. De tog kartan med sig också för att kunna hålla sig borta från Aurorer.
När de kom tillbaka hade alla lärt sig många användbara förhäxningar och var mycket stolta över sig själva. Men när Al och professor Longbottom tog av sig manteln såg de direkt på Al att något var fel.
– De är i Malfoy Manor, sa Al och stirrade stint på Scorpius.

Ahhhhh! kan inte vänta tills nästa del!

inte jag heller