Life - Lupple & Medi PRS

Hon tog emot den och nickade.
"Jag ska se till ett." Hon slog sig ner och började att läsa.

Mel studerade henne roat och gick iväg för att ta ett av barnen när de behövde mer mat.

(hoppar lite)

Det hade gått en vecka nu, och mycket hade hänt. Byn hade nästan blivit klart vid det här laget. Olivia hade blivit bättre och gick i små promenader, mer för att inte få liggsår och andra sår.

William gick nu bakom henne och såg oroad ut.
"Olivia du borde vila mer."

Gabriel gick ett varv runt byn, för att se hur arbetet gick. Det var inte mycket kvar och de sista brädorna hjälpte han till med. De sista möblerna hjälpte han dem att bära in. Det hade varit slitsamt. De hade jobbat dag och natt, i skift. För att färdigställa allt inför vintern. Det som återstod? Ja mat och ved. Det var ett tungt jobb och Gabriel oroade sig. Skulle de hinna?

"Olivia vänta!" William gick fram och tog tag i henne.
"Du må vara väktaren men snälla, du födde trillingar förra veckan. Du borde inte ens få vara ute." Han bad om Gabriels hjälp med tankarna. Han hatade att behöva säga till Oolivia, rädd för att få skäll av någon.

Gabriel hörde William och skyndade till hans plats. Vad var det som hade hänt? När han kom dit så såg han Olivia, promenera och skiftade till människa. "Älskade." Frågade han lugnt.

"Jag tycker hon ska vila. Hon behöver inte gå runt som hon är manisk." Sa William och släppte henne och Olivia sååg på Gabriel.
"Jag har urtråkigt."

Gabriel nickade sakta. " Okej älskade. Du kanske skulle ha det roligare. Inne i huset. Med bebisarna?" Föreslog han lugnt.

"De sover. Och när de är väl vakna så blir de omhändertagna. De säger jag ska göra saker som väktaren men..."

Han såg på henne. "Älskade, du är barnens mor. Du måste inte lyssna på vad dem i huset säger. Dom är där för att hjälpa dig. Ber du dem att plocka bär så kommer de att plocka bär." Sa han lugnt.