En äkta Malfoy [SV]

VAAA!? Nej, nej, nej! D:
Stackars Scorpius! :'C

Hahaha

Haha ja stackare

hehe bara en sak.. vad är "malfoy manor"?

Skrattar du åt stackars Scorpius! vad har han gjort dig!

Mohahahahha >8D
Ne skojade bara

men vad är det

Det är Malfoys herrgård.

aha oj stackars Scorpius

15.

Det blev helt tyst i rummet. Alla tittade på Scorpius och professor Longbottom försökte le för att lätta upp stämningen men det blev bara en grimas.
– Vi bor inte där längre, sa Scorpius tyst. Jag har inte ens varit där.
– Din familj hjälper dödsätarna! skrek Al. Visste ni det här?
Han hade vänt sig mot Luna och professor Longbottom.
– Albus, det var ju länge sedan, säkert tjugo år sedan, sa Luna lugnt. De har lämnat Malfoy Manor, jag tror inte att de vet att deras före detta hus används som högkvarter åt dödsätarna, och det kan inte vara Scorpius fel så du behöver inte skrika åt honom.
Al såg trotsig ut och lugnade ner sig lite, men gav Scorpius en blick full av hat.
Scorpius själv hade ingen aning om det här. Visst hade han vetat att hans familj varit på Voldemorts sida men de hade inte nämnt det så mycket, och Scorpius hade definitivt inte tänkt att hans vänner skulle få reda på det.
Rose, Chloe och Marwin tittade undrande på honom. Tänk så hatade de också honom nu? Allt detta för att hans familj var som de var… Han var ju inte som dem!
– Jag lovar att jag inte visste något, sa han tyst. Då hade jag sagt det, jag lovar att jag inte är på dödsätarnas sida, varför skulle jag vara det?
– För att din familj var det, sa Al.
– Albus, sa professor Longbottom, sluta se Scorpius som en fiende för att hans familj var på Voldemorts sida för jättemånga år sedan, innan ni ens var födda. Scorpius hade inte varit här om han inte hade tänkt hjälpa dig att hitta din bror.
Al nickade, men motvilligt. När de fortsatte öva vägrade han att ens se på Scorpius.
– Bry dej inte om de, sa Hagrid tröstande. Han e bara upprörd å orolig.
– Jag hatar min pappa, sa Scorpius sammanbitet.
– Va sa du? sa Hagrid förvånat.
– Allt är hans fel, han hatar mig för att jag inte är på samma sida som han, för att jag är i Gryffindor, för att jag inte är lika slug och elak.
– Nä du, de tror ja verkligen inte, sa Hagrid och klappade honom på ryggen så hårt att han kastades fram nästan en meter. Din pappa e ingen ond människa.
Scorpius brydde sig inte om att svara. Han var så arg, varför hade han inte fått komma i Slytherin? Då hade ju allt varit bra!
Till sist avgjorde professor Longbottom att de hade övat färdigt. Det var mycket sent på kvällen och det var viktigt att de alla skulle få sova.
– Vi möts här imorgon bitti klockan sju, innan vi ätit frukost. Jag väntar på er och släpper in er hit. Här kommer att finnas frukost till er, för ni kommer inte hinna äta det om ni ska ta er hit utan några risker. Ni Gryffindorare kan ta kartan för att ta er osedda hit, och Molly, Lorcan och Lysander får nog plats under osynlighetsmanteln… Kanske du med, Victoire. Vi andra tar oss hit genom den där gången, sa professor Longbottom och pekade på en gömd korridor på kartan som han höll i handen. När alla är här går vi igenom planen, och sedan tar vi oss ut genom slottet och går till Hogsmeade. Vi får transferera oss i omgångar, de som inte avlagt sitt prov än får transferera sig med någon som har det. Är alla okej med det?
Alla nickade. Professor Longbottom gav kartan till Fred, som såg till att kusten var klar innan han ledde de andra Gryffindorarna till sällskapsrummet.
Al pratade fortfarande inte med Scorpius. Han satt kvar nere i sällskapsrummet med Rose när han såg att Scorpius skulle gå upp och lägga sig direkt.
Det var svårt att somna, trots att det hade varit en lång dag med mycket övningar på förhäxningar. Scorpius försökte gå igenom de viktigaste i huvudet men tappade koncentrationen. Han undrade om hans pappa skulle bry sig ifall han inte kom levande ur striden med dödsätarna. Det kanske var lika bra att han dog, så slapp hans pappa skämmas över att ha en son som inte var en äkta Malfoy.