Lily Evans 1-7 åren[SV]

Mer =)

jaaaaaaaaaa♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

LILY'S PAPPA:¨
Jag vakade vid min dotters säng hela natten. Sista gången jag såg henne slog jag henne. Sorgen över hennes mamma hade tagit över min kropp men jag är inte lika ledsen nu.
" Mr Evans"
Jag snurrade runt och såg 3 killar stå i dörren.
" Ja?"
Dom kom nämre.
" Jag heter James Potter och det här är mina vänner Sirius Black och Remus Lupin! Lily var hos mig dem sista veckorna på lovet!"
Jag nickade.
" Goddag!"
" Hur är det med henne?" James Potter drog efter andan när han såg henne.
" Sådär. Hon är fortfarande medvetslös!"
James nickade.
" Kan inte Madame Pomfrey hela det där?"
Jag skakade på huvudet.
" Hon har helat det mesta. Detta är ingenting."
Min lilla flicka hade fortfarande 2 blåmärken. Ett under ögat och ett på kinden, sprucken läpp och bandage på vänstra armen.
James, Sirius och Remus stog tysta och tittade på Lily innan Remus sa:
" Vi måste gå. Hejdå och hälsa Lily när hon vaknar!"
Jag nickade.
" Hejdå!"
Killarna gick och jag var ensam igen.
Jag satt tyst och höll Lily's hand så hårt jag vågade.
Jag tänkte tillbaka då Lily föddes.

Det var en kall och sotrmig natt 30 Januari 1960. Det var en svår förlossning och Lily höll på att dö tack vare navelsträngen som satt 2 varv runt hennes hals. Men hon klarade sig. Den natten blev jag som lyckligast. En vacker dotter.

Jag började gråta och la huvudet i mina armar. Då rörde sig Lily och mumlade.
" Lily gumman?"
Hon stönade
Hon vaknar.

Mera?

mera!!!

Åhh, spännande! Mer! :3

LILY:
Jag kände ingen smärta men jag såg ... MAMMA?
" Mamma?" Frågade jag chockad.
Mamma såg allvarlig ut.
" Lily, stå ut. Dö inte redan. Du har bara gått 1 och ett halvt år på Hogwarts."
" Är jag död?" Frågade jag mamma chockad.
" Nästan! Snälla Lily kämpa för allt du har. Din pappa klarar inte att förlora dig eller Petunia! Snälla Lily bara kämpa." Jag nickade.
" Jag älskar dig gumman!" Mamma gav mig en kram som jag besvarade.
" Jag älskar dig med mamma. Önskar att du aldrig dog!"
Mamma log sorgset.
" Det gör jag med. Men jag har iallafall inte ont. Men ju mer vi snackar desto närmare kommer du till att dö! LILY DU MÅSTE KÄMPA!" Skrek mamma som blev svagare och svagare innan hon helt försvann.
" MAMMA, MAMMA KOM TILLBAKA!"
Sedan hörde jag mig själv stöna och någon säga:
" Lily gumman?" Det lät som pappa?!
Jag öppnade sakta ögonen och bländades. Jag kisade en liten stund innan ögonen hade vant sig och jag kunde öppna dom helt.
" Åh Lily du lever!" Pappa snyftade nu mot min hals.
" Vad hände?" Jag kollade förvånat på pappa när han höll fram speglen.
Jag tittade i speglen och såg mitt ansikte.
Sedan kände jag att jag hade någonting runt vänster armen. Jag tittade efter. Bandage.
" Pappa, vad hände?"
" En viss kille Lucus Maloy misshandlade dig!" Nu lät han arg.
" Menar du Lucius Malfoy?"
Pappa nickade.
" vart är han nu då?" Frågade jag och stönade av smärta igen.
" Har du ont? Han har blivit avstängd i 5 månader!"
Jag nickade och såg att en rultig kort kvinna kom ingåendes. Hon hade på sig vita kläder och bar en bricka.
" Åh Miss Evans du har vaknat! Jag är Madame Pomfrey!"
Jag skakade försiktigt hennes vänstra hand med min högra.
" Har du ont?" Frågade hon och höll fram en bägare med något snorgrönt i.
Jag skakade på huvudet men pappa sa:
" Ja det har hon!"
" Ja då så. Drick det här!" Jag drack lydigt upp det snorgröna elexiret och kände mig direkt trött och väldigt sömnig.
" Sov gott" Hon gick iväg igen.
" Pappa?" Mumlade jag.
" Vad är det lilla gumman?"
" Jag pratade med mamma!" Sa jag och sedan somnade jag.

Mera?

mera ! så bra!

MERA!

Tack för att ni kommenterar men vart har alla mina andra läsare tagit vägen? har den blivit så dålig?

Nej! den är ju jätte bra.Dina andra läsare är säkert bortresta.