Life - Lupple & Medi PRS

Hon skakade på huvudet och lade huvudet på sned.
"Det gör jag inte. " Hon såg nu skamset ner och svalde.
"Förlåt mig."

Hon fnissade ömt. Nickade mot en vackert snidad kista. " Öppna den du." Log hon.

Hon öppnade den och såg förundrad ut
"Det är hans.." hon drog handen genom fott hår.

Hon nickade. " Det är hans. Dessa är hälften av alla hans pärlor. Han har själv valt ut dem och han sa att jag skulle hälsa att alla är förknippade med dig på något sätt. " Sa hon leendes. " Men den som visar händelsen om ditt ärr kommer han fortsätta bära åt dig. Ty det är hans skam och inte din. " Viskade hon.

Hon rörde vid alla pärlor och hon log svagt.
"Det är okej. Jag tror den pärlan kan vara jobbig även från mig." Hon såg på dem och satte sig ner ige.

" Så tror du fortfarande att ditt hår inte kommer bli vackert?" Log hon ömt.

"Jo jag tror att det kommer se underbart ut. Jag är bara osäker." Hon såg ned.
"Så kan vi bara fortsätta?" Frågade hon.

Mistril satte sig på huk framför henne. " Osäker?" Undrade hon varmt och såg Luna och Mel och de andra börja arbeta på hennes hår.

"Om jag är osäker? Det märks så mycket." Viskade hon och höll om hennes hand.
"Jag är så rädd att det kommer gå fel."

Mi kramade hennes händer. " Fel? Hur då?" Log hon ömt.