Life - Lupple & Medi PRS

"Tycker om? Jag älskar det. Det ser så magiskt ut." Hon rörde på huvudet.
"Ni är så magiska." Viskade hon.

Hon fnissade. " Lite till, vi har bara gjort halva håret. " Log hon varmt.

"Halva?" Sa hon och vände huvudet.
"Är det så här han känner sig varje gång kan jag förstå varför han är sur. Det tar otroligt lång tid." Hon fnittrade.
"Han var så sur när han skulle få pärlorna på."

Hon fnissade förtjust. " Och tänk när hela hans päls ska prydas. " Flinade hon roat.

"Du ska bara veta när han badade. Han hatade det eeftersom jag borstade honom." Hon log svagt.
"Prytds han som varg eller människa?" Frågade hon och betraktade sig själv.

Hon fnissade lågt. " De äldre ville att han skulle möta dig som varg, om du också hade varit en varg hade mycket hänt er också som vargar denna dag men han vägrade det. Jag svär det såg ut som de ville smiska honom för hans ohyfsade beteende. " Fnissade Luna förtjust.

"Det skulle inte förvåna mig." Hon smekte sina ärr och hon log svagt.
"Men vi vet inget om jag kan bli varg än. Det kanske blir så." Viskade hon och nickade.

Luna log mjukt och fortsatte fläta hennes hår. " Ja det återstår att se. " Svarade hon.

"Hur kändes det? Första gången att bli varg? Gör det ont? Hur tänker en varg?" Frågade hon oroat.
"Har ni andra tankar?"

Luna svalde hårt och bet sig lite i läppen. Såg mot Mel som svalde hårt. " Ehm det gör otroligt ont. Varenda ben i din kropp bryts för att bli varg. Desto oftare du skiftar desto mindre ont gör det. Därför kan vi alla skifta fort nu. Men ingen är så snabb som Gabriel med skiftandet. Hans far var hård när han lärde honom. " Sa hon ärligt. Luna fnissade lågt och såg på henne. " Det är jag fast också min varg. Om jag saknar Sammy när jag är varg så kan jag tänka att jag borde bita honom för att visa att jag saknar honom. " Fnissade hon generat.