Life - Lupple & Medi PRS

Hon nickade och ryste.
"Så jag hoppas att jag inte blir varg då? Hur känns det? hur vet man?" Frågade hon och svalde.
"Ifall det händer." Viskade hon och såg på sig själv.

Mel svalde hårt och funderade lite. Försökte minnas. Luna log mjukt. " Jag vet inte om jag kände något speciellt innan jag visste ju att det skulle ske men den fullmånen så visste jag att nu händer det. Din kropp brinner. " Förklarade hon ömt.

Hon såg på sig själv och nickade.
"Då vet jag. Jag hoppas--" Hon såg på sina händer och log sedan svagt
"Låt oss prata om annat. Låt oss fira."

Hon log varmt och satte i den sista pärlan. " Håret är klart. " Log hon varmt.

"Åh tack. Behöver verkligen sträcka på benen. Det känns som de kommer trilla av." Sa hon och skrattade sedan. Reste sig upp och kramade om Luna.
"Tack."

Hon skrattade lågt och kramade om henne. " Vi ska smörja dig en gång till sen när du rört dig lite. " Log hon ömt.

"Oj förlåt." Hon tog av sig morgonrocken och lade den på stolen. Man kunde se hennes ärr tydligare nu och hon log mjukt.
"Redo?"

Luna och Mel tog lite lotion och smorde in varsin sida av hennes kropp. Hon sken likt månljuset. Med pärlorna och salvan.

"Jag har inte ens sett min klänning. Oh herregud. Nu blir jag svimfärdig." Hon såg på Mi.
"Är den vacker?" Frågade hon tyst.

Mistril log stort och hjälpte henne att sätta sig snart. " Smink först. " Sa hon ömt.