Life - Lupple & Medi PRS

Hon log svagt och kramade henne. Gick sedan fram och kände på klänningen. Hon fick nu tårar i ögonen.
"Den är sagolik. Det är perfekt. En prinsessklänning." Viskade hon ömt.

Hon log varmt och kramade om henne. " Den är perfekt för din speciella dag. " Log hon ömt. " Och när din dotter är redo kan även hon bära den. " Log hon ömt.

"Så alla har samma mått?" Skrattade hon och kände på tyget.
"Den känns så gammal. Jag menar något som du har gett henne."

Hon skrattade ömt. " Självklart har ni inte det, men tar man den till en ordentlig skräddare så kan den sys om utan att det förstör den. Hur tror du vi gjorde förr? Köpte nya klänningar var och varannan dag?" Log hon. "Jag har bara vakat över den, många väktare har gift sig i denna. " Log hon.

Hon såg på den och smekte tyget.
"Så hjälper du mig?" Frågade hon. Det var så fullt i hennes sovrum och hon log ömt mot henne.

" Självklart hjälper jag dig. " Log hon. " Underkläder först. " Sa hon ömt.

"Jisses det ska vara allt och inget." Hon såg på underkläderna och rodnade.
"De dörr kan jag inte ha? Herregud det är ju inget!" Hon visade och skakade på huvudet.

Mistril skrattade lågt. " Jag har inte valt dessa. " Sa hon ärligt.

"Men vem har det då?" Sa hon och såg sig om.
"Är det Gabriel så har han dålig smak." Hon satte på sig dem och gjorde en grimas.
"Det är inte ens bekväma." Viskade hon tyst.

Luna fnittrade lågt. " Nej Gabriel har ingen rätt att välja. De kommer bara passa bäst till klänningen. Inte göra några veck och sådär. " Log hon.