Lara Dolder [SV] [G]

_{Skrivet av Luna 1:}

Look I´m not the only one!

_{Skrivet av Moldemort:}
NU KOMMER DET!! :O

__________________________________________

Lara såg ut genom fönstret. Varför hade hennes föräldrar egentligen hållt det hemligt så länge? Hon kunde väl ha fått veta om hon inte var deras riktiga dotter. Tanken gjorde hon arg och ledsen. Leo tittade konstigt på henne. Hon grimaserade antagligen sådär konstigt igen. Lara Nilsson, grimas-drottningen, brukade hennes kompisar kalla henne. De små barnen kallade henne bara läskig. De skyggade bak varje gång hon gick förbi.
- Lara, vi måste nog ta på våra klädnader nu. Vi är framme om fem minuter.
Lara gjorde som han sa. Klädnaderna var fina, tyckte Lara. De döljde det mesta av det Lara inte ville visa. Hennes korta ben, till exempel. Kort, hade hon varit hela sitt liv, medan hennes föräldrar var två meter långa. De sa alltid att hon skulle växa när hon blivit äldre.

Tåget stannade långsamt. Det var oerhört dimmigt ute. Därför kunde hon inte se Hogwarts. Det var synd, hon ville se hur de såg ut utifrån.
Leo och hon gick tillsammans till båtarna som stod och väntade vid sjön. En två meter lång jätte vars namn var Hagrid, eskorterade dem dit. Han åkte i sin egen lilla båt.
Leo och Lara tog en väldigt stor båt. Efter en stund kom Natalie och satte sig i den.
- Hej Lara! Sa hon och log. Lara vinkade som svar. Natalie var trevlig. Först verkade hon som en som bara brydde sig om popularitet. Men det var inte alls så. Hon och Lara kunde nog bli riktigt bra kompisar.
Båtresan var rolig och spännande. Man fick en skymt av Hogwarts-slottet, som döljde sig i dimman. Leo, Lara och Natalie pratade om Hogwarts jättemycket. Natalie var halvblod. Hennes pappa var trollkarl och hennes mamma var häxa. Lara visste redan om det, men Leo berättade då också att han var renblodig.
Tillslut kom de fram till slottet. Det var stort, byggt av stora stenar och murbrickor. Lara kunde inte räkna hur många torn det fanns. Många var det i alla fall.
De kom fram till stranden. Hagrid delade upp eleverna i led, två och två. Natalie tyckte Hagrid var intressant, så hon ville gå med honom. Lara och Leo var ju redan kompisar, så det var klart att de skulle gå tillsammans.
Två och två gick de i alla fall, in i det stora slottet. Det var så underbart att Lara bara gapade.
Leo gjorde detsamma. Efter att ha gått en lång väg, stannade de vid en dörr. Där mötte de en
Man. Namnet var svårt och komplicerat, så Lara bestämde sig för att kalla honom, Han-som-
-jag-inte-kan-namnet-på. Det var ett bra namn.
Tillslut slängdes dörrarna upp. Jättemånga elevers blickar riktades mot Lara och de andra.
De började gå fram. Eftersom Lara och Leo var först fick de flest blickar på sig. De såg nog
olika ut.

Väl längst fram, vid lärarbordet, fanns en stol med en hatt. Han-som-jag-inte-kan-namnet-på
Gick fram med en lista och harklade sig.
- Leo Charles.
Leo svalde och gick fram och satte sig på stolen. Han blundade hårt.
- Hmm, RAVENCLAW!
Applåder och skrik från Ravenclaw bordet hördes. En lång kille dunkade Leo i ryggen när han
satte sig.
- Lara Dolder.
Folk började viska. Lara hörde en viskning:
” Hon kanske är släkt med Du-vet-vem ”
Lara gick fram till stolen och satte sig. Hatten sattes på hennes huvud.
- Hmm, det här var svårt, jag hade en lika svår för många år sedan. Men jag tror det blir…