Can you cry when you are blind [Novell]

Fortsätt genast, vill läsa

jag med, apspännande!

Ååh så himla BRA! Bevakar! Skriv på så mycket du kan!

Jättejättejättejättejättejätte awesome! ♥

Awesome!!!!!!

Jag skriver ikväll lovar ♥

LOVE!! ♥

Ååh toppen! Skriv långt!

^^ I will. Men här kommer det i alla fall

"Blir det här fint?" frågade Michelle och vände sig mot mig. Jag iakttog henne. Hon hade satt på sig en lila klänning med svarta läggings. Jag hade hjälpt henne att locka sitt hår och hon hade tagit av sina solglasögon, så brännsåret syndes klart och tydligt. Jag svalde. "Självklart. Jag kan hjälpa dig att lägga consealer över brännsåret om du vill", sade jag. Michelle nickade och jag gick fram till henne och hjälpte henne att lägga consalern rätt. Sedan trädde jag glasögonen på henne igen. "Perfekt", sade jag och log. Michelle satte sig ner på sängen.
"Jag hoppas att ingen av Macons äldre har tagit med öl till festen. Jag vill inte komma full till skolan imorgon, speciellt inte när den nya killen kommer då", sade jag och speglade mig själv i spegeln. Jag hade lånat ett mörktblå linne av Michelle - hon sade sedan att jag kunde få det. De flesta tjejer som kom på festen skulle använda klänning, men jag ser antagligen för gammal eller för liten ut i en. "Jag med. Men jag tror inte det, minns du hur han var förra terminen? Då han kom full till skolan?" Jag nickade. Macon hade somnat mitt på skolbänken och vaknat över att miss Carp hade trott han svimmat och hällt vatten över honom. När han rodnande blev tvungen att förklara att han somnade fick han kvarsittnig i en dag. Rätt åt honom. "Hm... Är det här det glittriga eller det rosa läppglanset?" frågade Michelle och höll i det rosa. "Det rosa", mumlade jag och satte mig på sängen igen. "Fan det här är sjukt jobbigt. Den som gjorde mig blind ska fan få betala med sitt blod. Den personen gjorde så att jag säkert ser ut som ett freak när jag kommer till skolan", sade Michelle och kastade läppglanset i väggen. Hon ryckte till och suckade sedan.
"Eller hur, Quinnie?" frågade Michelle mjukt. "Ja", sade jag och svalde, begravde huvudet i händerna. Fan, jag är en äkta louser. Det var tur att Michelle inte såg mig, hon skulle genomskåda mig direkt. "Hur mycket är klockan?" frågade Michelle. "Strax innan sju. I helgen då? Skulle vi åka in till Hemsworth?" frågade jag och satte mig på Michelles säng ed benen i kors. Hemsworth var staden närmast Ravenwood, även fast det var flera mil dit. Okej, kanske kilometer.
"Jag kan inte. Det är då Melenie ska på sin sånguppvisning på TFA", sade Michelle surt. Melenie var Michelles storasyster, och TFA - The Futres Angel - är en sångskola i Hemsworth för dom som sjunger bäst här i Ravenwood och Hemsworth. De tär bara Melenie och en tjej som hette Tiffany som gick ut ur skolan förra året som har kommit in på tre år! Jag målade Michelles nag‎lar med röd färg, för hon var inte så duktig på att måla utan att se. "Kan vi gå och ta varsinn macka med jordnötssmör? Det var länge sedan jag åt det med dig", sade Michelle. Jag nickade. När hon inte svarade kom jag ihåg att hon ju inte såg mig. "Ja", svarade jag snabbt. Michelle log och tog min hand medan hon började gå mot köket. Jag bredde två mackor åt oss och stoppade den i Michelles hand. Hon lade den på bordet. "Nu kommer jag låta som Savannah, men tror du att Joseph är snygg? Liksom, ja..." sade hon och rodnade. Macon hade gjort slut strax innan hon blev blind och ingen hade velat vara tillsamans med henne sedan dess. och det var nästan ett år sedan, och hon saknade Macon. Jag log mot henne. "Kanske. Jag vet inte, jag har ju inte träffat honom ännu", sade jag och döljde en gäspning. Jag brydde mig inte så mycket, och jag hade aldrig haft en pojkvän. Men jag brydde mig inte, det är många som gillar mig mer än en vän om ni förstår vad jag menar. Bland annat Ryn (ha!) och Troy. Men jag gillar Troy bara som "vän" och Ryan... Ja, jag hade typ aldrig pratat med honom, men han var ganska snäll antar jag.
"Du har väl rätt", svarade Michelle och tog en tugga av sin macka, och jag tog ockå en.
Efter en minut hade vi slängt i oss ett glas mjölk. Vi tog varsitt tuggumi och gick in till hennes rum. "Tror du att jag ska ta ny parfym?" frågade Michelle. "Nej, du luktar supersuper gott som du är!" svarade jag ärligt. Ibland blev jag irriterad över Michelles tjat om smink hela tiden. När hon hade sin syn hade jag nästan lika mycket smink som henne, men när hon blev blind så hade jag så lite smink som möjligt. "Okej. Men vad sägs om att gå nu? Jag tror inte Macon tar illa upp om vi kommer lite tidigt", sade Michelle. "Visst, vi har ju inget annat att göra", svarade jag.
Plöstligt skrek Michelle till. Utan att jag hade märkt det hade hon tappat sin spegel på där hon trodde att skrivbordet var. Spegeln gick i tusen bitar med ett klirr. "Åh, herregud Michelle! Rör dig inte. Hur gick det?" frågade jag skrämt. "B-bra", svarade hon chockat. Sedan blixtrade hon till.
"Åh, gud i himlen jag svär att den som kastade den där jävla smällaren i ansiktet på mig ska jag döda med mina bara händer!" sade hon argt. Jag blev tyst och föreställde mig Michelle med händerna mot min hals. Hon tryckte hårdare, och hårdare... "Quinnie? Är du där!?" frågade Michelle.
"Ja, blev lite chockad bara över spegeln bara. Du kommer få sju års olycka, gumman", sade jag tyst.
"Pfft, det har jag redan haft. Det är säkert du som kommer få det", skrattade Michelle. Jag visste att Michelle menade det som ett skämt, men jag tog det på allvar. "Jag går och hämtar damsugaren, jag hjälper dig att sätta dig på sängen utan att skära dig", sade jag sedan och ledde henne till sängen. "Tack", svarade Michelle och jag sprang ut för att hämta damsugaren. När jag kom damsög jag upp glaset och gick med Michelle ner till hallen. Jag lånade ett par högklackade långa läderstövlar som var för små för Michelle, medan hon tog sina mörkblå klackskor. Jag skulle ändå sova över hos Michelle, så då kunde jag jag hämta mina converse sedan. Jag öppnade dörren och vi började gå mot Macons hus.

Ååh asbra! I'm so excited inför nästa del redan nu, du skriver sjukt bra!