Den förtrollade Fjärilen

Bra! ^^

Tack!

^.^

Kapitel 5
Nästa morgon väckte jag Ally tidigt och tog med henne till mamma och Eriks rum, vi lade oss på golvet. Till min förskräckelse var luckan borta! Men..hu? Jag kände osäkert på nyckeln i fickan. Den var ju där igår! Ally blev väldigt sur för att hon trodde att jag bara drev med henne så tidigt på morgonen så hon gick kyligt och lade sig i sin säng igen. oförståeligt kröp jag fram från sängen och fann mig att stirra in i ett par svarta ögon.
Jag flämtade till, men upptäckte att det bara var Erik.
"Åh, det var bara du!" Suckade jag lättat och han drog upp mig från golvet.
"Varför hade du en nyckel till luckan under sängen?
Eriks ansikte sprack upp i ett leende.
"Kom, jag berättar någon annan stans så vi inte väcker Sanna."
Jag följde varsamt med honom, tillslut var vi inne i skogen.
"Är...vi....inte....framme nu?" Flämtade jag med min dåliga kondition.
"Ja, nu." Vi stod framför ett stort ihåligt träd. Trädet var prytt med inristningar, om man tittade närmare kunde man se att det var små fjärilar.
"Så, berätta då."
Ett fasansfullt skratt hördes från Erik.
Han tog av sin högra handske och en hemsk hand med långa smutsiga naglar visade sig.
Jag flyttade mig förskräckt bakåt, men slog bara i trädstammen.
"Eli, Eli, Eli, lägger alltid näsan i blöt!"
"Tror du inte att det fanns en anledning till att jag sökte upp Sanna och genomled flera månader av hennes tjat. Tror du att det var ett sammanträffande att min mormor hade dött och lämnat ifrån sig huset mitt i ingenstans? Jag gjorde allt för att komma åt dig. Och nu, kan du aldrig fly!"
"V-vänta! Vad hände...med...med luckan under sängen! Den var ju där igår!"
Erik skrattade igen och svarade enkelt:
"Den är bara där under fullmånen, men du kommer inte att leva tills dess." Med de orden knuffade han in mig i den ihåliga trädstammen och allting blev bläcksvart.

BRA!!

Awesome! Kommer det mer snart?

Kapitel 6
Ally
När jag vaknade nästa morgon kändes allting konstigt, en liten fjäril balanserade på min nästipp. Jag fnissade och viftade bort den lite, när jag väl hade suttit mig upp slog den sig ned på mitt pekfinger. Sedan helt plötsligt flög den ut genom fönstret. Jag kastade mig upp ur sängen och rusade efter den. Idag var det en solig dag och blommorna doftade underbart! Det kändes som om fjärilen försökte visa mig någonting! När fjärilen äntligen stannade var vi vid ett litet vattenfall. Flämtande lade jag mig i det gröna gräset och blundade. Fjärilen gav ifrån sig ett pipande ljud så jag ställde mig upp igen, den flög igenom vattenfallet?! Förvirrat stirrade jag på vattenfallet, kunde det möjligen vara en grotta bakom det? Med försiktiga steg gick jag till andra sidan vattenfallet. När jag kom fram förundrades jag av att jag tyckte att mammas smycken var fina, smaragder stora och små täckte grottväggarna och i mitten låg ett slipat marmorbord. Fjärilen satt där, men fjärilen var inte ensam, bredvid den låg det en fjäril, men inte en riktig fjäril, utan en fjäril gjord av diamant. Jag sprang förundrat fram till marmor bordet och räckte min hand mot diamant-fjärilen. Det kändes som om den tillhörde mig och desto närmare mina fingrar kom att röra dennes släta vingar desto mer kändes det som om vi hörde ihop. Så när mina fingrar slöt sig om den och jag flög ut från vattenfallet och upp i skyn, var jag inte alls rädd.

Bra! ^^

TACK!! ♥ ♥

Hoppas på mer snart ^^