Millers förbannelse.

Okej det blev lite konstigt med tidsformen i förra kapitalet och jag ska se till att hålla mig till en .

Kapitel 3.

Hon såg en flicka. Hon stod kanske 15-20 meter ifrån Elsa som låg ner på marken. Flickan var blek med svart slitet hår och mörkar ringar under ögonen. Flickan såg fruktansvärt förtvivlad och arg ut. Hon verkade inte vara arg på Elsa, utan på något eller någon annan.
Hjälp mig!
Elsa var säker på att hon hade hört orden helt klart och tydligt men flickan hade inte öppnat munnen.
Det blev svart igen.
När synen kom tillbaka, hon hade ingen uppfattning om hur lång tid det varit mörkt, några sekunder, timmar, eller rent av dagar.
Flickan var nu bara några decimeter ifrån henne, precis som Sofia hade varit i korridoren i skolan.
HJÄLP MIG!!!
Orden skreks så högt att Elsa var osäker på om dom bara var i hennes huvud. Flickan hade fortfarande inte öppnat munnen.
Hjälp mig! Hjälp mig! Hjälp mig! Hjälp mig! Hjälp mig! Hjälp mig! Hjälp mig!
Samma blod isande skrik hördes ännu en gång och det blev svart.

Elsa slog upp ögonen. Hon låg på golvet i köket.
Hon reste sig upp och märkte att hela stearinljuset hade brunnit ut. Hur länge hade hon egentligen varit avsvimmad?!
Av någon anledning bestämde hon sig för att gå upp till sitt rum.
Hon gick in i hallen för att gå upp för trappan och när hon gick förbi hallspegeln märkte hon att det inte var hennes egen spegelbild i den. Det var flickans.

Älskar när det är spokey! Älskar det! Meeeeeeeer!!!!!! Annars så 此事以此 (om nån kan kinesiska och det är jättesnällt, eller bara en massa svärord, så skyller jag på att jag inte vet vad jag skrev...

bra!

Awesome! ^^ *bevakar*

Wooooooooooooooooooooooooooooooooooooooow!! Gud vad bra. Oh my Rowling!! Fast lite spoky

*Bevakar*

Kapitel 4.

Elsa fick panik när hon såg "sin" spegelbild och sprang upp för trappan och sprang in på rummet och satt sig på sängen.
Något sånt här hade aldrig hänt förut. Det hände ibland att andar visade sig, men inte på det här sättet! Och spegeln... Hon ville hälsar inte tänka på det. Det kändes som att flickan som hon sätt när hon svimmade följde efter henne, och när som helst kunde komma in genom dörren!
Elsa blev helt vättskrämd när mobilen plingade till med sina muntra toner. Vilket hon efterråt tyckte var rätt fånigt.
Hon tog upp mobilen och klickade fram meddelandet.
Jag vet var du bor. Jag kommer komma dit, och jag kommer inte vara ensam. Jag vet att du är rädd spök-freak. .
Elsa förstod att det var från Sofia.
Hur fick hon mitt nummer?! Tänkte hon. Det är obehagligt att sitta där ensam i mörkret.
Det är säkert bara ett dumt hot sms, Sofia har skickat liknande för. Fast hon skulle ju kunna mena det... Tänker Elsa och ryser till. Kunde inte pappa komma hem?

___________________________________________

Förlåt för detta dåliga och rätt händelselösa kapitel.

Bra!♥

Bra! ^^

Haha, det gör inget

Jättbra förresten! Lite kuslig är den dock (mest pga en anledning som jag inte vill skriva i tråden...)

Awesome!!