Olivia Stewarts kärlek

Tack så jätte mycket alla underbara personer!
Här kommer ett tråååkigt kapitel, men har idé torka just nu.

Kap 20: Sjukhusflygeln

Det var dagen efter balen och jag var i början av tredje månaden av graviditeten. Om en vecka är lov och om två veckor julafton! Första veckan av lovet ska Fred bo hemma hos mig, vi ska berätta för mamma att hon ska bli mormor och hon kommer nog inte bli sådär jätte glad över det. Under den andra veckan ska jag bo hemma hos Fred i kråkboet.

Det var en väldigt mysig söndagsmorgon eller ja förmiddag. Man kände verkligen av att julen började närma sig. Alla gick runt och pratade om vad de skulle ge för julklappar, nynnade på mysiga julsånger och det var fullt ös där ute med snöbollskrig.

- Olivia, vad tänker du på ? frågade Fred mig som satt bredvid mig i soffan framför den varma sprakande brasan.
- Dig, julen, min feta mage och min mamma som kommer döda mig.
- Det kommer gå bra Olivia, svarade hon och tog min hand.
- Ajj!
- Va? vad är det? frågade han och släppte genast min hand igen.
- Känn, svarade jag och tog hans hand och tryckte den mot min mage. Den sparkar.
- Coolt! sa han och log stolt
- Om 6 månader blir vi föräldrar, sa jag och nu log även jag stolt.
Vi skulle precis kyssa varandra men nej! Vi avbröts av George som särade på våra huvuden.
- Jag har kommit på det perfekta namnet! sa han och flinade stort.
- Mm vadå för namn? sa Fred irriterat, antagligen över att han avbrutit kyssen.
- George ! utbrast han.
- Ja du tror också att vi skulle döpa den efter en fåntratt, svarade jag.
- Ooooh, den där sved. Du bör akta dig från din tjej Fred, hon är elak. Varnade han.


Senare på dagen satt jag med Ginny uppe i hennes sovsal och hade lite tjejsnack och jag målade hennes naglar medan killarna hade snöbollskrig och Hermione var i biblioteket.

Vi satt på Ginnys mjuka säng och pratade om allt mellan himmel och jord när jag plötsligt började få extrema kramper igen, värre än vanligt och jag mådde så illa.
Ginny hjälpte mig upp till sjukhusflygeln och gick sen ut för att hämta Fred. Madam Pomfrey gav mig smärtstillande tabletter och bara någon minut efter kommer Fred inspringande med rosiga kinder och ett oroligt ansiktsuttryck.

- Olivia! hur e det? ropade han andfått.

- Sådär, jag har precis fått smärtstillande.

- Kan jag göra något?

- Först kan du börja med att ta det lugnt Fred, jag kommer inte att dö.

- Oj, förlåt, sa han och började ta av sig den blöta mössan och jackan och satte sig sedan på stolen bredvid sängen. Det syntes att han tyckte det var jobbigt och att han var orolig så jag tog hans hand och masserade den med mina tummar.




Aja kom inte på mer

haaahaah "jag har kommit på det bästa namnet" XD ahaha det var ju asbra namn ju skriv meeera♥

naaaw mer den e jättebra

Tack!

Så gulligt :') meer!

Mer!

Mer bästa ju!!!

Fint skrivet Ge mig mer

När jag läser det blir jag sugen på att skriva en fanfiction^^ Äh.. Jag avstår nog från att skriva en.. XD

det var jättebra!!!♥

Skiiiiitbra! mer när du har tid! ♥♥♥