Skriva av sig-tråden

Det finns inget mer skrämmande än en fobi, i det finns det ingen logik eller normalt beteende, bara ren skär skräck och instinkten att fly.
Jag var inte beredd på att de skulle ha någon slags show med eld idag på stan, men det hade det. Och det blev som det blev. Paralyserad av skräck, kunde inte vända bort blicken, får inte mista kontrollen eller se vad som händer då det flammar på ett sett som påminner mig om den värsta dagen i mitt liv. Och vad gör jag? Jo, jag börjar gå baklänges för att inte mista kontrollen, gick in i folk, gick in i busskuren och gick ut på vägen och höll på att bli påkörd av en buss innan jag kom till rätt hållplats och kunde gömma mig och slippa se elden.
Folk stirrar, det var till och med någon idiot som skrattade åt mig men slutade då den personen såg att jag började gråta.
Vad vet de om mig? Vad vet de om vad jag varit med om? Det var inte de människorna där som upptäckte att hela bokhyllan brann då de var 10 år, det var JAG! JAG och ingen annan.
De kan inte förstå, jag måste ha sett ut som nån person som passat bättre in på psyket än ute bland folk, och jag klandrar inte dem. För vem backar 100 meter till busshållsplatsen egentligen?
Jo, den människan som möter sin största skräck.

Jag skakar fortfarande och är väldigt illamående.
Kommer förmodligen ta hela helgen innan jag blivit lugn igen.

En människa med fobi, är en person med stor skräck men utan logiskt tänkande.
Kom ihåg det!

Tillan Sato ♥ så, så mycket kärlek till dig! fobier är så himla vidriga. när jag berättade för några nya bekantskaper om min fobi och de reagerade med att skratta och skämta om den sa jag med allvar i rösten att om nån nånsin tycker att det skulle vara kul att exempelvis spamma mig med bilder på föremålet för min fobi så skulle jag direkt blocka personen och ALDRIG prata med denne igen. det fick dem att sluta skämta iaf. liksom jag är mycket väl medveten om att min fobi är fånig och irrationell, men det spelar ingen roll, för min hjärna reagerar som om det vore på liv och död. det sårar och förargar när folk har NOLL förståelse för fobier, men när de tvärtom tar min rädsla på allvar och anstränger sig för att jag inte ska utsättas för fobin känner jag mig så sedd och trygg!! ibland är människor fina

Så min farfar har dött.....

Eller inte min riktiga utan min farmors man men vi så honom som en bonusfarfar.
Jag såg honom inte så mycket sista tiden eftersom han blev dement och bodde i en annan stad.
Jag grät först men sen har jag inga direkt kännslor för honom. Jag vet det låter hemskt men så är det.
Jag känner mig ändå tom

Alltså jag är lite stolt över mig själv, har tagit kontakt med vårdcentralen idag, med hjälp av lite stöttning för att komma till skott, för att kunna få göra en autismutredning. Liksom, börjar bli ganska övertygad om att jag har det men det känns också konstigt att säga det till folk utan att ha fått en diagnos?? Så yey för framsteg!

saknar att ha tiden till att andas.
men nu kör vi på, hela vägen in i kaklet. kan andas sen

hatar såna dagar som idag. när klockan helt plötsligt redan är 15 och jag har inte gjort ett jävla piss idag. (liksom, det är en helt annan grej när jag tar beslutet att "den här dagen ska jag inte göra något", men när det bara blir? obekvämt)

Har insett att nu för tiden gör jag inte saker på fritiden bara för att det är kul utan för att bli distraherad för en stund. Och förr brukade jag komma hem med värme i själen och inte behöva vara social på en vecka men nu känns allting otillräckligt


Kanske är det för att jag väldigt många kompisar o bekanta atm, istället för några få nära vänner???

jag har verkligen hållt mig vaken till nu för att kolla på en hockeymatch jag kommer se max 5 min av innan jag somnar hahahhahaha ♥ och har så himla mycket skolgrejer att göra imorgon (idag)!!! vem är som jag

in all honesty i have absolutely no regrets tho