Skriva av sig-tråden

vilken tur

Min framtid känns så jävla grå, vet inte vad jag vill göra - ska jag plugga? Vad ska jag plugga i sånt fall? Vill jag plugga vidare med det jag håller på med just nu? Jag vet inte. Ska jag jobba? Med vad? Vart?? Jag vill inte bo hemma hos mina päron igen och fastna där, det är en sak som är jävligt säker. Men det känns som att det är dit det är påväg. Jag känner mig så jävla inte vuxen och så otroligt förvirrad. Vill jag stanna i min hemstad? Jag tror det. Men vill jag stanna där på grund av att jag trivs eller på grund av honom? För om det är på grund av honom så är det en riktig svag orsak. Hela jag står och velar. Det enda jag vet helt säkert är att jag vill ha en egen lägenhet någonstans, men mysig inredning och fint kök där jag kan sy och pyssla och laga mat och må bra med mig själv. Är så trött på det här stället jag är på nu, vill inte vara här. Jag är en sämre version av mig själv här, jag vet att jag kan vara så mycket bättre

Jag ska få mens vilken dag som helst och jag mår pyton. Huvudet sätter dumma tankar i huvudet och jag vet inte vad jag ska göra. jag orkar snart inte mera.

alltsåååååååååå imorgon ska jag åka till sthlm och träffa läkaren som bedömer om jag kan börja på hrt och jag är nervös

Fick se min lilla bebis idag! Det var lite tidigare än vad min barnmorska hävdade (men jag har räknat nästan rätt hela tiden!) så det gick inte att se allt man ska se på ultraljudet så ska tillbaka om två veckor! ♥ Då hoppas jag att pappan till barnet får följa med!

Jag ogillar en av mina personal väldigt mycket.
Hon verkar tro att jag går och äter godis, bullar och dricker dricka jämnt.
Men så är inte alls fallet, jag äter yoghurt och hade ätit välling också om välling hade funnits att köpa. Ja det finns ju, men den är inte ens värd sitt namn enligt mig.
Må bra välling, jag mår inte bra av äckligt fullkorn och av företaget som verkar tro att det inte finns människor som är allergisk mot fullkorn där ute.
Jag är inte allergisk mot fullkorn, men jag avskyr det på grund av att trots att må bra välling är i dricksform så gör fullkornet så att det är en väldig torr smak.

Och så verkar denna personal tro att brukaren bara ska anpassa sig efter dem.
Men nej du.
Personalen ska anpassa sig också efter brukaren, alltså gå halva vägen var.
Jag har jätte svårt med städning och ändå får jag inte någon som helst hjälp med det.
Jag har visserligen fått städcheman men de är inte tillräckligt utförliga.

Och så säger denna personal att när man handlar så ska man kolla på kg priset inte vad det står på prislappen.
Visst, om det står t.ex så här.

20 kr/kg så ska jag kolla kg priset men inte om det inte står 20 kr/kg (observera att det där bara var et exempel)

Hag har LSS men det känns inte som jag har det.

Att gå en promenad tillsammans är inte att hjälpa till i mina ögon.


Och så påstår personalen att det inte är Alkohol i Flourlack hos tandhygnisten, visst det kanske det inte är, men om det inte är det så ska det inte heller smak alkohol.

jag känner mig så otroligt obalanserad. alltid så nära tårar eller annan break-down (om jag inte redan gråter alltså)

Jag har alltid frågat mig själv, vad är det som håller dig tillbaka? Från att leva livet fullt ut, från att älska med hela ditt hjärta som med åren lämnat massor av öppna sår bakom sig. I tystnad och skuggan har jag levt ett liv som den där lugna tjejen som mår bra, som inte gör sina föräldrar besvikna, som följer tystnadens regler som funnits enda sedan jag kunde ta mina första steg. Jag som tjej ska vara tyst och inte ifrågasätta livets mening som generationer av män i min familj har skrivit ner. Regler om vad som är acceptabelt och inte är. Vad jag får och inte får göra. Om hur jag ska uppföra mig. Vad jag ska ha på mig. Vilka vänner som är acceptabla. Ingen typ av relation med motsatta könet, ung som gammal. Tider. Åh, dem hemska tiderna.. håller jag inte en tid så är det som en början på ett löpande eld som inte går att släcka.. och bara matas och sprider sig så snabbt så ögat knappt hinner med..

Hur gör jag? Hur kommer jag ut? Jag är i ett fängelse men samtidigt inte. Jag balanserar mellan två tunna linor, båda som är så nära på att gå sönder och jag är rädd för att falla djupare än någonsin.

Exakt så har jag också haft det den senaste tiden! Det är så jobbigt! Känner mig gråtfärdig flera gånger i veckan (senaste var ikväll) och ibland går det inte att hålla det inne längre och då bryter man ihop (dock låter jag det såklart bara hända när jag är ensam).

nej men jag ORKAR inte med fler breakdowns nu aaaaaaaaaaaa