Skriva av sig-tråden
Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden
| Användare | Inlägg |
|---|---|
Medi 
Elev 
|
Jag vet inte hur jag ska börja eller ens formulera detta så att det blir någorlunda bra eller läsbart.
Det kan bli väldigt oläsbart när jag är ledsen/upprörd. Men iallafall: Jag har inte orkat räkna hur många gånger min pappa hamnat på sjukhus under de tre senaste åren. 50? 100? Vem vet. Jag orkar verkligen inte snart. Han är så dålig att de inte riktigt VET vad felet är. Han var den första manliga hjälten jag hade. Han var den första manliga jag sa "Jag älskar dig" till (självklart familjärt). Nu sitter jag helt ensam och gråter. Mamma jobbar och jag har lixom ingen att prata med. Döden händer alla men just nu vill jag att han blir frisk. F*N nu gråter jag Huset Bloodthorn ☽ Boken - Från min värld till din 4 okt, 2022 20:22 |
|
Atira
Elev 
|
4 okt, 2022 21:11 |
|
Solkatten
Elev 
|
Jag hatar att jag både har svårt att ta tag och börja med saker men även svårt att fullfölja något, iaf inte utan pauser eller göra någonting annat. Inte för att jag blir distraherad utan för att jag antingen inte orkar eller har någon motivation till att göra något en lång stund. Antingen blir saker ogjort eller så skjuter jag upp det hela tiden. Hur övar men ens på sånt för att bli bättre på det? Detta gäller inte bara tråkiga saker utan även roliga saker. Tex jag älskar att läsa men istället för att läsa flera kapitel på en gång vilket jag önskar att jag kunde (och har kunnat göra förut) så läser jag istället bara lite då och då under dagarna.
"If you expect disappointment, then you can never really be disappointed." 6 okt, 2022 01:04 |
|
Eckeltricity
Elev 
|
Igår kväll var andra gången under två veckors tid som jag gick på en social tillställning där jag bara var obekväm.
Det var personalfest på jobbet. Mina närmaste kollegor kunde inte så jag gick med några andra kollegor som jag också brukar vara med en del på jobbet. Hade inte tänkt gå från början men bestämde mig ändå för att göra det i sista stund när arbetsgivaren ändå gör någonting för personalen för ovanlighetens skull. Det första som gjorde mig obekväm är att mina kollegor (kvinnor cirka 10 år äldre än jag) plötsligt skulle börja kramas och nästan KINDPUSSAS (!!!) när vi möttes upp utanför festlokalen, fastän vi aldrig gör sådant när vi är på jobbet! Jättemärkligt. Jag vill helst inte vara så nära folk, särskilt inte om man räknar in smittspridningsaspekten. Sedan ska de börja lägga till mig på facebook, ingen har under de två år jag jobbat där velat lägga till mig på facebook men bara för att man är på fest tillsammans ska man börja lägga till folk som facebookvänner till höger och vänster. Sedan tjatade de om att jag drack för lite alkohol (alla på festen hade betalat pengar till en alkohol-pott till festkommitén eftersom arbetsgivaren får inte bjuda på alkohol, så en viss mängd alkohol "ingick" kan man säga). De gjorde så stor grej av det. Tyckte att jag inte fick valuta för pengarna annars. Men jag tål knappt alkohol, jag bestämmer väl själv om jag bara vill dricka lite. Blir så irriterad, jag la mig ju inte i de stora mängder de drack. Och att jag fick sitta och försvara mitt val att vara vegetarian med utfrågningar och "men jag tänker väl på proteinerna!" och bla bla bla. Jag smet hem tidigt direkt efter efterrätten. Känner mig som ett socialt misslyckande som inte tyckte att det var trevligt utan bara kände mig obekväm. "I have no idea where this will lead us, but I have a definite feeling it will be a place both wonderful and strange." - Dale Cooper, Twin Peaks 8 okt, 2022 10:14 |
|
L'Amour et Psyché
Elev 
|
Jag behöver ett vrål. Som ett vårskrik, fast ett lejonvrål!!
Har snärjt in mig i ångest, orkeslöshet, mer jobb än jag orkar med. Oro inför förändringar. Separationsångest. Rört vid gamla trauman. Mörkret. När jag affirmerar det jag vill, känner jag mig beslutsam och stark. Men när allting blir av så blir jag en liten, liten barkbåt på stormande hav. Men det är väl så det ska vara, man behöver kraften att sätta drömmarna i rullning, sedan måste jag ju genomgå processen och utmaningen det innebär. Men när man kommer ut på andra sidan är man väl förhoppningsvis starkare, och lyckligare. Liksom uppgraderad. Så att man kan ta sig an nästa steg- och börja om: drömma, utmanas, uppgraderas.. 8 okt, 2022 16:28 |
|
Katla
Elev 
|
vill så gärna tro att allt kommer lösa sig, falla på plats, bli okej. men har väldigt svårt att övertyga mig själv om det när inget nånsin går rätt. inget!!!!!!! allt blir bara fel hela tiden allt fucking suger och det är till stora delar mitt eget fel så mitt självhat brinner starkare än nånsin lolllllll. jag är fast på obestämd tid i ett liv jag inte vill ha. mår så jävla dåligt ser ingen väg ut
♏︎ 14 okt, 2022 13:23 |
|
Bokhyllan
Elev 
|
Skrivet av Eckeltricity: Igår kväll var andra gången under två veckors tid som jag gick på en social tillställning där jag bara var obekväm. Det var personalfest på jobbet. Mina närmaste kollegor kunde inte så jag gick med några andra kollegor som jag också brukar vara med en del på jobbet. Hade inte tänkt gå från början men bestämde mig ändå för att göra det i sista stund när arbetsgivaren ändå gör någonting för personalen för ovanlighetens skull. Det första som gjorde mig obekväm är att mina kollegor (kvinnor cirka 10 år äldre än jag) plötsligt skulle börja kramas och nästan KINDPUSSAS (!!!) när vi möttes upp utanför festlokalen, fastän vi aldrig gör sådant när vi är på jobbet! Jättemärkligt. Jag vill helst inte vara så nära folk, särskilt inte om man räknar in smittspridningsaspekten. Sedan ska de börja lägga till mig på facebook, ingen har under de två år jag jobbat där velat lägga till mig på facebook men bara för att man är på fest tillsammans ska man börja lägga till folk som facebookvänner till höger och vänster. Sedan tjatade de om att jag drack för lite alkohol (alla på festen hade betalat pengar till en alkohol-pott till festkommitén eftersom arbetsgivaren får inte bjuda på alkohol, så en viss mängd alkohol "ingick" kan man säga). De gjorde så stor grej av det. Tyckte att jag inte fick valuta för pengarna annars. Men jag tål knappt alkohol, jag bestämmer väl själv om jag bara vill dricka lite. Blir så irriterad, jag la mig ju inte i de stora mängder de drack. Och att jag fick sitta och försvara mitt val att vara vegetarian med utfrågningar och "men jag tänker väl på proteinerna!" och bla bla bla. Jag smet hem tidigt direkt efter efterrätten. Känner mig som ett socialt misslyckande som inte tyckte att det var trevligt utan bara kände mig obekväm. det låter som att det är helt rimligt att du blev obekväm, så märkligt beteende från dina kollegor! de hade låg respekt för dina livsval och dina gränser, inte okej från deras sida, men inget misslyckande från din♥  
14 okt, 2022 19:44 |
|
Emmi
Prefekt 
|
bokade båten hem, om en månad blir jag österbottning igen ♥ (trptts att det bara varar 30 dagar). Ser så orimligt fram emot snö, kyla och finska?!
Åland e helt okej, absolut men jösses vad ö livet inte är något för mig. Absolut påverkar det att jag har pojkvännen i Österbotten, det ska vi inte sticka under stolen men den självklarheten med att kunna få tag i det jag behöver? Not existing? Jösses. Jag lär mig så mycket om mig själv och fram för allt att vara ensam och att ha tråkigt vilket jag inte skulle utsatts för i Österbotten då jag har mitt liv där. Absolut kommer jag ha delar av mitt liv här i april när jag packar ihop å drar hem (om det e för alltid eller 4 månader återstår att se). Men hemma är alltid hemma och denna ö, definitivt aldrig mitt hemma. Dock tidspressen 23 april gör ju att jag känner jag måste hitta på så mycket som bara möjligt och med det bokade jag en resa till Stockholm - själv. På en lördag. Tror jag har nått agg mot mig själv.. Tack för mig ♥ 
28 okt, 2022 00:25 |
|
Zendaya
Elev 
|
sista tentan på preklin även om den inte alls gick bra........hoppashoppashoppas på 65% omg
 nu totalt ledig en helg äntligen ska äntligen få slappna av  men är helt ensam  bokstavligen ingen ville komma hit från sthlm och alla mian vänner som annars är här åker hem till sthlm  precis denna helg när jag bestämmer mig för att stanna här för en gångs skull  ska isolera mig o läsa böcker o träna sönder på gymmet ♥28 okt, 2022 13:17 |
|
Solkatten
Elev
|
Det känns nästan konstigt att det har gått från att första halvåret har verkligen varit SKIT (hände jobbiga saker verkligen varje månad) tills att nu framåt slutet av året har det plötsligt börjat komma positiva saker. Det behövs verkligen! Får bara hoppas att det fortsätter så här men det verkar som det då jag har några roliga saker att se framemot nu, både i november och december. Ens mentala hälsa blir ju inte direkt bättre heller när det fortsätter att hända dåliga saker.
"If you expect disappointment, then you can never really be disappointed." 8 nov, 2022 18:08 |
KRAM! ♥
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen