Skriva av sig-tråden

fyyyyy vad jag hatar distansförhållande och fattar att jag verkligen är en broken record som beklagar mig om och om igen på det men jag hatar det!!! det tar så himla mkt på en. i söndags när jag åkte iväg och till slut skulle säga hejdå så bröt jag IHOP och grät som om någon hade dött hahaha mår så skit av minnet o att tänka på att jag saknar hnm. fyfan fyfan fyfan det krossar mitt hjärta gång på gång och det blir också värre för varje gång?? jag vill ju inte vara ifrån honom jag vill bara vara med honom!! senaste två gångerna vi har träffats har jag också umgåtts med hans familj och det gör typ mer ont efter det för det känns så naturligt och så hemma nu att det gör mig ledsen att det inte är min vardag? jag venne det är ju logiskt att det blir jobbigt att vara ifrån den man älskar mest av allt men usch vad det tar på krafterna emellanåt och usch vad jobbigt hejdået var senast :-( det är så orättvist att personen som är ens hem är så långt borta

Jag är bara så trött

Äntligen, jag hoppas verkligen att de gör som de sagt att de ska fördubbla priset på snusdosor. Det har jag väntat på länge. Fast det förstås, vill folk snusa så kommer de ändå att köpa dem.

Folk kommer inte sluta snusa bara för att priset höjs. Snarare kommer det slå hårdast mot fattiga och arbetarklass som är beroende av nikotin, inte har resurser eller viljan att sluta, och därmed blir ruinerade pga helt oskäliga priser på tobak som EU instiftat (trots att de lovade Sverige att inte ändra våra priser när Sverige gick med i EU 1995).

Sen är ju snus inte bra för hälsan, men i ekvationen får en också ha med att snus är mycket mindre hälsofarligt än t.ex cigaretter, och om en ska välja bland dem är ju snus bra mycket bättre. Blir snuset dyrare kan en negativ effekt bli att snusare börjar röka enbart pga det är billigare.

Spenderade hela dagen på sjukhuset igår med min cancersjuka mamma. Det har gått så fort sen första röntgen resultatet förra veckan till alla undersökningar. Nu hoppas vi bara att det inte spritt sig, att de snart sätter in behandlingar som funkar, och att hon får vara kvar hos oss i många år. Känner mig så fruktansvärt ensam som inte har några närmare släktingar.
Har lovat henne att följa med på alla undersökningar och sjukhusbesök. Vill inte att hon ska känna sig ensam.

Nej men fy vad hemskt! Beklagar verkligen! Med ditt stöd tror jag din mamma klarar detta! Jag hoppas du har någon att prata med om du själv behöver stöd igenom det här.
Kram till er båda. ♥

saknar nån som inte saknar mig alls :-) feeling very much super 8 av little jinder hahaaaa. vet att han inte förtjänar min saknad och ovillkorslösa kärlek efter hur han har behandlat mig men jag älskar honom. vill bara ha honom tillbaka. pathetic girl moment

Har haft en konstig (men bra) dag. Vågade gå till damernas omklädningsrum för att hälsa på två jobbkompisar som brukar chilla där på rasterna. De ba "du får inte vara här" och jag ba "jo" / "nej för du är pojke" / "är jag inte alls". Och I guess det var så jag kom ut som trans till dem? Undrar bara om de verkligen inte har hajat att jag inte är ciskillle??? Har ändå hintat. But when thinking about it probably not, S är inte så bra på queer stuff och Z tror hela tiden att jag är 17.

Frågan är vad alla andra ser mig som, om de ens bryr sig. Majoriteten fattar nog att jag är transperson men säkert inte alla. Det är skitskumt att inte veta. Ovant. Men jättejätteskönt att bli kallad för "han" och "mannen" nästan alltid.

Iaf, jag ska nog inte hänga i omklädningsrummet när det är ordinarie jobbdag och fler människor är där :-(

Inte visste jag att Magdalena Andersson av alla människor skulle servera mat i matsalen på min syrras högstadieskola idag.
Trodde för en stund febern tagit över, men kollade upp det och det visade sig stämma. xD

orkar inte skriva så mycket om det, för är svintrött och måste sova, men idag har varit en märklig dag.
jag gick till jobbet som vanligt, var inte jättetaggad på det, men det funkade. jag jobbar som (obehörig) elevassistent för en elev i ettan som nyligen (dvs den här terminen) har visat tecken på att hon inte mår bra, som att hon inte vill gå till skolan, inte vill göra sitt skolarbete och är otrevlig och utåtagerande mot klasskompisar och personal (hon har sparkat, slagit mig och dragit mig i håret många gånger).

hon har flera gånger (TRIGGERVARNING självmord) , vilket såklart gör oss som jobbar med henne väldigt oroliga (vi gissar att det är en blandning mellan att få en reaktion från oss vuxna och något som visar att hon mår dåligt, även om det inte nödvändigtvis är så att hon faktiskt vill göra det hon säger. idag pratade hon mer om det, och (TRIGGERVARNING självmord) . det här gjorde mig så rädd och orolig att jag inte kunde hålla mig från att gråta, och sen bara fortsatte det. jag fick sitta i ett grupprum så länge jag behövde, men märkte att så fort någon kom in för att prata med mig, började jag gråta igen.

efter att ha pratat med rektorn om det (kändes bra att äntligen prata ordentligt med henne, för detta har varit belastande för mig i flera veckor), kom vi fram till att det var bäst att jag åkte hem tidigt, för jag hade verkligen inte kunnat jobba i typ fem timmar till, med gråten som hela tiden kunde välla fram, och en väldig trötthet. när jag kom hem var jag supertrött och hade ont bakom ena ögat (antagligen av att ha varit spänd under dagen), men jag lyckades fixa lunch och sen sova en stund. det kändes bättre efter ett tag, men var rätt tungt innan dess.