Samantha Cooper; ett äventyr med marodörerna

Azum

Så super bra! Mer tack!

Jättebra!!!

Awsome X3

Tja, Vad mer kan man säga än att deet var lika azum som vanligt?!

Kapitel 21

”Remus, vi skulle vilja fråga dig en sak”, sade Samantha då de kom in i sällskapsrummet den kvällen, det regnade ute så typiskt då jullovet just var slut. Det hade knappt kommit någon snö alls och det var till och med plusgrader ute. Samantha gillade det inte, hon älskade snö. Men man kunde ju inte precis styra vädret heller.
”Vad är det?”frågade varulven, han satt i en av fåtöljerna med benen uppdragna och med en bok i famnen som han hade läst ur. I soffan satt Lily i James famn och bredvid dem låg Melissa på golvet och kelade med Nisse. Resten av sällskapsrummet var tomt,vilken var en lättnad med tanke på de stirrande blickarna de fått hela dagen.

”Vill du bli gudfar?”frågade Sirius. Remus bok föll ner med en duns i golvet, Nisse hoppade upp och sprang som en galning upp till sovsalen då James brakade ner på golvet och Lily stirrade på dem med stora ögon. Melissa såg även ut som om hon skulle svimma.
”Vad är det med er?”undrade Samantha roat medan hon slog sig ner i soffan. James stirrade på henne där han låg på golvet, fast han hade fortfarande benen uppe i soffan.
”N-ni behåller det?”frågade han chockerat och Sirius nickade. ”Och jag får inte bli gudfar? Det var nog det, jag ska allt...”
”Käften med dig Tagghorn!”sade Remus skämtsamt innan han blev allvarlig, ”Jag blir gärna gudfar.”
”Varför fick inte jag...”
”KÄFTEN JAMES!”ropade alla i mun på varandra så att Potter blev snopen och tryckte upp glasögonen mot ögonen.

”Då var i alla fall det avklarat”, sade Lily nöjt, ”vad fick er att bestämma er?”
”Du och James skulle jag tro”, svarade Samantha och ryckte på axlarna, ”eller inte vet jag. Vi tänkte på det som James hade sagt om världens största upplevelse.”
”Fast madam Pomfrey tyckte att vi var idiotiska”, flinade Sirius och slog sig ner bredvid Samantha.
”Förvånar mig inte!”skrattade Remus.

”Tillbaka till verkligheten”, sade Melissa plötsligt, hon verkade vara sur och bitter. Hon hade inte sagt något på mycket länge, ”ni går fortfarande i skolan, ni kan inte behålla barnet!”
Sirius rynkade pannan och Samantha såg hur han blev arg. Hon gav honom en varnande blick och han förblev tyst.
”Det är vårt val, Melissa.”sade Samantha allvarligt. ”Mina föräldrar blev konstigt nog överlyckliga.”
”Medan mina hotade att de skulle flå mig levande.”sade Sirius som om det vore en små sak. Lily skrattade och kramade om dem båda.
”Ni är underbara människor, men en sak bara. Låt inte Sirius uppfostra barnet, man vet aldrig vad som händer då!” skrattade hon och Sirius fnyste.

Resten av kvällen handlade om samma sak, om barnet hit och barnet dit. Men till sist så försvann Melissa plötsligt, utan att säga ett ord. Inte för att de andra blev så mycket att tänka på det då de hade fullt upp med att skratta åt James som fortfarande inte kunde släppa det att han inte hade blivit gudfar, men Lily skulle få bli gudmor. Det lovade de, fast de hade ju förstås en liten hemlighet de också som skulle få James att bli lycklig igen. Men den saken skulle inte komma fram förrän långt in i månaderna.
”Jag tror att jag gå och lägger mig.”sade Lily och gäspade innan hon tog Samanthas hand och drog henne på fötter.
”Godnatt killar!”sade Samantha och försvann upp för trappan till sovsalen med Lily framför sig.
”En sak ännu”, sade James då tjejerna försvunnit, ”varför blev jag inte gudfar nu igen?”

Hoppas att det är tvillingar! Vet inte varför jag kom att tänka på det...
Jättebra kapitel i alla fall!

Åhhhhhhhhhhhh! Jag satt och log hela tiden när jag läste ! Awesoooooome ! Underbart ! Fantastiskt ! Det finns inga ord ! ♥

Super bra.

Azum