Skriva av sig-tråden

Just nu känner jag att jag befinner mig i en sån där situation då alla tecken pekar på att jag ska göra ett visst val i livet. Senast något liknande hände pekade alla tecken på att jag skulle välja en viss gymnasieskola och det resulterade i de tre bästa åren i mitt liv. Kanske jag borde följa mina instinkter och flytta längre hemifrån än jag någonsin bott förut.

För tio år sen trodde jag att jag skulle dö
Att jag aldrig skulle bli glad igen
Eller att jag skulle känna något annat än smärta.

Men nu tio år senare så vet jag att jag inte kommer att dö ännu
Jag har upplevt så mycket och jag har känt så mycket
Jag är så glad att jag lät himlen vänta.

det är så fkn jobbigt att inte ha pengar. asså tror så mkt av min depression skulle lätta och jag skulle bli mer motiverad om bara csn godkände min fucking ansökan. snart har mina klasskompisar hunnit få TRE utbetalningar innan jag fått min första. lever på lån (hyra + matpengar) från min mamma det är inte värdigt jag fyller 24 om några veckor. kommer jag ens ha csn när jag fyller år???? det är radiotystnad från deras håll

har inte råd med NÅNTING liksom. kan inte gå till frisören kan inte köpa saker till mitt internatrum kan inte köpa nytt smink när det tagit slut jag kan inte köpa grejer till halloween, födelsedagspresent till min syster, jag kan inte köpa NÅNTING ALLS. är helt fast. hatar detta jävla system

Kan du ringa CSN och fråga vad som händer?? De måste ju ha nån förklaring till varför de inte vill bevilja ditt lån. Du pluggar ju, det borde inte vara några problem att få ut csn-stöd för det väl?

Atira jo asså det här är min andra ansökan på terminen, så har liksom fått nolla handläggningstiden igen. fick avslag på första ansökan (vilket jag visste att jag skulle få), nu borde jag uppfylla alla krav för att beviljas men det tar tid när man har extra bilagor som jag ju har.

det här låter spännande! vill du säga vad instinkterna pekar på?

Ah, okej. Hoppas du får det beviljat snart då!! ^^

Att jag ska flytta från Skåne till Norrland. Det finns en utbildning för synskadade där som är exakt samma som den jag påbörjade i England men aldrig fick avsluta pga kostnader. Jag kände inte ens till att utbildningen fanns i Sverige innan jag kom hem igen! (Dock ångrar jag inte England ett dugg.) Det skulle bli ett sätt för mig att få avsluta det jag påbörjade och samtidigt få komma iväg och se ett nytt ställe jag aldrig varit på förr. Jag tycker att jag ser nyheter om området hela tiden och jag har fått brev från Arbetsförmedlingen om att det finns jobbmöjligheter där. (Sedan också några andra skäl som jag inte vill berätta på Mugglis.) Det känns bara som rätt val. Samtidigt är jag rädd att jag försöker intala mig själv något som inte kommer bli bra i slutändan och att jag bara kommer ångra det.

Ska om någon vecka ev få en äkta tempur madrass av min mamma ( kostnad ca 7000) och ev även en tempur kudde ( 1300 kr)

Idag var det en sådan där dag sorgen över pappas död kom över mig. Jag skulle hem och stod på stationen i väntan på tåget. Började gråta och en tjej frågade om jag mådde bra. Berättade vad som hände och hon erbjöd sig en kram och ett öra. Vi samtalade ihop tills hon skulle av.

Men en god nyhet. jag har fått en praktikplats.