Religion

Varför är det ologiskt att upphöra att existera? o.o

Jag vet inte det bara känns så, och då menar jag själen då förstås. Jag tror att kroppen dör men att själen tar sig vidare och föds om i en ny kropp men att det inte är någonting man är medveten om förstås.

Är hjälplöst ateist. Önskar verkligen att jag kunde tro på nånting mer.

Jag är typ kristen/muslim
Jag tror på Gud och reinkarnation

Är lavey-satanist-ish (inte jättepåläst) och agnostiker/ateist men är ändå intresserad av övernaturligt även om jag inte tar det alltför seriöst till den nivån att jag baserar hela mitt liv på det

Jag är sökare som vill tro men haft svårt att ta mig till det. Men det känns som jag kan ha hittat en väg nu, ska utforska det närmare. Det fyller ett tomrum hos mig att tro på något större som jag kan hänta kraft, stöd och avslappning hos. Även om det bara skulle vara en mental föreställning så blir det på nåt sätt verkligt eftersom det hjälper.

Är lite kristen antar jag men samtidigt känns satanismen som ett bättre val för mig. Tror definitivt att det finns högre makter, men tror inte att det finns någon Gud som sitter och tittar ner på oss och leker med våra liv som vi vore schackpjäser eller så är vi på jorden en reality show för Gud och änglarna och de sitter där uppe och shippar oss med varandra och om du känner kärlek för en person är de bara dem som som shippar oss. Men det känns inte så rimligt.
Tror inte på någon himmel och ett helvete, förstår inte varför folk längtar efter att komma till himlen. Så som folk beskriver himlen så kommer nästan ingen på jorden komma in och istället hamnar alla i helvetet för ingen är så 100% som god som det krävs för att komma in i himlen. Så varför försöka när man vet att det är lönlöst?
Känns väl egentligen rimligare att man återföds som antingen en människa eller ett djur och om man återföds som en människa och har en extremt bra relation med ett särskild djurart så kanske det var det djuret då var i ditt förgående liv.

Jag är döpt och har börjat läsa nu också

Honestly vet jag inte riktigt. Jag tror jag är typ kristen, men är väl inte särskilt troende egentligen. Jag konfades i somras (åhuslägret woo, nån här som gått där?) och det är ju lite annorlunda från de flesta andra konfaläger. Mest tror jag att det gjorde att jag blev mer bekväm med att prata om Gud och generellt vara en del av gudstjänster och liknande. (om man nu pratar om just den kristna delen, jag lärde mig massa annat av lägret också, obviously. det går inte att vara med på åhuslägret och inte växa som person)

Jag är döpt men jag tror inte på någon Gud. Jag känner bara inte för att be eller dyrka någon Gud jag inte ens vet faktiskt finns... och om nu Gud finns varför finns det ändå så mycket ont i världen? Har inte Gud den makten att göra allt bättre om han nu är den mäktigaste? Kanske finns det något då det hände mycket oförklarliga saker men jag vet inte.