En äkta Malfoy [SV]

Ellerhur!!!

NI ÄR SÅ BÄST!


21.

Dödsätarna kastade förbannelser kors och tvärs. Genast började alla försöka lamslå dem men det fanns människor överallt och man ville inte riskera att lamslå någon av sina vänner.
Då kom även några dödsätare från undervåningen. Antonin Dolohov var med dem, så tydligen hade han informerat fler dödsätare om vad som var på gång.
Helt plötsligt var Dumbledores Armé omringad av dödsätare och under några sekunder kändes det nästan hopplöst att ens försöka lamslå dem, men då kom ännu fler från Dumbledores Armé rusande från olika delar av korridoren. Det regnade lamslagningsbesvärjelser och Scorpius skrek tills halsen gjorde ont. Han var nästan förblindad, för nu började folk springa åt alla håll. Själv tog han så mycket skydd han kunde bakom Hagrid medan han förlamade dödsätare. För det mesta missade han, vilket bara verkade reta dödsätarna ännu mer.
– Döda dem! skrek Antonin Dolohov.
– Men vi måste behålla dem för att få Potter! vrålade en annan dödsätare till svar.
– Han är säkert redan på väg, de kan inte ha undgått att missa att alla de här är borta!
Scorpius tittade förfärat på när Mary Jordan blev träffad av en lamslagningsbesvärjelse och föll över räcket på trappan och rakt ner i golvet på undervåningen. Han hoppades att man inte kände något när man var lamslagen men hade ingen aning.
– Avada kedavra! hördes plötsligt Antonin Dolohovs röst.
Det hördes flera skrik men tydligen verkade den ha missat alla och istället flugit nerför trappan.
– De va nära ögat, sa Hagrid som var alldeles blek av förfäran.
Flera av dödsätarna verkade tveka om de också skulle döda, eller bara lamslå. Det gav Dumbledores Armé tid att lamslå flera dödsätare, men då kom det ännu fler nerifrån trappan.
– De tar ju aldrig slut! skrek Dominique som just avväpnat en kort och tjock dödsätare, och nu sprang hon mot trappan för att försöka lamslå de som kom upp.
– De blir fler och fler! sa Rose till Scorpius. Lamslå! Lamslå!
Bakom dem kom Wilhelmina Thomas släpandes på Chloe som blivit lamslagen.
– Åh nej, sa Scorpius. Vi kommer ju aldrig att klara det här.
– Sluta opp me å va sådär, sa Hagrid som lyssnat. Vi får inte ge oss nu, dom får inte besegra oss, dom kanske e fler men vi e bannemej skickligare!
Men det hjälpte inte vad Hagrid än sa. Dödsätarna lamslog till sist Lunas man Rolf, och han var en av de skickligaste som slogs för Dumbledores Armé. Då märkte man att alla tappade gnistan, och det verkade omöjligt att någonsin komma därifrån.
Scorpius skrek Lamslå! allt vad han kunde, men han kunde se i professor Longbottoms ögon att han ångrade att han hade låtit det gå så här långt. Nu kanske allt bara blev värre, för de kunde inte slåss mot såhär många.
Då kände Scorpius hur han blev träffad av en förbannelse, han hörde inte vilken, men den slog honom med enorm kraft mot en vägg. Han slog i huvudet och hela världen försvann.

Meeeeeeer!!!!

Är såå bra och spännande!! :33

Blev han lamslagen? :O
Eller dog han?
Ne, det kan han väl inte göra? :O :O :O

Nee han kan inte ha dött.
Eller? D:

Nee det handlar ju om honom...

han FÅR inte ha dött!

Jättebra!
Meeer!

Hmm, ni får se... :o

Om han har dött alltså. Heh.

nuu? sneeella :3

*Nickar*