PRS Lupple & Medi

Alexander log. " Det låter som en utomstående idé. Självklart ska du vara självständig med en bil och ett körkort." Instämde han leendes.

"Men jag tror Dorian inte vill det. Han tycker det är för farligt." Sa hon och suckade. "Typiskt honom egentligen."

Alexander log mjukt och nickade. " Jag tror du kan övertyga honom." Sa han ärligt.

Hon såg på honom och flinade.
"Kan jag få något att dricka? Något sött. För halsen är öm."

Alexander log. " Som honungs- vatten?' log han. "Varmt?" "Och bara så du vet. Din man har alltid varit för jämställdhetskampen. Så där har du ett argument." Log han.

"Saft mer. Så det går ner utan att bränna mig." Hon såg på honom och skrattade.
"Verkligen? Då ska jag prova."

Alexander nickade sakta. " Nåväl." Log han och flinade. " Japp." Sa han och lämnade rummet och kom snart upp med ett glas saft åt henne.

Hon tog emot den och började att dricka. När hon druckit upp sänkte hon glaset.
"Dorian?" Provade hon och höll glaset i sina händer.

Dorian hade tagit sig tillbaka från berget och satt just nu på taket till huset. Han hörde Halos prövande ord och svalde hårt. Men beslutade att hoppa ned och gå in till henne. " Ja?" Sa han stilla vid dörren.

Hennes ansikte sprack upp i ett varmt leende och hon sträckte sig efter honom. Fortfarande naken under och log.
"Du vet att jag älskar dig."