Sjunde året på Hogwarts

Jag såg roat på Dean och han slutade genast att stirra med öppen mun då Blaise sa åt honom.
- Jamen allt är så grönt, sa Dean imponerat och jag himlade med ögonen.
- Och vad trodde du rosa eller?, sa jag roat och satte mig ner i en soffa och drog ner Dean vid mej.
- Nej kanske inte, sa Dean frånvarande och såg sig om.
Eleverna stirrade på oss och jag undrade när folk skulle skuta med det för det var verkligen irreterade även om det var Cara och Yaxely de stirrade på.

Jag skrattade roat
"det var så Draco reagerade när han kom till vårt uppehållsrum fast han sa att allt var rött" skrattade jag roat
"men det var ju det" sa Draco och jag himlade med ögonen och stirrade sedan på eleverna som stirrade på oss
"vill ni något?" sa jag trött och de skruvade på sig
"vad vill du oss? Vad tänker du göra med oss?" sa en elev oroligt och jag log elakt
"jag vill er inget och jag tänker inte göra något med er. Vad vill ni oss eller mig?" sa jag trött

Jag såg på Caras elaka leende och suckade.
- Lägg av Cara skräm inte upp dem i onödan, sa jag och vänd mig till eleverna som stod där.
De var ganska många som stirrade på oss och de var från olika årskurser.
- Vi vill er inget, sa en kille från tredje årskursen.
- Ååå jo det vill ni visst annars hade ni inte stirrat, sa jag och såg på dem.
- Vill du döda oss?, sa en liten flicka från första årskursen.
- Se det var väll inte så svårt?, sa jag vänligt och vände mig till Cara.

jag blängde surt på Laura
"Du är precis som Ron och Harry de ska alltid förstöra för mig varje gång jag ska ha något kul. kunde jag inte fått skrämma dem en stund?" sa jag och surade lite
"Sluta vara så sur nu Cara" sa Draco och log mot mig
"Jag tycker hon har rätt att skrämma dem lite, då lär de sig att inte lägga sig i andras affärer eller stirra på folk" sa Yaxley hotfullt och eleverna backade lite och jag skrattade lätt men blev sedan allvarlig
"Vi behöver inte överdriva Yaxley, vi kan skrämma dem till viss grad men nu kommer de inte kunna sova. komihåg att de fortfarande bara är barn" sa jag och log mot honom
"äh de måste lära sig förr eller senare" sa han och ryckte på axlarna
"Påmin mig om att jag inte ska låta mina barn träffa dig förens de är minst 15" skrattade jag och han svarade inget och jag vände mig sedan mot eleverna "Nej jag vill inte döda er för i så fall hade ni redan varit döda, men om ni göra något mot mig eller mina vänner som är menat att ta våra liv kommer ni dö snabbare än ni hinner blinka, men annars lovar jag att inte göra något" sa jag och gav dem ett leende "Ni får tro vad ni vill men det är i alla fall sanningen"
jag väntade på vad de skulle säga. skulle de tro mig?

Jag flinade åt Cara men sa inget utan lät henne sura hur mycket hon ville.
Jag vände mig sedan om mot eleverna som skruvade på sig och såg osäkra ut och jag himlade med ögonen.
Var detta verkligen de fruktade Slytherinarna som alla trodde var elaka?
De såg ju mest ut som ett par förskrämda kaniner och inberäknart dem som var dubbelt så stor som jag.
Men alla såg på varandra och ingen tog till orda.
- Ge er, hade hon vart som sin far hade ni vart döda redan, sa jag trött och såg på dem.
- Inte jag jag är renblodig, sa en kille frånsjätte årskursen som jag tror hette David.
- Ja som om de spelar nån roll man kan döda renblodiga med, sa jag ironiskt och såg på honom.
- Ja men jag mena att mörkrets herre inte vill döda renblodiga, sa han lamt.
- Nej det är sant men isånna fall hade hon dödat mig, och det har hon inte jag är livs levande, sa jag och vivtade med armarna.
- Ja men vi trodde, sa killen ur första årskursen.
- Vad trodde ni?, sa jag nyfiket och såg på dem.

jag blängde på Laura
"Det är juingen mening att vara sur nu när du redan förstört allt" sa jag tjurigt
"Du är sötare när du ler" sa Draco och jag suckade
"Inte nu, nu vill jag vara sur" sa jag och korsade armarna
"Du umgås för mycket med Bellatrix" suckde Yaxley
"Det är väll inte mitt fel att jag blir som henne och min far" sa jag surt och blängde på eleverna och suckade. varför tror folk att jag vill döda dem?
"Precis som Laura sa så kan man döda renblodiga med! och tro inte min far gör något undantag! han kanske inte dödar dem först men om han tycker de är ivägen spelar det ingen roll vad du har för blod" sa jag trött och log sedan mot Laura "Inte skulle jag kunna döda dig, jag behöver ju någon och låsa in i ett isberg" sa jag med barnslig röst och tittade sedan på killen och inväntade hans svar och han såg tvivelaktigt på oss
"Är inte du dödsätare? är ni inte det allihop?" sa han försiktigt och de skakade på huvudet
"Nej de är det inte" sa jag lätt och de såg en anning förvirrade ut
"Men har hon umgåås med er och ni är ju dödsätare, särskilt han" sa en tjej och pekade på Yaxley som suckade "jag menar, han gör hemska saker, han dödar folk"
jag bara stirrade på dem
"Yaxley är from som ett lamm" sa jag lätt och skrattade och han blängde på mig men sa inget och eleverna visste inte riktigt vad de skulle tro
"Men har de inte träffat honom?" sa en kille ur femte årskursen

Jag tittade surt på Cara men sa inget, hon ville väll ge igen kan jag tro.
- Alltså Yaxely här är snäll när han vill, som resten av mänskligheten, sa jag lätt och såg sedan på killen från femte årskursen.
- Självklart har vi träffat honom, vad trodde du?, sa jag lätt.
- Men ni lever ju, sa en flicka.
- Jamen se det gör vi, sa jag förvånat och någon flinade lätt.

"Ni får mig att framsåt som något helgon eller något" sa Yaxley surt och jag satte mig bredvvid honom på armstödet och lutade mig mot honom och rufsade om hans hår
"Ja men du är en ängel" sa jag med bebis röst och han puttade ner mig från armstödet och log elakt.
"Haha jätte kul. nu är jag sur på riktigt" sa jag och hängde honom upp och ner och han såg surt på mig
"Du började" sa jag och eleverna såg förskräckt på oss och Yaxley svor åt mig "Tänk på vem du talar till" sa jag högfärdigt och han tystnade och jag log åt de andra när Yaxley inte såg. jag tittade på eleverna som trodde vi ljög
"Det är inte möjligt" sa en kille
"Varför inte?" frågade jag och en sjätte årselev
"För att han är Voldemort" sa han förskräckt
"Ja men hur överlevde ni?" sa en nyfiket och jag himlade med ögonen men sa inget

- Jo jag pratade med honom, och sen ärDean min kille, sa jag lätt, jag ville dra ut på det för att det var så kul.
- Du gjorde vad?, sa en kille.
- Jo, vi diskuterade vem jag var, sa jag och såg på honom.
- Och du dog inte?, sa en tjej och jag himlade med ögonen.
- Vad ska jag behöva bevisa för er för att övertyga er om att jag inte är död?, sa jag trött men ingen svarade.
- Vi överlever för att vi är hennes vän och han är hennes far och uppträder som en vanlig far, sa jag och såg på dem allihopa.
Det hade samlats fler elever medans vi hade pratat.

Jag skrattade åt Laura
"nu får du min far att låta snäll" skrattade jag och
"det går inte att få honom att verka snäll" sa Draco
"han är din svärfar så va lite snäll mot honom" sa jag roat och tittade sedan upp på Yaxley
"är du snäll?" sa jag roat
"ja kan du ta ner mig?" sa han och jag log och han ramlade ner på golvet och jag log
"du har så bra sinne för humor" sa han tort
"visst har jag. Jag hoppas du inte skadade dig?" sa jag och såg på honom där han låg på golvet
"så nu bryr du dig?" sa han kallt och reste sig upp och drog sin stav och jag var snart dygn sur och jag blängde surt på honom o eleverna flyttade lite på sig när jag drog staven och Yaxley bugade och jag blötte ner honom och gav honom sedan åsneöron och hängde honom åter upp och ner och og staven från honom
"där kan du hänga" sa jag surt
"du är kallhjärtad härskarinna" sa han och jag fnös och vände mig mot eleverna som såg oroligt på oss
"äh oroa er inte. Och ja han är som en far för mig. Varför tvivlar ni på det?" sa jag undrande