Sjunde året på Hogwarts

Jag såg roat på Yaxely som hängde upp och ner.
- Du kan utminstone ta bort öronen, sa jag och tog bort dem.
- Men jag hänger upp och ner, sa Yaxely.
- Jo, jag märker det, jag är inte blind, sa jag roat och vände mig om från honom.
- Jo, vi vet ju att du är hans dotter, sa en flicka.
- Ja precis och ni är ju alla som era föräldrar, sa jag roat och himlade med ögonen.
- Nä det förstås, sa en flicka och skruvade på sig.
- Ja men vad är i sådana fall problemet?, sa jag undrande och såg på dem.

"han förtjänade dem" sa jag surt och Blaise skrattade och jag kunde inte låtabli att hänga honom bredvid Yaxley och Blaise suckade och jag såg på Draco
"jag har inte gjort något" sa han lite oroligt och jag log och kysste honom innan jag hängde han bredvid dem andra
"nu är jag glad" sa jag roat
"vilken tur" muttrade Yaxley och jag skrattade och vände mig sedan mot eleverna som skruvade på sig
"det är ändå hans dotter" sa en kille
"ja han kan ju ha lärt henne en massa hemska saker" sa en tjej och såg på mig
"ja det har han" sa jag och de drog efter andan och jag suckade "men det betyder inte att jag använde dem. Hade min far gjort så där?" sa jag och pekade på mina vänner i luften och de skakade försiktigt på huvudet "precis! Det är bara jobbigt att tortera och döda folk, de tar sån tid!" suckade jag och la sedan huvudet på sned " de är enklare att vara snäll mot folk och förtjäna deras tillit. Jag hade aldrig haft Yaxley här om jag inte hade gillat och litat på honom. Folk som man hotar kan lätt föråda en när någon mäktigare kommer men vänner är lojalare" sa jag med ett leende
"är det verkligen så?" sa en kille
"ja hur vet vi att vi kan lita på dig?" sa en annan kille
"det kan ni inte. Jag är ingen ängel men förde betyder det inte att jag kommer göra er något. Är någon av er snälla hela tiden?" sa jag och granskade dem

Eleverna skruvade på sig och såg ner i golvet.
- Har ni tappat målföret?, sa jag roat och såg på dem.
- Nej, vi är inte snälla hela tiden, men vi kan inte de saker hon kan heller, sa en kille.
- Nej självklart inte, men baraför att ni kan sparka folk i magen, går ni runt och gör det då?, sa jag och de skakade på huvudet och jag vände mig till Dean.
- Varför så tyst?, sa jag vänligt.
- Jag vill inte hänga upp och ner, sa han och jag himlade med ögonen och hängde honom upp och ner.
- Du skulle inte ha sagt nått, sa jag roat och såg på eleverna.
- Är det nått mer som bekymrar er?, sa jag vänligt och såg på dem.

Jag suckade
"jag säger ju till er att inte oroa er, jag tänker inte skada er så länge ni inte skadar mig" sa jag allvarligt och de nickade tveksamt och jag orkade inte försöka få dem att förstå och jag skrattade istället åt Dean som hängde upp och ner och han blängde surt på mig
"måste ni vara så elaka?" sa Dean men jag svarade ite utan bara log mystiskt och väntade sedan på att eleverna skulle säga något
"hur vet vi att hon inte kommer göra något? Hon kanske dödar oss när vi sover?" sa en tjej och jag suckade

Jag såg på Dean.
- Inte mitt fel att ni inte kan ta er ner, ni bord ha lärt er det först, sa jag förnuftit och kollade sedan på tjejen.
- Hon har gått här i sju år och ni är inte döda än, och även om hon kunde så skulle hon inte göra det, sa jag enkelt och de såg osäkert på mej.
- Jamen se här, ser jag ut som en person som kan tortera folk och som har blitt erbjuden att bli dödsätare?, sa jag roat det var kult att skrämmas en aning.

Jag så på killarna och de blängde på mig men jag bara log elakt men sa inget och tjejen såg lite oroligt på mig men jag bara log glatt och hon log osäkert tillbaka och tittade sedan på Laura
"va vad menar du?" sa tjejen försikigt och jag log mystiskt och de andra kollade på oss
"vad har du gjort? Är du dödsätare?" sa en kille och såg oroligt på Laura

Jag log roat mot eleverna, det var skoj att de var rädda för mig.
Det skulle jag aldrig kunna föreställa mig att nån var.
- Vad jag har gjort?, som sagt torterat folk, sa jag lätt och de ryggade tillbaka.
- Har du?, men jag trodde du var snäll?, sa en flicka.
- Jag gjorde det inte för att jag tyckte om det utan för att jag var tvungen, sa jag milt och såg på henne.
- Men är du dödsätare då?, sa en stor kille från vår årskurs.
- Nej, jag sa att jag hade blitt erbjuden, men tackade nej, sa jag enkelt och såg roat på dem, det var verkligen kul att skrämmas.

Jag skrattade roat
"du hade blivit en perfekt dödsätare och om min far vinner lär du smälta in perfekt" skrattade jag och eleverna såg förskräckt på oss
"ni kan också få bli dödsätare i fall ni vill?" sa jag och såg på eleverna och de såg förskräckt på mig innan en kille frågade
"har hon verkligen torterat folk?" sa en kille
"ja men som sagt ibland är det nödvändigt och jag hade inte suttit här om hon inte gjort det" sa jag och log mot min vän och eleverna bara såg på oss
"räddade du henne? Från vem och varför?" sa en tjej
"ja det hade varit bättre att låta henne dö" sa en kille surt och jag blängde på honom

- Så bra jag får lämna in en anfrågan sen, sa jag roat åt Cara och såg sedan på eleverna.
- Ingen orsak Cara, självklart räddar jag dig, sa jag vänligt.
Jag blängde kallt på killen som hade pratat sist och han ryggade tillbaka.
- Nej, varför skulle det vara bättre?, hon är ingen dålig människa, sa jag argt och han skruvade på dig.
Sen vände jag mig till tjejen.
- Jag räddade henne från Scabbior och Grårygg, när hon hade hamnat i Azkaban, för de gillar henne inte, sa jag och såg på tjejen.

"ja gör det och fyll i dina meriter" skrattade jag och log mot Laura "det är inte självklart, inte med tanke på hur elak jag var innan. Och både du och jag hade varit döda utan varandra" sa jag och log lätt och såg sedan på killen! Ännu en person som vill se mig död. Jag la mig trött ner på soffan och eleverna såg undrande på mig men jag sa inget. Jag var bara så trött på att folk vill att jag ska dö.
"de gjorde vad? Och du gjorde vad?" sa tjejen och jag slöt ögonen och ryste till när jag tänkte på tiden i Azkaban.
"vad hände?" frågade en tjej försiktigt och jag öppnade ögonen och berättade sedan lätt vad som hänt och de stirrade förskräckt på varandra och jag avslutade berört eden och såg på dem "säg inte meningen: ja men du är hans dotter" sa jag trött och de var tysta och jag slöt ögonen
"är du okej Cara?" sa Draco och jag skakade på huvudet och släppte ner dem och Draco kom fram till mig och satte sig på golvet och tog min hand och jag log svagt och han gav mig ett leende och eleverna stirrade förvånat på honom
"han kan le" sa n blyg tjej och Draco blängde på henne och hon tystnade. Yaxley såg oroligt på mig
"det är ingen fara" sa jag tyst och han nickade
"du är inte så tuff som alla tror" skrattade en kille
"jag har aldrig påstått det, det är de andra dom har" sa jag trött utan att se på honom
"kanske det men du verkar vara en riktig mes, är det därför du alltid har en massa folk runt dig? Är ni hennes knähundar?" sa killen