Sjunde året på Hogwarts

Jag såg ilsket på killen och han backade.
- Ja du borde kanske kalla på din far, sa jag kallt och såg på honom.
- Det kan ni inte mena, sa killen förskräckt.
- Klart vi kan mena det och vi får väll se vem som klarar sig bäst då, sa jag kyligt och såg på honom.
- Men jag kan ju dö, sa han och jag tyckte på axlarna.
- Det skulle du ha tänkt på innan och sen så tror du inte att han beter sig som en far för Cara och att han gillar mig, så vi kan ju bevisa det innan du dör, sa jag och såg likgiltigt på honom.
- Men jag vill inte dö, sa killen räddt.
- Vad säger man då om man gjort nått del?, sa jag och stälde mig upp och stirrade på honom.
Han backade flera meter och jag tyckte det var kul att skrämma honom.
Att han kunde vara rädd för mig, den där masken funkar med att skrämma små städdiga typer, tänkte jag ilsket och såg på honom.

( Måste sova nu och läsa lite kurslitteratur hörs i morgon ♥ )

(sov så sött vännen ♥ ja vi hörs i morgon ♥ )

Jag log elakt och killen såg förskräckt på oss båda och visste inte vad han skulle tro. Han sökte hjälp hos mig men jag ställde mig bredvid Laura och gjorde ögonen röda och han såg förskräckt på oss
"men jag tror inte vi behöver min far för att släcka hans liv" sa jag kallt och eleverna drog efter andan och backade undan från oss och killen krympte ihop
"snälla döda mig inte" pep han och jag såg på honom med avsky i blicken
"varför inte? Du vill att vi ska dö" sa jag tort
"Cara, jag tror inte det är någon bra ide att döda honom" sa Yaxley allvarligt
"lägg dig inte i! De är en order" sa jag kallt och Yaxley bugade och killen såg förskräckt på oss och sökte hjälp från de andra men de vek undan blicken
"ge oss en anledning att inte döda dig" sa jag och stirrade på killen

Jag såg forskande på Cara och jag hoppades att hon inte tänkte göra vad hon sa, för det ville jag inte det var han inte värd.
- Jag är renblodig, min släckt stammar från Salazar, sa killen svagt.
- Som om det var nått, sa jag ironiskt.
- Ja det gör inte din, sa killen hetsk.
- Nej, Gryffindor härstammar jag från, sa jag kallt och han ångrade sin hetska röst.
- Så har du ingen bättre anledning?, sa jag och såg på honom.

jag fnös åt honom
"Du kan ju drömma killen, det finns bara en familj som härstammar från Salazar och det är min" sa jag elakt och han såg förskräckt på mig och jag kunde inte låta bli att le glädjelöst
"Jag är en utmärt trollkalr" sa killen "Jag kan bli dödsätare" sa han panikartat
"du tror att du är en utmärkt trollkarl men du har fel! vi har dödsätare så vi klarar oss, när min far vinner lär vi få dödsätare så det räcker och blir över" sa jag lugnt och killen försökte panikartat komma på en plan och jag undrade om det inte hade varit lika bra att döda honom, bara för att? det hade varit en motståndare mindre att behöva oroa sig för, jag kanske bör döda alla motståndare innan de försöker döda mig, jag riktade staven mot honom och väntade på hans nästa ursäkt och hoppades den skulle vara bättre, eller gjorde jag verkligen det?

Jag såg på Cara när hon riktade staven mot honom.
Menade hon allvar eller?, tänkte jag och såg på henne.
Killen såg panikartat på staven och visste inte vad han skulle göra.
- Jag Slytherin Voldemorts bästa elevhem, sa han i panik.
- De flesta dödsätare är därifrån men det betyder väll inte att han gillar dem bäst för det, sa jag och slängde ett ögokast på Cara och drog min egen stav om hon tänkte göra nått så tänkte jag försöka hindra det åtminstone.

jag bara fnös åt honom
"precis som Laura sa så betyder det inte att han gillar dem bäst, min far bryr sig mer vad som är mellan öronen än elevhemmet" sa jag tort och killen svalde några gånger och jag log elakt, jag hade glömt hur kul det var att hota folk, jag borde kanske göra det oftare! jag såg Laura höja staven
"Tänker du stoppa mig?" sa jag kallt och undrade vad hon egentligen tänkte göra om jag nu bestämde mig för att döda killen, han såg förskräckt på oss och gick närmare Laura som verkade vilja hjälpa honom

- Ja, jag tänker inte tillåta att du dödar honom, sa jag och såg på henne.
- Han är inte värd det, sa jag likgiltigt och killen ställde sig bakom mig och jag himlade trött med ögonen.
- Så du ställer dig bakom en Hufflare, jag som tyckte du sa att Slytherinnare var så bra.
Är det inte under din värdighet att göra det?, sa jag sarkastiskt till honom men hade ögonen fäst på Cara.
Inte för att jag trodde att jag kunde stoppa henne, men hon skulle förhoppningsvis inte göra nått om jag stod emellan.

jag stirrade argt på Laura
"Varför inte? han ville ju att vi båda två skulle dö! lika bra att få honom ur vägen innan han gör något" sa jag iskallt och killen ryckte till och tittade sedan upp på Laura
"Hjälp mig! hon tänker döda mig, du kan väll inte bara stå och se på" sa han förskräckt till Laura
"Nej hon hoppas att jag inte ska göra något när hon står i vägen!" sa jag vast och mötte Lauras blick "Kan du vara vänlig att flytta på dig Laura, jag vill inte skada dig" sa jag något vänligt och hoppades hon inte skulle lägga sig i, jag ville bara får killen ur vägen så han inte kan hota mig längre fram, jag börjar förstå varför min far hotar och skrämmer folk, det funkar itne att vara snäll hela tiden.
"Hjälp mig" sa killen och såg sig runt i rummet och jag stirrade hatiskt på honom

- Ja klart att han ville och villka vill inte se dig död?
Och föresten så tror jag knappast att han där kan göra något, sa jag hatiskt och såg på honom.
Jag hatade honom verkligen för det jag tvingades göra men jag ville inte att Cara skulle göra något.
- Varför ska jag flytta på mig?, sa jag och såg på henne men stod kvar.

"nästan varenda person i det här rummet vill det och jag borde kanske göra som min far och döda dem innan de hinner göra mig något" sa jag vasst och fnös åt honom och blängde på Laura, jag ville inte bråka med henne men jag ville inte skada henne heller
"För att jag inte vill skada dig och det vet du, och därför ber dig flytta på dig så jag slipper göra något" sa jag vasst och bar aönskade hon skulle flytta på dig
"Cara?" sa Yaxley allvarligt och slängde en vass blick på honom och han ryggade tillbaka precis som de andra tre och jag vände mig åter mot Laura