@ Intresseklubben antecknar

I Åbo blotade jag chokladbitar (det enda jag hade med mig) vid ett barkskepp i en flytdocka i Aura å. Både skeppet och dess flytdocka var uppkallade efter mina gudar, varav en min fulltrogne. Det är ändå konstigt att jag kände sådan andlig närvaro där. Namnen kanske drar till sig deras energier på nåt sätt. Det kändes nästan overkligt. Jag är inte ens intresserad av fartyg och sjöfart, jag gick aldrig ombord på den guidade tur som erbjöds. Jag stod bara utanför en lång stund. Ville liksom inte gå därifrån. Så fint det kändes. Jag som inte ens ville åka hit.

Min pojkvän vill gå ännu en stadstur idag, besöka slottet och utforska gay-barer. Jag känner mig bara svag och orkeslös. Stadssemestrar suger musten ur mig. Jag orkar nästan ingenting. Jag längtar till skogen, längtar till sejd och blot. Det finns en skog här men vi kommer nog inte hinna gå i den.