Vinterblomsön, Novell by me!

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge
Bra kapitel Händer inte så mycket, men det behövs för att ta sig någonstans

Whaaa! Du skriver så underbart! Man blir helt inne i storyn!

Tack
Vet att de inte händer så mycket, men vill inte att kapitlena ska bli för långa så folk inte orkar läsa nästa del kommer imorgon så nu behöver ni inte vänta så länge ;3
O tack så jätte mycket, de värmer verkligen var inte ens säker på om man skulle lägga upp så man blir glad när man får bra kritik o så

Åh bra jobbat! försätt!

här kommer nästa del, också den lite kortare menmen de e iallafall en forsättning

Kapitel 2, del 2

Killarna kommer tillbaka och lastar in matkassarna på båten, sen startar dom den och vi är på väg igen. Vinden blåser genom våra hår och vattnet stänker på våra ben när Mike och George skrattande ökar farten. Jag ger ifrån mig ett glädjetjut och sträcker upp armarna i luften när båten börjar hoppa fram över vågorna. Solen steker på våra bara axlar och killarna har tagit av sig sina tröjor. Erik kommer och sätter sig mellan mig och Stacey och lägger armarna om oss.
- Fan va nice sommar detta kommer bli, säger han glatt.
- Mhmm mumlar vi till svar och ler.
Havet glittrar som om det haft tusen diamanter flytande på dom blå vågorna.
- Fred hälsade till dig by the way, ropar Mike över motorns buller.
- Asså? Jag vänder mig om och tittar på honom. Jag känner min mun dra ihop sig till ett rakt streck och jag blir irriterad.
- Japp, svarar han och ler, du har fortfarande kvar din beundrare!
- Vem är Fred? Säger Stacey nyfiket.
- Tanten som jobbar i affärens barnbarn, suckar jag irriterat.
- Han gillar Bee, flinar Mike.
- Han är två år äldre än mig och han har stalkat mig i typ fem år.
Ingen säger något mer om Fred, utan börjar istället prata om mat, badning och allt vi kommer göra ute på ön, allt för att komma undan ämnet Fred! George hade slutat med att stirra ut över havet, och nu deltog han glatt i våra samtal.
Efter en dryg timma såg vi ön närma sig. Alla var glada över att äntligen vara framme, och lättade gick vi av båten.
- Är det huset? Stacey står med öppen mun och stirrar på den stora röda villan med de vita knutarna på.
- Haha ja, skrattar Mike och pussar henne på kinden.
- Det är som en saga, ler hon, tar mig i handen och tillsammans springer vi upp till huset.
Killarna kommer och låser upp dörren och Stacey springer från rum till rum och ropar vilket rum hon och jag ska ha. Alla vi andrar skrattar åt henne.
Vi hjälps åt att bära upp alla väskor och påsar, sen börjar Stacey och Mike med maten, eftersom alla är dödshungriga. Resten av oss beslutar oss för att gå ner och bada borta vid bryggan. Killarna sprang i förväg, och när jag väl hade bytt om och kommit ner till vattnet, var dom redan blöta från topp till tå. Dom går upp på bryggan när dom ser mig.
- Snygg bikini, säger Erik och stirrar på mina bröst och den svarta bikinitoppen. Jag slår till honom på armen, vilket jag direkt insåg var ett misstag, för Erik vänder mig om, tar tag i mina armar,
- Ta hennes fötter, Skriker han, Johan och George tar tag i varsin fot och sedan slänger dom skrattande i mig i vattnet. När jag kommer upp till ytan igen hoppar dom alla tre kanonkulan samtidigt, och jag dränks av vågorna dom skapar. Skrattande och hostande klättrar jag upp för stegen och sätter mig på bryggan, med saltvattnet droppande från flätan.
Maten är klar, ropar Stacey från huset, och jag väntar tills alla tre har kommit upp, puttar i dom i vattnet igen och börjar skrattande springa upp mot huset igen.

Åhh så mysigt det låter!
Älskar det.
Har jätte klara bilder framför mig !♥

tack det gör mig glad! Vill att man ska kunna se det framför sig! Glad man blir när folk gillar de man gör! Tack så jättemycket!!

Hahah älskar att du använder namnen fred o George!
Du är fantastisk du använder bra beskrivningat o det ät verklighetstroget!

Det låter väldigt härligt Jag vill också vara med!

Åh, blir avundsjuk på dom, vill också dit, låter så sjukt underbart!