Inte som alla andra

haha bara för att jag är bäst är kapitel tre klart nu xD

Loki undrade först om Cara tänkte neka armen men hon tog den sedan och log lite.
”Jag trodde du inte ville att andra skulle veta att jag är här” sa hon och tittade upp på Loki som först nu märkte att hon var några centimeter kortare än honom, Loki funderade han vill verkligen inte att människor skulle visa sitt ogillande mot henne för att hon var i hans sällskap men han ville ändå visa henne Asgard. ”Vad sägs om att jag är osynlig?” sa hon leende
”Men då kan jag inte heller se dig och det skulle anses konstigt till och med för mig att prata ut i tomma intet” sa han enkelt och Cara nickade.
”Då maskerar vi oss” sa hon och log lite lurigt och Loki fick en stark känsla av att de inte var första gången hon gjorde det. Han såg på henne när hon gjorde sitt hår svart och trollade fram en svart mantel som hon hängde över axlarna och dolde ansiktet med huvan. Loki nickade och han fann inga problem med den planen eftersom han var skepnadskiftare. Han viftade enkelt med handen och snart ändrades hans utseende och han fick rött hår och en brunare hy, han ändrade sina kläder från de gröna till ett par enkla svarta och han såg på Cara som log enkelt och de lämnade hans kammare och han var glad över hennes sällskap och att han kunde få gå vid hennes sida utan att någon kände igen dem, eller åtminstone honom.
”Erat palats är magnifikt. Jag har inte sett något liknande på många år” sa Cara lågt och Lokis blick svepte över rummet och han hade egentligen aldrig tänkt på hur palatset såg ut, han var uppvuxen här och för honom fanns allt bara där, men han nickade mot henne.
”Har du sett många liknande platser?” frågade han nyfiket, hon var som en gåta för honom och varje svar hon gav var lika kryptiskt som hans egna.
”Jag har sett många platser som denna och många som är olik denna” sa hon leende och Loki kunde inte förmå sig annat än att le, de var något som han hade kunnat svara och därför till skillnad från så många andra blev han inte förvånad över det. De kom ut på gården och Cara såg sig omkring och Loki förstod att hon var en människa som uppskattade naturen.
”Vilket behagar dig mest, att se staden från marken eller hästryggen?” frågade han och hon sken upp.
”Jag ser den mer än gärna från hästryggen” sa hon och Loki nickade och de gick mot stallarna och han gick fram till sin gråa hingst och strök den över mulen. ”Du är fri att välja vilken du vill av dem” sa Loki och sadlade sin häst och granskade Cara när hon verkade fundera en stund innan hon valde en fux märr och Loki nickade och undrade om hon skulle behöva hjälp att göra stoet i ordning men innan tanken han fara genom hans huvud och bli till handling hade hon redan gjort sin häst i ordning och suttit upp. Loki förstod att hon var en van ryttare och han satte upp i sin egen sadel och de lämnade stallet bakom sig. människorna flyttade sig av respekt för hästarna men de kastade inga hatiska blickar efter honom vilket betydde att hans maskering funkade, men han såg de nyfikna blickarna Cara fick efter sig, men hon verkade dock inte lägga märke till detta eller så låtsades hon bara ovetande. Loki bestämde sig för att visa henne Bifrösten först och de red över regnbågsbron när Cara bestämde sig för att testa sin häst styrka och hon manade på stoet och Loki tog snabbt upp utmaningen att hinna i fatt henne vilket han gjorde några meter innan de stannade och han skrattade lågt
”Det var länge sedan jag hade någon som tävlade mot mig och vann och du gjorde allt detta utan att tvinga hästen till det” sa Loki han var imponerad och tacksam, hästar var något han aktade högt och Cara nickade.
”Jag är varsam om dem” sa hon och studerade nu Bifrösten och Heimdall.
”Det var länge sedan jag hörde dig skratta Loki” sa Heimdall och Loki slutade genast le.
”Det kan så hända” sa han bara kort och Heimdall vände sig mot Cara.
”Och det var länge sedan någon tog sig in i Asgard utan att ta sig förbi mig, säg mig hur du gjorde” sa vaktaren och Cara log vänligt.
”Det är en fråga jag tyvärr inte kan svara på då en vän sände mig hit” sa hon och även om Heimdall inte märkte det förstod Loki att det var en lögn men han kommenterade det inte. Han hade ingen vidare god relation med Heimdall, inte för att han hade något emot vaktaren men de var inte vänner. Loki vände åter hästen mot Asgard och Cara log svagt mot Heimdall
”Det var ett sant nöje att göra bekantskap Heimdall” sa hon innan de lämnade väktaren bakom sig. Loki studerade henne då hon satt nöjt på hästen och han undrade åter vem hon var? Hon gav inga raka svar och allt runt henne doldes trotts det började han lita på henne, kanske för att de var så lika. Cara tittade sig nyfiket runt sig när de red genom staden och varje gång Loki pekade ut en plats lyssnade hon noga på honom och det var så ovanligt att någon gjorde det att Loki vissa gånger glömde vad han skulle säga. När kvällen närmade sig kände Loki hur hungern började ta ut si rätt.
”Vad oartigt av mig och inte fråga om du må vara hungrig?” sa han och Cara la åter huvudet på sned.
”Hunger är en lyx som jag för länge sedan slutat bespara mig” sa hon bara ”Men om du känner av den och du önskar så kan jag göra dig sällskap vid bordet” sa hon leende då hon satte av i stallet och började sköta om hästen som nöjt frustade.
”Det vore mig en ära” sa Loki bara och undrade vad hon kunde tänkas mena, alla blev de då hungriga till och med gudar. Loki klappade hingsten på halsen och stängde sedan boxen och Cara fick fram ett äpple ur händerna som hon gav stoet som nöjt tuggade i sig det. Loki bestämde sig för att återskapa sitt vanliga jag och kände sig mer avslappnad när han var sig själv igen. Cara hade följt hans exempel och hon var åter sig själv igen och det gladde Loki för då kunde han glädjas åt att veta att hon var kvar vid hans sida. De gick under tystnad mot hans kammare, men de var ingen obehaglig tystnad utan snarare en som kunde fått fortgå för evigt om inte Thor och hans vänner kommit. Cara hade utan att Loki hunnit ge henne en blick försvunnit men Loki gissade att det bara var för ögat och han hoppades mer än han visste att hon var kvar i närheten.
”Broder” sa Thor och kramade om Loki som försökte få luft när hans brors björnkram nästan tog luften ur honom. ”Fick du utrett de ärenden som du hade så brått till?”
”Ja de är nu alla avklarade” sa Loki när han åter stod på marken själv. Han sträckte sig och Thors vänner log elakt ty de ansåg att han var svagare än dem, inte bara fysiskt utan även psykiskt.
”Det var mig glada nyheter, eftersom du missade en fantastisk ridtur och jakt kan du åtminstone göra oss den äran att äta med oss” skrattade Thor och Loki hade önskat att hur välkomnande Thors ord än var att de var lika välkomnande hos hans vänner.
”Jag måste tyvärr avböja denna gång med. Jag känner tröttheten hinna i kapp mig och jag behöver lugnet denna kväll” sa Loki och log mot sin bror som såg lite besviken ut ”Men jag lovar att besöka dig så fort alla mina ärenden är helt avslutade” sa han och Thor nickade lite gladare.
”Då säger vi det lillebror” sa Thor och gav honom en klapp i ryggen och han fortsatte gå neråt i korridoren medan Loki stod stilla.
”Om du visar den väg vi skall gå så förblir jag osynlig tills ingen mer kan störa oss” sa Cara och Loki nickade och gick tyst mot kammaren, han hörde inte hennes steg och han var osäker om Cara faktiskt följde honom eller gått åt ett annat håll. Då Loki mötte en av tjänarna på vägen beställde han upp mat till sin kammare som han snart besteg. Han stängde dörren och när han vände sig om så var Cara åter synlig.
”Jag började nästan tro att du valt en annan väg” sa Loki neutralt.
”Det ligger mig inte för att bryta löften” sa hon enkelt och satte sig ner i en stol med benen uppdragna till hakan och Loki betraktade henne men sa inget då han satte sig bakom skrivbordet och tog fram en bit pergament. Han behövde skrivaner sina tankar och just nu var de många och de flesta rörde Cara. Han avbröts dock innan spetsen på fjärdepennan nuddat bläcket och pappret. Cara var åter igen osynlig och Loki viftade med handen så att dörren gled upp. Tjänaren kom in med maten bugade ställde den på bordet och lämnade Loki sedan vad han trodde åt hans ensamhet, men så snart dörren var låst var Cara åter synlig. Loki reste sig upp och gick fram till bordet för att slå sig ner när han märkte att Cara inte rört sig utan hon hade bara blicken fäst på en punkt långt borta. Loki gick försiktigt mot henne utan att veta hur hon skulle reagera om hon trodde hon var ensam. Men tillskillnad från morgonen sa hon inget eller rörde sig. Loki la försiktigt en hand på hennes axel och han var förvånad över att hon fortfarande inte reagerade och han undrade om det var ett spel som hon lekte, men det verkade inte så. Han la försiktigt handen på hennes haka och vände hennes ansikte emot honom och han var förvånad när han såg tårarna rinna ner för henens kinder.
”Skall du slå mig?” frågade hon lågt utan att verka veta att det var Loki framför henne.
”Det skulle jag aldrig kunna göra” sa han lågt och drog upp henne på fötter och la försiktigt armarna runt henne så som hans mor gjort runt honom när han varit liten och ledsen. Cara var förvisso inget barn men Loki antog att även vuxna ibland behövde tröst. Cara verken sa något eller besvarade omfamningen, men hon drog sig inte undan heller och Loki var så förvånad över hennes tomhet och han undrade vart hon var någonstans i sina tankar. Han bestämde sig för att hon antagligen behövde sova och att det skulle hjälpa henne. Han ledde bort henne till sängen och la henne ner. Han tog upp filten och la den varsamt över henne och han tänkte just gå för att äta när hon tog tag i hans arm och såg upp på honom.
”Snälla stanna” sa hon och de två orden var allt Loki behövde höra för att han skulle sätta sig ner bredvid henne i sängen. Han sa inget utan satte sig bara ner och tog fram en bok medans han betraktade henne och kände sig lättad när hon hade somnat. Han la tyst ner boken på sängbordet och såg ut genom fönstret.
”Vad är det som hemsöker dig så?” frågade han rakt ut i luften utan att förvänta sig ett svar. Han kastade en sista blick på Cara innan han släkte ljusen och somnade själv, tidigare än han trott och samtidigt som han var lättad över att han verkat hittat en enda person i Asgard som bara såg honom som Loki inget annat var han också bekymrad, den enda personen verkade vara mer plågad och vilsen än han själv. Loki bara önskade att han visste vad som var fel för då kunde han göra något åt det. Han bestämde sig för att försöka ta reda på det i morgon, men nu väntade sömnen och drömmarna.

Haha du är för underbar Cara xD jag älskar dina berättelser men den här är extra kul ♥

VAD VAR DET JAG SA CARA!? xD
Awsome!!!

haha tackar båda två ♥ haha jag funderar på om jag skall skriva et ttill kap nu lr sen xD haha jaja jag kan ju börja nu xD för sen måste jag skriva på annat ^^

Jippie! Längtar... ♥

haha jag försöker bara få handlingen framåt så jag kan komma till delar som hör till filmen xD

Hahha, ser framför mig att Iron Man kommer och kidnappar Cara och Loki blir fly förbannad! xD

haha kanske i sinom tid när jag kmr till Avengers filmen xD men först Thor filmen och ettnytt kapitel

Loki vaknade inte till sin förvåning at tjänaren som knackade utan av Cara som reste sig upp. Han vände sig om och mötte hennes blick och hon såg fotfarande skärrad ut och Loki gillade inte det, hon var inte gjord för rädsla utan för att vara glad hela tiden.
”Jag ber om ursäkt för igår” sa hon lågt och Loki sa inget, han visste inte om han hade rätt att lägga sig i det eller inte. ”Eftersom jag har tillfogat sådant besvär är det nog bäst om jag ger mig av” sa hon och gick mott dörren men Loki var snart uppe på fötter och han ställde sig framför henne.
”Du är inte till besvär, tro mig för då hade du vaknat utanför palatsets murar” sa Loki och kostade på sig ett leende och blev förvånad när Cara inte besvarade det. ”Vad är det som skrämmer dig så?” frågade han och hennes blick blev genast kylig innan hon vände bort den ”Det var inte min mening att snoka” sa Loki och Cara bara vände sig bort från honom och slog armarna om sig själv.
”Det tror jag inte det var Loki” sa hon lågt och han visste inte vad han skulle göra, han ville enkelt hjälpa henne men han hade ingen lust att dra ur henne sanningen.
”Cara om du vill ge dig av är det inte min plats att hindra dig” sa Loki sedan och hon vände sig om mot honom.
”Det var min tro om att du inte ansåg mig värdig att vara här, ni är trotts allt gudar” sa hon lågt och Loki kunde inte låta bli att skratta.
”Må hända att vi är gudar men de finns dock flera i detta palats som inte är värdiga att vara här, ändå är dem det” sa Loki och Cara log svagt och han tänkte att det var en förbättring ”Cara du behöver inte oroa dig, jag ämnar inte kasta ut dig” sa han och han visste att det var sant, men han visste inte varför. Allt han visste var att han ville vara i hennes sällskap och få henne att le. Det var kanske de här som kallades vänskap? Han räknade inte sin vänskap med Thor som vanlig vänskap de var trotts allt bröder. Cara la sin hand över hjärtat och knäböjde framför honom.
”Jag är evigt tacksam för det” sa hon utan att möta hennes blick och det var nu Loki började bli orolig, hon var så annorlunda och han undrade om det som skrämde henne var det som fick henne att agera så.
”Cara du behöver inte buga” sa han och satte sig på huk framför henne och tog hennes händer och hjälpte henne upp. ”Jag vet inte vad som skrämmer dig men det kommer inte åt dig här” sa Loki och Cara svarade inte. Loki drog in henne i en ny omfamning och strök henne över ryggen ”Det ordnar sig” sa han och hon nickade svagt och Loki avbröts när han tänkte säga något mer, av en knackning på dörren. Han log mot Cara som nickade och var snart åter borta.
”Loki har jag tillåtelse att komma in?” sa hans mor Frigga och Loki var förvånad, det var sällan hon besökte honom.
”Det får du mor” sa Loki enkelt och satte sig ner bakom skrivbordet och hans mor steg in.
”Stör jag dig?” frågade hon vänligt och Loki skakade på huvudet till svars ”Jag eller vi har saknat dig under måltiderna, vad är det som tar upp din tid?”
”En del ärenden och andra saker som inte bör ta upp din tid” sa Loki enkelt och hans mor log och satte sig ner i en stol.
”De andra sakerna som du pratar om Loki må det vara en kvinna? Och om detta är så, må jag hoppas att du inte kallar henne andra” sa hans mor leende och han blev först förvånad men det var egentligen ingen chock hans mor var ju trotts allt kärlekens gudinna.
”Jag kallar henne inte andra” sa Loki enkelt och fann ingen mening i att ljuga för sin mor, hon var ändå den som förstod honom jämt och älskade honom djupt.
”Det gläder mig att höra Loki” sa hans mor och log varmt ”När kan vi tänkas träffa henne?”
”När hon är redo” svarade Loki enkelt och undrade om hon någonsin skulle bli det i skicket hon var nu.
”Då väntar vi tills hon är reda. Under tiden låter jag dig återgå till ditt” sa hon och reste sig upp, hon placerade en lätt puss på hans panna och strök honom över kinden ”Adjö kära Loki” sa hon och Loki nickade bara och stängde dörren bakom henne. Han låste den och såg sig runt efter Cara och han fann henne sitta i fönstret och det oroade honom när hon mådde så där kanske hon ämnar ta sitt liv.
”Cara” sa Loki nästan bedjande och hon förstod utan att han sa något mer, hon hoppade ner från fönstret och satte sig på golvet och Loki gjorde henne sällskap.
”Din mor verkar trevlig” sa hon lågt och Loki mötte hennes blick.
”Det är hon och hon kommer vara lika välkomnande mot dig om du vill träffa dem” sa Loki enkelt och undrade vad Cara egentligen tyckte om honom när han fått henne att både bo och stanna kvar i hans rum och sedan nu lovat hans föräldrar att de skulle få träffa henne.
”Det vore trevligt” sa Cara och Loki fick en känsla av att hon inte var så vidare förtjust i föräldrar eller hade någon större tillit till dem.
”Du gillar inte föräldrar något vidare?” frågade han för att få det bekräftat.
”Andras må gå bra men jag är inte så vidare förtjust i dem i min närhet” sa hon och Loki nickade bara. Han visste inget om deras historia och att försöka kommentera det vore rent av korkat. Men han kunde förstå hur det var att sakna sina föräldrar när de inte fanns där eller hade tid med en och han kunde inte låta bli att lägga en arm runt henen i hopp om att det skulle ge någon form av tröst. Cara lutade sig mot honom men sa inget och Loki misstänkte att han var den som skulle få föra samtalet i dag, det störde honom inte han var en van samtalare. Sen funderade han på om han kunde göra något för att muntra upp Cara och bestämde sig för att försöka och han vred på handen och hundra fjärilar kom fram och han granskade Cara som log, det var en början antog han.
”De är underbara” sa hon leende och innan Loki ens hunnit säga något hade hon rest sig upp och gått rakt in svärmen av dem. Han var inte bara förvånad utan även överraskad över den totala vändningen hon gjorde. Han betraktade henne när hon började dansa runt bland dem och han kände åter det där lugnet. Och Loki förbannade nästan världen när det knackade igen och han slet upp dörren
”Ja” sa han irriterat och Thor såg förvånat på honom.
”Det var inte mening att väcka din irritation broder” sa han och gick in men stannade när han såg fjärilarna och Cara som faktiskt var synlig och Loki antog att hon inte ens var medvetande om deras närhet. ”Hur gjorde du henne?” frågade Thor i tron om att hon var gjord av magi och Loki gav honom en irriterande blick.
”Jag har inte gjort henne” sa Loki och Thor sken upp.
”Nej men där ser man broder. Ja låt oss se vem som Loki har släppt in i sin kammare” skrattade Thor och gick igenom fjärilarna och tog sedan tag i Cara och Loki var inte den enda som blev förvånad när en kniv snabbt lades över strupen på Thor, även god of thunder såg förvånad ut.
”Cara det är okej” sa Loki och log över att hon faktiskt lyckats överlumpa hans broder men han förstod nu hur farlig hon kunde vara. Han gick fram till henne och sänkte hennes hand ”Detta är min broder Thor” Caras blick var inte varm som den brukade men hon såg på Loki och lugnade sig snart.
”Jag ber om ursäkt” sa hon sedan och log stort mot Thor även om hennes ögon var vaksamma mot honom.
”Det är jag som borde be om ursäkt, det var inte min avsikt att skrämma dig” sa Thor och log charmigt och Loki kunde inte rå för att känna irritation mot sin bror. ”Så det här är kvinnan som hållit min bror så upptagen de senaste dagarna. Jag ber om ursäkt i fall hans sällskap har tråkat ut dig. jag kan dock erbjuda dig ett äventyr med mig och mina vänner” sa Thor och Lokis blick mörknade och han vände bort blicken och beredde sig på att Cara som så många andra skulle ta Thors hand och promenera ut här ifrån.
”Det är ett mycket angenämt erbjudande, men jag måste tacka nej. Jag är Lokis gäst och jag kommer så förbli tills han ber mig lämna hans sida” sa Cara leende och Loki försökte först förstå vad som hände, hade hans bror inte lyckats charma en kvinna precis. Thor verkade försöka få bukt på samma problem men log sedan.
”Om han tråkar ut dig för mycket är mitt erbjudande fortfarande öppet” sa Thor och log mot sin broder som om det inte var något fel i det. ”adjö” sa han och gav Cara en handkyss och Loki en klapp i ryggen innan han avlägsnade sig. Loki låste dörren igen och betraktade Cara.
”Du tackade nej?” sa han och hans röst var mer överraskad än han velat ge sken av.
”Jag har sagt det innan att jag är din gäst så länge du behagar” sa hon och log mot honom ”Loki vad vore jag för gäst och hur otacksam vore jag inte om jag bara erbjöd din brors erbjudande när jag är din gäst” sa hon och Loki nickade faktiskt lättat.
”Det gläder mig att höra att du stannar” sa han enkelt.
”Dessutom måste jag få fråga om hans charm verkligen brukar funka och om svaret är jag så beklagar jag att kvinnor här är så blinda” sa hon och Loki kunde inte låta bli att skratta.
”Ja tro det eller ej är det där Asgards blivande kung och ja det brukar funka” sa Loki och Cara bara suckade.
”Då fruktar jag för ert rikes framtid” sa hon leende och Loki kunde inte annat än att hålla med, Hur mycket Loki än älskade sin bror hade han svårt att se varför han skulle bli kung, han av dem som var oansvarig, trögtänkt och än så lättledd.
”Det är du inte ensam om” sa Loki enkelt och såg ut när en blixt slog ner. ”Verkar som broder är på dåligt humör” sa Loki skadeglatt och tände brasan då han befarade att det skulle bli kyligare. Även om han själv klarade kyla extremt bra var han inte säker på Cara men hon verkade inte märka kylan, inte än så länge i alla fall. Men hon drogs åter till fönstret och regnet.
”Jag har alltid gillat stormar och regn” sa hon leende och Loki studerade henne, först antog han att hon menade Thor men sen förstod han att hon faktiskt menade stormen inte den som orsakade den.
”Du kommer bli sjuk om du står där” sa Loki och gick fram till henne och stängde fönstret ”Se nu är du blöt” sa han och kunde inte annat än att skratta när hennes blonda hår var dyblött och hon såg ut som att något hällt vatten över henne. Loki kunde inte låta bli att ta bort en våt hårslinga ur hennes ansikte och sedan snurra på handen så hennes hår torkade.
”Tack” sa hon lågt och han nickade. Han kände sig ibland som han fick henne att känna sig som hon inte klarade av något själv, vilket han visste att hon gjorde särskilt nu efter att hon handskats med Thor. Men Loki ville helt enkelt att hon bara skulle le och inte behöva vara så där dyster. Han hällde upp två glas vin och gav det ena till henne och satte sig sedan ner på isbjörnsfällen framför brasan och hon gjorde honom sällskap.
”Jag hoppas våran vänskap kommer vara länga Loki prins of Asgard” sa hon leende och tittade sedan in i elden och Loki själv kunde inte annat än att le och önska det samma.

Bra, som vanligt... ♥

naw tackar jag blir så glad över att du läser den ♥