Dödens flicka

Tack Ginny!

Kapitel 3. Omöjligt!
Miras tankar.

Jag berättar det för Clara. Spelar roll som Döden tar mig, jag kommer ändå leva vidare, som döden.

"Clara..." Jag ska sova över hos jenne, perfekta tillfället!
"Ja?" Hon ser förvånad ut, nog för att jag låter ledsen och inte så glad som jag brukar.
"Jag är..." Jag sväljer. "Döds..."
"Är du död?!" Avbryter Clara.
"Nej jag är... Ett dödsbarn"
Du sa det! Nu vet du vad som händer! jag hörde dödens röst i huvudet.
"Va? Du skämtar."
"Nej, jag är dödens medhjälpare! Han valde mig till det när jag föddes!"
"Dödens medhjälpare?" hon tror inte på mig!
"Ja, och nu så... Vill Döden få slut på ditt liv!" Jag började bli tårögd.
"Va? Men... Hur?"
"Jag... Ska det..."
"Men... NEJ MIRA! GÖR DET INTE!"
"Det är ditt liv eller mitt"
"Men... Vem väljer du?" Clara tvekade. "Du är väl inget ego?"
"Nej... Min död kan skona så många andra! men jag har inte skonat... En enda..."
"Va? Mira, varför kan inte döden ta alla själv?"
"Han gillar att se dem plågas. Hans död tar dem helt utan smärta, men när han tvingar mig..."
"Så är deras sista stund deras värsta."
"Du... Får inte komma till dödens park!"
"dödens park?"
"Fängelset... Dit de döda kommer..."
"Men... Kommer du dit någon gång?"
"Nej... Jag kommer bli döden..."
Jag blev helt plötsligt mer och mer genomskinlig!
"NEEJ! Mira! Försvinn inte!"
"Döden, kallar på mig,"
"Va?"
"Jag ska till dödens rike... Hans palats..."
"Hej då då, Mira. Jag hoppas du blir en bra död!"

Bra!

braaaaaa!

OMG! Du ÄGER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


När kommer nästa kapitel?!

Vet inte... Men ska spoila en sak:

AWESOME!

:o

Kapitel 5. Tillbaka i dödens park
Miras tankar:

Jaha. Jag är här igen! I dödens Park, vid hans palats, för andra gången. Antagligen för alltid.
"Mira!" Åh nej! Döden kommer! Han är fortfarande Döden!
"Ja..." Vad säger man?
"Du har varit ädel mot Clara precis,"
"Jaha, bara det! Tack!" Gud vad jag är lättad!
"Och det är INTE Bra!"
"Jaså?"
"NEJ! Du löd mig inte!"
"Nej, Tom! Jag löd dig inte!"
"HUR VET DU MITT NAMN?"
"Det är svårt att inte veta när man läser dina tankar!"
"Nej! Det är omöjligt! Du vet inte vem jag var! Du har snokat i böcker om dödsbarn! Du har hittat mig där!
"Ingen har nånsin skrivit en bok om Dödsbarn! Jag bara kan..." Sa jag osäkert.
"Nej! Du är synsk! Det är därför!"
"Tyvärr, Tom! Det är bara ditt sinne jag kan läsa! Du är som en bok för mig, på samma sätt som jag är en bok för dig!"
"Jag har aldrig hört om en kontakt mellan Dödsbarn och död! Bara mellan död och barn!"
"Tom, det är bara att se sanningen i vitögat! Det brukar inte finnas, men mellan oss..."
"nej! Mira, jag gör någon annan till dödsbarn! Det måste finnas ett sätt!
"Då dör jag innan du lyckas!"
"Jag skickar tillbaks dig. Du kommer inte lyckas på nåt osmärtsamt sätt, och dina föräldrar låter dig knappt gå ut själv, enda möjligheten är med kniv!"
"Hej då då, Tom! Jag klarar det!"

Äntligen hemma hos Clara igen!